Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 9 aug. 1930 - Notiser - Nyare maskiner inom gatu- och vägtekniken - Tillgodogörandet av träavfall vid Fordverken - Driftsresultaten av radiotelefonien Europa-Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JunI 1930
40 X 17 och SO X 32 cm, och maskiner kunna erhållas
för avverkning av mellan 5 och 25 ton pr timme.
Serien av krossmaskiner fullständigas av den s. k.
fintuggen, avsedd för tillverkning av mycket fin
makadam och av artificiellt grus. Konstruktionsprincipen,
som är alldeles ny, framgår av här återgivna
längdsektion och går ut på att erhålla ett kubiskt material med
ringa mjölhalt. Erforderlig omställning för erhållande
av önskad kornstorlek sker medelst ett enkelt
handgrepp.
Dessa maskiner levereras i stor utsträckning
transportabla och hava redan vunnit en vidsträckt
användning, icke blott inom landet utan även i Danmark,
Norge, Finland, Polen och Sydamerika.
Tillgodogörandet av träavfall vid Fordverken. Vid
Ford Motor Companys anläggningar i I ron Mountains,
Michigan, erhålles per dag ej mindre än 400 ton
träavfall. Hälften därav är sågavfall med en vattenhalt
av ca 36 medan den andra hälften härstammar från
snickerifabrikens torkade virke, som håller ca 10 %
vatten. Avfallet består till 70 % av lönn-, 25 %
björk-samt 5 % ask-, alm- och ekträ. På grund av avfallets
mycket växlande styckestorlek kan man ej köla det i
vagnugnar, utan andra metoder ha måst tillgripas.
Härom lämnas en redogörelse i Industrial and
Engineering Chemistry (1930, nr 2), varur vi återge ett
sammandrag.
Avfallet föres på transportband från sågverk och
snickeriverkstäder till en trätugg, som sönderdelar det
i stycken om 200 X 50 X 20 mm. Från tuggen
transporteras avfallet till en silo i kolningsanläggningen.
Sågspån och hyvelspån behandlas för sig i roterande
retorter, från vilka destillationsprodukterna sammanföras
med dem som erhållas från det grövre materialets
kolning i Bad ge r-Staff ord retorter.
Trätuggen torkas i sex roterande torktrummor av
30 m längd och 3 m diameter. Trummorna upphettas
med rökgaser från pannhuset; dessa ha en temperatur
av 315 °C vid inträdet i trummorna, vilka de passera
enligt motströmsprincipen. Varje torktrumma har en
kapacitet av 3 ton virke per timme, och vattenhalten
i det torkade virket utgör 0,5 %. Trätuggen behöver
3 timmar för torkningen och lämnar trumman med en
temperatur av ca 150 °C. Den föres sedan på
transportband över en magnetisk separator, som plockar bort
eventuellt järnskrot, samt vidare till de tre
Badger-Staffordretorterna. Retorterna ha höjden 12 m ocli
diametern 3 m samt äro försedda med värmeisolerade
väggar. Genom särskilda ventiler i retortens topp och
botten kan chargering och uttagning av kol ske utan
gasförlust. Gasen uttages från toppen och får genomgå
fyra kring denna placerade kondensorer.
Badger-Staffordretorterna arbeta kontinuerligt, i det
att reaktionsvärmet från förkolningszonen i retorten
får upphetta det inmatade materialet upp till
reaktionstemperaturen. När en retort varit i drift under två
veckor, måste den emellertid avstängas, emedan det
under driften samlats så mycket tjära i densamma, som
måste brännas ut. Två retorter äro sålunda ständigt i
drift, medan den tredje står avstängd för rengöring.
Efter denna måste retorten förvärmas, innan den åter
tages i drift. För detta ändamål användes en del av
den vid destillationen bildade okondenserbara gasen.
Förvärmningen, som sker till 540 °C, tager en tid av 24
timmar i anspråk. Under driften registreras
temperaturen på sex olika ställen inom varje retort.
Medeltemperaturen i kolningszonen är 515 °C och vid bottnen av
retorten ca 255 °C. Ett övertryck av 2,5 mm
vattenpelare hålles i retorten under driften.
