Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1930 - Litteratur - Anmälan: Der Kohlenschwefel, av S. Qvarfort - Tekniska föreningar - Chalmersska ingenjörsföreningens stockholmsavdelning, av G. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JUnI 1930
Den övervägande delen av svavlet i kolet är dock
bundet oorganiskt i form av järnsulf id, FeSo, i formerna
pyrit och markasit. Dessa svavelföreningar anses även
de bildade på platsen genom inverkan av genom
bakterier frigjort svavel på järnsalter av olika slag.
Såsom exempel på svavelhalter i olika stenkol (även
brunkol finnas medtagna) anför förf. i tabellform kol
från olika länder, dock uteslutande europeiska, varav
framgår, att halten kan växla från 0,5 till 7,55 % (den
sistnämnda halten hos ungerska kol). I regel
överskrider dock svavelhalten i europeiska handelskol ej 2 %.
Svavlet i stenkol är enligt åtskilliga forskare orsaken
till självantändning av kolet vid lagring, vilken teori
dock livligt bestrides av andra forskare. Frågan
förefaller alltjämt vara lika omstridd och få eller inga
direkta belägg finnas på att kol med särskilt hög
svavelhalt skulle vara mera utsatta för självantändning än
sådana med lägre svavelhalt.
Olägenheterna av förekomsten av svavel i stenkolet
komma främst till synes vid kolets slutliga
användningssätt: direkt förbränning, avgasning (produktion av gas
och koks) och förgasning (produktion av gas utan
koksåterstod). Vid direkt förbränning av stenkolet bildas av
svavelföreningarna SOo och endast i mindre grad SO,.
Svavelsyrligheten från "eldning av stenkol eller dess
produkter förorenar i hög grad atmosfären i närheten av
städer och industriorter. Härvid uppkomma svåra
skador på växtligheten, särskilt synes av träden granen
vara mycket känslig för rökskador. Medan
skorstensgasernas SOo-halt uppgår till c:a 0,05 vol. %, anses 0,ooo2
vol. % i atmosfären vara den gräns som ej får
överskridas för undvikande av skador på växtligheten. Höga
skorstenar underlätta förtunningen av rökgaserna, men
äro ej alltid tillräckliga för att helt förebygga rökskador.
Vid avgasning av kolet stannar större delen av
svavlet i koksen. Inom koksens olika användningsområden,
masugns-, gjuteri- och värmeledningsdrift, äro
olägenheterna av svavlet olika. Masugnskoksens svavelhalt anses
böra hållas 1,0—1,5 %, gjuterikoksens helst under 1,0 %.
Författaren nämner ingenting om värmeledningskoksen,
där olägenheten av svavlet mest gör sig kännbart vid
pannornas slaggning, men även här bör svavelhalten
helst understiga 1,5 %.
Den till städer och samhällen använda gasen har en
mycket låg halt av svavel, upp till 50 gr/100 ms och
mest i form av kolsvavla. Den utgör vid denna låga halt
knapppast någon kännbar olägenhet vid användning som
hushållsgas. Inom en del industrier kan dock även denna
låga halt vålla svårigheter. Så har, enligt förf., inom
glasindustrien konstaterats, att ett vitt beslag ibland
uppstår vid glassmältning. Vidare kan svavlet vålla
olägenhet vid användning för svetsningsändamål.
I kolgas direkt från tillverkningen förekommer
svavlet huvudsakligen bundet som svavelväte, till en mängd
av 0,76—l,oo vol. % vid tyska kol och kan
undantagsvis stiga till 2 à 3 vol. %. Hos gas av engelska kol
ligger halten ofta högre än hos gas av tyska kol.
Vidare förekommer svavel i olika former i gasvatten.
Vid kolets förgasning erhålles svavlet i
generatorgasen nästan uteslutande i form av HoS. Generatorgas
av stenkol håller enligt förf. 0,1—0,3 % H.,S.
