Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 21 juni 1930 - Överlämnandet av Polhemspriset, av S. Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
TEKNISK TIDSKRIFT
26 april 1930
gör i stora drag för de möjligheter som förefinnas,
att med tillhjälp av gas-ångblandningar genomföra
multipelindunstning.
Det har länge varit och är fortfarande en mycket
omfattad åsikt, att även en ganska ringa liifthalt i
ånga medför en högst avsevärd nedsättning av
vänne-övergångskoefficienten vid en indirekt kylning av
dylik ånga. Direkta mätningar hava även ofta givit
vid handen, att detta förhållande har varit rådande.
Författarna påvisa nu, att en dylik nedsättning av
värmeövergångskoefficienten alls icke behöver
inträffa om hänsyn tages till de ändrade förhållanden,
som genom luftens närvaro äro rådande. Författarna
hava nämligen funnit, att luftångblandningens mätt
ningsgrad samt strömningsförhållandena härvid spela
stor roll. Under förutsättning att blandningen är
mättad, dvs. vattenånga omedelbart kondenseras vid
dess kylning samt även under förutsättning att
luftångblandningens rörelse är turbulent, visar det sig att
synnerligen goda värmeöverföringstal kunna uppnås.
Författarna hava beträffande dessa förhållanden
utfört en ganska ingående undersökningsserie, som
omfatta bestämningar rörande värmegenomgången vid
indirekt värmeutbyte mellan kondenserande
luft-ång-blandningar och strömmande vatten vid olika
temperaturer och olika hastigheter hos det värmeavgivande
mediet. De erhållna värdena äro givetvis i viss mån
beroende av försöksapparaturen; dock giva de en
god föreställning om, vilka värmegenomgångstal, som
kunna uppnås vid kylning av luft-ångblandningar.
Av dessa värden framgå, att det utan svårighet är
möjligt uppnå mångfalt större
värmeövergångskoeffi-cienter än vad man hittills ansett vara normalt vid
värmeavgivning från luft-ångblandningar.
Även avdunstningen från vätskor vid närvaro av
och med tillhjälp av luft har av författarna studerats.
Det visar sig även där, att strömningsförhållandena
äro av stor vikt. De praktiska försök, som av
författarna utförts, giva vid handen att dylik
avdunstning kan fås mycket kraftig även vid små
temperaturskillnader mellan den avdunstande vätskan och
den däröver passerande luftströmmen.
Med dessa i korthet berörda undersökningar som
utgångspunkt, visa författarna möjligheten av, att
med begagnande av gas-ångblandningar som
värmeavgivande och värmeupptagande media, utforma ett
system för multipelindunstning.
Ett dylikt system kan drivas på flera olika sätt,
och författarna framvisa, vilka olika möjligheter, som
härvid stå till buds.
Sålunda är det möjligt, att tillföra värmet
antingen i form av ånga, eller också i form av heta
rökgaser. Detta senare sätt möjliggör ett mera direkt
utnyttjande av det använda bränslet, varigenom
användandet av ångpanna kan undvikas. Vidare kan
även lågvärdigt avloppsvärme med fördel användas,
vilket i många fall kan vara av största betydelse.
I tävlingsskriften påpekas även, att lågvärdiga,
fuktiga bränslen på ett betydligt mera ekonomiskt
sätt kunna nyttiggöras genom direkt användning av
rökgaserna därav för indunstning enligt de nu
framlagda principerna, än vad som är möjligt genom
ånggenerering. Medan man nämligen vid en
ångpanna endast kan utnyttja det effektiva värmevärdet,
är det däremot möjligt att vid ett
indunstnings-system, arbetande med luft-ångblandningar, utnyttja
även en del av skillnaden mellan det effektiva och
kalorimetriska värmevärdet hos dylika fuktiga,
lågvärdiga bränslen.
De anförda synpunkterna hava exemplifierats och
styrkts med beräkningar, vilket även är fallet med de
angivna utföringsformerna av själva
indunstnings-systemet.
Inom den kemiska industrien inträffar det icke
sällan, att ur lösningar, som skola indunstas, vid
indunstningen avsätter sig ett värmeisolerande skikt på
värmeytan; företeelsen benämnes inkrustering. En
dylik inkrustering ger sig tillkänna i en kraftig
nedsättning av indunstningsapparaturens kapacitet, och
nödvändiggör en ständigt återkommande, ofta
besvärlig och kostsam rensning.
Författarna påvisa att med hänsyn till det från
nu vanliga avdunstningsförlopp väsentligt skilda sätt,
pa vilket avdunstningen med luft enligt deras metod
äger rum, man av rent teoretiska skäl kan förvänta,
att dylik inkrustbildning icke skall äga rum.
Detta förhållande har även fullständigt bekräftats
vid de praktiska försök, som utförts. Den vätska,
som härvid begagnades, var sulfitlut. som i vanliga
fall är en synnerligen kraftigt inkrusterande lösning.
Trots detta erhöllos inga som helst inkrustbildningar.
Även försök med svartlut från
sulfatcellulosaindustrien gåvo enahanda resultat.
Slutligen beröres även möjligheten att på ett mera
ekonomiskt och betryggande sätt än hittills utföra
indunstning av för även måttligt höga temperaturer
ömtåliga lösningar, såsom t. e. lösningar av
organiska ämnen.
Beträffande själva apparaturens utförande påpekas,
att då totaltrycket i apparaturens alla delar blir
praktiskt taget detsamma t. e. lika med yttre lufttrycket,
kunna värmeytorna konstrueras utan hänsyn till
tryckpåkänningar osv. Värmeytans tjocklek kan
därför väljas mycket ringa, t. e. 0,7 à 1 mm, samtidigt
som den även kan utföras i form av plana plåtar.
Följden härav är att kostnaden för värmeytan blir
mycket låg.
Jag kommer så till doktor M. Vos och civilingenjör
Håkan Sterkys avhandling.
Det förekommer ibland i tekniken att fenomen, som
vålla mycket obehag vid en viss anordning och som
därför med alla medel måste elimineras, i andra fall
kunna utnyttjas i gagnelig riktning. Så även inom
elektrotekniken och inom den del därav, som omfattar det
ämne Polhemstävlingsskriften "Användandet av
elektronrör för frekvensmultiplicering" närmast behandlar.
Elektronrör användas nu i stor utsträckning inom
telefon- och radiotekniken för förstärkningsändamål.
Härvid är det av vikt att rörets karaktäristiska kurva,
som anger sambandet mellan påtryckt spänning och
anodström, åtminstone inom en viss del av sitt
förlopp är en rät linje. Ju mer karakteristikan närmar
sig en rät linje, dess renare förstärkes den
svängning, som man matar in på elektronrörsförstärkarens
gallersida. Om däremot karaktäristiken är en krökt
linje, uppstå svängningar, som icke förefiimas i den
påtryckta spänningen, och dessa nya svängningar äro
harmoniska övertoner till den ursprungliga
svängningen, vilket lätt låter sig visa medelst Fouriers
analys. S. k. distorsion uppstår.
I andra fall däremot är det av stor vikt att
erhålla harmoniska övertoner av en viss grundsväng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
