Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 26 juli 1930 - Världskraftkonferensen i Berlin den 15—25 juni 1930, av T. Lindmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 juli 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
slaget gällde en ca 1 000 km lång 380 kV friledning
för 750 000 kW från södra Norge över Sverige och
Danmark till Tyskland. Kostnaden per kW-år i
Lübeck beräknades = 97 RM = 1,5 pf/kWh vid 6 500
timmar per år. Kraftverk -f- ledning beräknades
kosta 700 mill. mark. Ett alternativt förslag gällde
en 110 kV kabel Trälleborg—Sassnitz. Uppsatsen gav
anledning till diskussion, och härvid framlades ganska
starka betänkligheter gentemot ett dylikt projekts
genomförande.
Sektion 34: Ingenjörsutbildning. 7 uppsatser med
professor Lohse som rapportör. Såväl uppsatserna
som diskussionen gav tydligt vid handen att den
uppfattningen alltmera trängt igenom: att den högre
ingenjörsutbildningen i huvudsak bör ägnas de
grundläggande vetenskaperna att specialisering ej bör
drivas för långt vid tekniska högskolor och att frågan
om utbildning av arbetsledare med därtill hörande
uppgifter ej får undanskjutas.
Sektion 27: Energifrågan för fartyg. 7 uppsatser
med ministerialrat Laudahn som rapportör.
Uppsatserna och diskussionen gingo i huvudsak in på
frågan: dieselmotor eller ångmotor. Minsta
oljeförbrukningen vid ett modernt ångfartyg uppskattades till
0,23 kg/axelhkr (= 27,5 % termisk verkningsgrad)
gentemot 0,165 kg (38,3 %) vid dieselmotorfartyg.
Det konstaterades att dieselmotorfartygen för
närvarande hava ett visst försprång, men samtidigt att det
ekonomiska resultatet var beroende av en mängd
olika faktorer, varför det vore felaktigt att vilja
påstå att endast motorfartyg skulle komma att byggas
i framtiden. Elektriskt drivna fartyg ansågos utgöra
undantag.
Sektion 7: Byggnad och drift av stora
kraftanläggningar. 9 uppsatser med dr-ing. Rehmer som
rapportör. De inlämnade uppsatserna, liksom den på
referatet följande diskussionen erbjöd mycket av
intresse. Det framhölls från olika håll att några
konstruktiva och drifttekniska betänkligheter mot
användandet av högsta ångtryck (mer än 100 at) och 450° C
ångtemperatur ej längre förefunnos. Frågan rörande
momentanreserv och medlen att nå denna
diskuterades av olika författare och talare. Särskilt framhölls
Ruthsackumulatorns betydelse, bl. a. av direktör
Wellmann vid Berlins elektricitetsverk, vilket verk
som bekant har den hittills största
Ruthsackumulator-anläggningen. Även diskuterades rökfrågan och
flyg-askfrågan.
Sektion 28: Utvinning av oljor. 9 uppsatser med
dr K. Sohn som rapportör. Bland uppsatserna
märkes en rörande utvinnandet av olja ur skiffer i Japan.
Denna skiffer (i Fushun) utgör hängmaterialet mellan
kolflötser och måste därför brytas oberoende av om
olja skall utvinnas eller ej. Skiffern, som innehåller
5,5 % olja, ligger därför gynnsamt till för
oljeframställning. Sedan början av innevarande år är en stor
anläggning med en kapacitet om 4 000 ton skiffer per
dygn i full drift.
Sektion 17: Samarbete mellan olika slag av
kraftverk. 3 uppsatser med professor Rachel som
rapportör. Det var framför allt 2 stora problemkomplex,
vilka här kommo under diskussion, nämligen
samarbete mellan vattenkraft och ångkraft och samarbete
mellan gasverk och elektricitetsverk. Rörande den
förra frågan kom knappast något nytt fram, rörande
den senare betonades fördelarna av samarbete, över-
skottsgas från gasverket kan utnyttjas för
ånggenerering och ånga från elektricitetsverket kan användas i
gasverket.
Sektion 10: Äng- och gasturbiner. 13 uppsatser
med professor Josse som rapportör. Uppsatserna
innehålla ett rikt material för bedömandet av
ångtur-binteknikens nuvarande läge. Bland uppsatserna
märkas särskilt Stodolas uttömmande redogörelse för den
schweiziska ångturbinteknikens höga ställning, vidare
Felix’ ocli Noacks uppsats rörande olika problem inom
ångturbintekniken, Christies och Orroks uppsatser
rörande högtrycksånga, Koenemanns uppsats rörande
hans binära process (ammoniakånga -|- vattenånga),
Langers rörande den nyaste utvecklingen på
gasturbinområdet, m. fi. De olika författarna voro ganska
eniga om att det knappast föreligger större skäl att
höja ångtrycket avsevärt över 100 at och
ångtemperaturen över 450° C. O. Wiberg hade inlämnat en
uppsats rörande "högöverhettad högtrycksånga
föl-kraftanläggningar", vilken emellertid av någon orsak
hänförts till sektion 11: ångpannor. Wiberg påvisar
i denna uppsats betydelsen av mycket hög
ångtemperatur och baserar möjligheten av att använda
dylika höga temperaturer på de
hållfasthetsundersökningar, som Stal-bolaget under senaste åren utfört
med olika legerade stål. Wiberg yrkar ej direkt på
sänkning av trycket, men söker att inspirera till ett
djärvare framgående mot hög temperatur.
Sektion 11: Ängpannor och eldstäder. 17 uppsatser
med dr-ing. Münzinger som rapportör. Att i denna
korta resumé redogöra för de viktigaste av dessa
uppsatsers innehåll skulle föra för långt. Jag blir
eventuellt i tillfälle att senare göra detta. Ett ovanligt
stort antal diskussionsinlägg gjordes även (ca 30 st.),
men några direkt nya synpunkter framkommo ej.
Sektion 8: Värmeverk med kombinerad
kraft-och värmeleverans. 16 uppsatser med dr-ing.
Marguerre som rapportör. Även dessa uppsatser giva
en mycket intressant överblick över detta viktiga
område.
Ovanstående axplockning ger endast en ganska
svag bild av den mängd frågor, som under
konferensen upptogos till behandling.
I anslutning till konferensarbetet ordnades under de
olika dagarna en mängd utflykter till anläggningar
inom och utom Berlin. En rad stora motorbussar
stodo alltid redo för dessa studiebesök. Även
utflykter per järnväg och ångbåt ingingo i programmet.
Organisationen var synnerligen god och allt förlöpte
efter uträkning.
En hel del festligheter, mottagningar och samkväm
ingingo självfallet i konferensprogrammet. Den
största festligheten var banketten den 18 juni i
sportpalatset. Antalet bordsgäster torde hava utgjort
bortåt 3 000. Man bjöds sannerligen ej endast på
riklig och god mat och många viner, utan dessutom
på skådespel av skiftande slag. Sålunda sång av 400
unga flickor och av Berlins Liedertafel,
gymnastikuppvisningar av hundratals kvinnliga och manliga
gymnaster i simdräkter samt till sist men ej minst av
uppvisningar av folkdräkter från olika delar av
Tyskland. Särskilt denna sista uppvisning slog an och
jublet steg högt, när konferensens hederspresident, den
75-årige excellensen von Miller, slängde av sig
fracken och tågade runt salen arm i arm med sina
kära bayrare under sång och dundrande musik. Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
