Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1930 - Multipelindunstning med luft-ångblandning, av Erik Öman och H. Elis A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JULI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
395
sägas vara någon särskild lyckad konstruktion ur
värmeteknisk synpunkt.
Vid det avdunstningsförlopp, som äger rum, när
heta rökgaser passera över eller genom ett
vätskeskikt, överföres successivt rökgasens
upphettningsvärme i ångbildningsvärme. Samtidigt med att
rökgaserna alltså kylas, avdunstar vätska från lösningen.
Detta förlopp fortsätter, ända tills dess att vad man
benämner gasens mättningstemperatur har uppnåtts.
Vid denna punkt har större delen av rökgasernas
värme överförts i ångbildningsvärme.
För de flesta fasta bränslen uppgår rökgasernas
mättningstemperatur, vid förbränning med dubbla
teoretiska luftmängden, till 80° à 81°, och densamma
är således ganska oberoende av, om högvärdigt eller
lågvärdigt bränsle kommer till användning.
Det föreligger givetvis intet teoretiskt hinder, att
ånyo för indunstning utnyttja det värme, som i de
från en direkt avdunstning avgående, mättade
rökgaserna innehållas.
En dylik upprepad utnyttjning innebär
multipelin-dunstning, då ju en och samma värmemängd flera
gånger nyttiggöres för indunstning.
Förfarandets princip blir i korthet den, att de
mättade rökgasernas värme indirekt överföres till den
vätska, som skall indunstas, varifrån värmet i sin tur
genom avdunstning med tillhjälp av en permanent
gas eller gasblandning, t. e. luft bortföres. Det från
den ursprungliga mättade rökgasen utvunna värmet
återfinnes alltså i den vid denna avdunstning erhållna
nya luftångblandningen. I sin tur kan dennas
värme-innehåll på samma sätt nyttiggöras, och man kan
sålunda erhålla flera effekter efter den direkta
indunstningen.
Den i korthet berörda principen kan måhända vid
första påseendet synas icke innebära några större
märkvärdigheter.
Emellertid måste dess praktiska genomförande ske
på ett sätt, helt skilt från det vid vanliga
multipel-effektsystem brukliga, och ett försök att utan
synnerligen ingående teoretiska beräkningar och praktiska
undersökningar konstruera en indunstningsapparatur,
arbetande med gas-ångblandningar, och med
multipeleffekt, kan därför på förhand sägas vara dömt att
misslyckas.
Man har säkerligen att häri söka en av orsakerna
Fig. i.
hg ånga
Lo
0.5
O -.-.-.––-,_, ___.
0° 5O" 100’
Fig. 2.
till, att ingen funktionsduglig dylik apparatur hittills
framkommit.
För att närmare kunna klargöra några av de
faktorer man måste taga hänsyn till, skall jag först
tilllåta mig ingå något på gas-ångblandningars
egenskaper. För enkelhetens skull behandlar jag därvid
blandningar av luft och vattenånga; förhållandena
bliva alltid i princip desamma, vilka gaser och vilka
ångor, det än gäller.
Vi känna ju till att vatten vid normalt lufttryck
kokar vid 100°, samt även, att man genom att sänka
trycket kan få vatten att koka vid betydligt lägre
temperaturer. Dessa förhållanden få sin förklaring
genom vattnets ångtryckskurva. Fig. 1 anger
vattenångans tryck i mm Hg vid olika temperaturer från 0 °
till 100°. Man kan i detta diagram se, vid vilket
totaltryck vattnet börjar koka vid en viss temperatur.
För t. e. 60° vattentemperatur finna vi, att
totaltrycket skall sänkas till 149 mm Hg, för att kokning
skall inträffa.
Vattnets ångtryck är endast beroende på
temperaturen, och icke på det totaltryck, som råder över
vattnets yta. Om man därför blåser luft över eller
genom vatten av t. e. 60°, och den mellan luft och
vatten rådande ytan är tillräckligt stor för att luften
skall hinna såväl värmas som även mättas med
vattenånga, så utgör den med deri bortgående luften
medföljande ångans partialtryck alltjämt 149 mm Hg.
Följaktligen kan vid en viss temperatur en viss
bestämd luftmängd icke innehålla mer än viss given
vattenångmängd, bestämd av den temperatur som
blandningen håller.
I fig. 2 återgives den vattenångvikt, som av 1 kg
torr luft upptages vid dess mättning till olika
temperaturer. Som vi se, ökar vid högre temperaturer
relationen mellan ångans och luftens vikt mycket
hastigt.
Om en mättad luft-ångblandning utsättes för
kylning, inses av fig. 2, att vatten måste utkondensera.
Emellertid behöver ej alltid en luft-ångblandning
vara mättad; den kan även vara ofullständigt mättad,
överhettad. Utgå vi t. e. från en vid 60° mättad
blandning och uppvärma den till högre temperatur,
utan att ytterligare vattenånga tillföres, blir
densamma överhettad, och vid kylning av den
överhettade blandningen inträffar kondensation först vid
60°. Förhållandet är värt att observera, då det har
stor betydelse vid värmeöverföring. Vid kylning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