I tredje kapitlet av boken behandlar förf.
bestämningar av svavel i kolet. Man finner här att för
bestämningen av totala svavelhalten den gamla Eschka-metoden
alltjämt framgångsrikt försvarar sin plats såsom en lätt
och tillförlitlig metod. Endast vid mycket svavelrika kol
erhålles för låga värden med denna metod och andra
måste tillgripas. För bestämning av de olika förekomst-
formerna av svavel såsom organiskt bundet, sulfid- och
sulfatbundet, redogöres även. Bestämningsmetoder för
svavel i gas, kända och välkända, refereras, liksom
sådana för svavel i övriga gasverksprodukter, såsom
använd reningsmassa, tjäror och bensolprodukter.
I kapitlet IV behandlar förf. avlägsnandet och
användningen av svavlet i kol och avgasningsprodukter. Svavlet
i kolet kan delvis avlägsnas i samband med sänkningen
av askhalten med hjälp av torra eller våta
separerings-metoder. För kolgasens renande har användning av
järnoxidhydrat i olika former (reningsmassa) allt intill de
senaste åren varit allenarådande. På sista tiden ha dock
utarbetats våtreningsförfaranden både av det
amerikanska och det tyska Koppersbolaget, Badische
Anilin-und Sodafabrik m. fi., vilka metoder refereras i sina
huvuddrag. Det svavel, som erhålles vid
torreningsförfaran-den, utvinnes medelst extraktion, det på våta vägen
erhållna fås direkt i mer eller mindre ren form som
elementärt svavel. Andra förfaringssätt åter bygga på
reaktioner, som leda till ett direkt utvinnande av både
svavel och ammoniak i form av ammoniumsulfat.
I sista kapitlet behandlar förf. frågan om utnyttjandet
av svavlet i stenkolen såsom ersättning för importerat
svavel med särskilt sikte på Tysklands
försörjningsmöjligheter. Man finner härav att Tyskland ur kolgasen för
närvarande utvinner 30—40 000 ton mot en förbrukning
av 100 000 ton. Förf. anser dock ej omöjligt att med ett
rationellt utnyttjande av nutida resurser kunna utvinna
även denna kvantitet ur kolen.
Boken är försedd med ett 30-tal bilder och med
rikliga litteraturhänvisningar i noter under texten,
önskvärt hade dock varit att en litteraturöversikt införts i
slutet av boken. Sitt ändamål att giva en sammanträngd
översikt över frågor, som sammanhänga med
utnyttjandet och användandet av svavlet i stenkolet fyller den väl
och kan därför livligt rekommenderas.
8. Qvarfort.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Chalmersska ingenjörsföreningens stockholmsavdelning
hade den 10 dennes anordnat "extra allmänt
Chalmerist-möte" i Stockholm, det första dylika, som hållits
utanför Göteborg. På förmiddagen gjordes en utflykt med
båt genom Hammarbyleden till Drottningholm och på
eftermiddagen besågos k. Operans tekniska anordningar.
Kl. 8,15 hölls sammanträde å restaurant Förestå.
Sammanträdet öppnades av ordföranden doktor Gustaf
Dalen, som hälsade de närvarande välkomna särskilt
vändande sig till de av de närvarande, som ej voro
medlemmar av stockholmsavdelningen, samt damerna,
som för första gången voro med vid något av föreningens
sammanträden. Härefter höll doktor Dalén föredrag om
"AGA-spisen", i inledningen påpekande, att man sökt
välja ett föredrag, som icke vore allt för tekniskt
betonat, utan som kunde vara av intresse även för
damerna.
Sedermera vidtog supé och samkväm med sång och
musik samt "Rasp". En tryckt sådan hade utgivits
för dagen av "25-åringarna" under redaktörskap av
ingenjörerna G. Rosén och G. Ericson. Ett
"kemibeto-nat" tal för damerna av ingenjör C. A. Nilsson, Malmö,
väckte stormande munterhet. Samvaron fortsatte under
angenämaste former till fram på småtimmarna.
Sammanträdet var besökt av ca 125 personer.
G. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