De vid destillationen erhållna produkterna äro trä-
kol, träättika och okondenserbara gaser. Gaserna
tvättas i skrubber och användas dels som bränsle under
pannorna, dels till förvärmning av retorterna. Den
torra gasen håller i genomsnitt 2,2 r/0 H2, 18,o % CHi
och andra kolväten, 23,4 % CO, 37,» e/o C02, 2,4 % 02
och 16,0 % Na. Träkolen kylas i roterande kylare, i
vilkas väggar äro inlagda kylspiraler med
vattencir-kulation och vilkas mantlar kylas ytterligare meöelst
vattenbesprutning. Efter kylningen passera kolen ännu
en magnetisk separator, varefter de från järnskrot
befriade kolen genomgå trummor av samma
konstruktion som dem, vilka användas för torkning av trätuggen.
Här upptaga kolen syre ur luften, och det därvid
utvecklade värmet bortledes genom vattenbesprutning på
trummans vägg. Denna efterbehandling av kolen tar ej
längre tid än 5 timmar, medan man vid
kolningsan-läggningar i allmänhet plägar få räkna med 48 timmar.
Efter siktning frånskiljas de bättre styckekolen, medan
en del av stybben males och pressas till briketter för
försäljning och en annan del finmales i kulkvarn samt
användes till bränsle under ångpannorna.
Den ur kondensorerna uttagna råa träsyran (green
liquor) underkastas destillation, vid vilken man
erhåller ättiksyra, metanol, flyktiga kolväten, aceton,
metylacetat, tjäråterstoder samt olika oljor och vatten.
Ett ton trä ger i medeltal 410 1 träättika med 4,5 %
metanol och 12,5 % ättiksyra. F. n. erhåller man vid
processen ur ett ton trå följande kvantiteter av de
olika produkterna: 300 kg träkol, 140 m3
okondenserbara gaser (förbränningsvärme ca 2 600 Cal/m:i), 11,5 1
metanol, 2,4 1 metylaceton, 0,18 1 kolväten, 0.84 1 keton,
3,5 1 metylacetat, 81,7 1 löslig tjära, 33 kg beck, 12 1
kreosotolja, 54 I etylacetat och 4,8 1 myrsyra.
Produkterna, som utmärkas av en hög renhetsgrad, säljas i
fria marknaden med undantag av etylacetatet, som
användes inom fabriken dels till lackfabrikation, dels till
framställning av konstläder.
Driftsresultaten av radiotelefonien Europa-Amerika.
Journ. Am. El. Eng. (1930, nr 2) har offentliggjort en
sammanställning av de resultat som framgått av
radiotelefonien mellan Amerika och Europa. Reguljär sådan
trafik etablerades som bekant år 1927. Till en början
användes endast en sändare med ca 5 000 m våglängd,
men sedermera ha tillkommit tre kortvågssändare med
våglängder mellan 12 och 50 m. Numera kunna 20
olika länder på ömse sidor av Atlanten komma i
telefonförbindelse med varandra. Deras folkmängd utgör
ca 400 millioner, och de anslutna telefonapparaterna
uppgå till 85 % av alla i världen befintliga.
Av de under år 1929 expedierade transatlantiska
samtalen kommo 52 % på England, 32 % på Frankrike,
8 % på Tyskland och återstående 8 % på övriga länder.
Till en början expedierades samtal endast under 4%
timmar dagligen, men redan 1928 ökades tiden till 10%
timmar, och sedan hösten 1929 råda inga som helst
restriktioner.
Samtalsfrekvensen är naturligtvis störst under de
tider på dagen, då affärskontoren äro öppna såväl i
Amerika som Europa, men belastningsspetsen är dock
ej så utpräglad som man skulle kunna förmoda. Kl.
15—16 M. E. T., motsvarande kl. 9—10 N. Y. T.
expedierades 9 % av samtliga samtal, kl. 16—17 15 % och
under följande timme 13,5 %. Genomsnittliga antalet
samtal per dag utgjorde år 1929 50, maximalfrekvensen
under en dag var 139 samtal.
Störningarna, vilka mestadels varit av atmosfärisk
natur, ha icke haft någon större inverkan på trafiken.
Endast under ca 5 % av alla samtal har avlyssning
omöjliggjorts under mer än 25 % av samtalstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
