Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1930 - Det elliptiska luftskeppet, av Charles Dennistoun Burney - Deutsches Museums biblioteks- och kongressbyggnad i München, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 sept. 1930
mot den R 100 innebar i förhållande till sina
föregångare.
Det största luftskeppet före R 100 hade 70 tons
deplacement, och ökningen till R 100:s 150 ton
motsvarade alltså 115 %. Kalkylerar man med en
fortsatt ökning i samma proportion, kommer man till ett
deplacement av ca 335 à 365 ton.
Jag önskar ej inge någon uppfattningen, att intet
mera återstår att göra. Undersökningar i
laboratorium och vindtunnel ha visat, att ett elliptiskt
luftskepp med 365 tons deplacement kan byggas för en
hastighet av 130 km/tim. och för en vindstyrka rätt
från sidan av 13 à 14 m/sek. Denna hastighet är
dock för låg, och man måste därför fortsätta med
vindtunnelförsöken för att finna en modell med
mindre luftmotstånd. Vidare är det önskvärt att
ytterligare öka stabiliteten vid sidovind. Med hänsyn till
155
de redan vunna erfarenheterna och de förbättringar
ett fortsatt forskningsarbete sannolikt kunna leda till,
är det dock otvivelaktigt, att de nödvändiga
framstegen kunna göras, men det vore oklokt att yrka på
byggandet av ett sådant skepp, innan
undersökningsarbetena fullföljts.
För ett luftskepp i atlanttrafik, vilket i sig
innefattar alla här berörda förbättringar, skulle man
kunna tänka sig följande data: deplacement 350 ton,
hastighet 145—160 km/tim. och en mot denna
hastig-h. t svarande aktionsradie av 8 000 à 11 000 km samt
en nyttig last av 50 ton, motsvarande 150 passagerare
och 20 ton gods.
Jag tror ej, att man vunne något på att bygga ett
mindre luftskepp, eftersom man måste utgå ifrån, att
luftskeppet är en långfarare och att långresor kräva
hög fart och goda bekvämligheter för passagerarna.
TEKNISK TIDSKRIFT
DEUTSCHES MUSEUMS BIBLIOTEKS- OCH
KONGRESSBYGGNAD I MUNCHEN.
Av Torsten Althin.
Vid tidigare tillfällen har i denna tidskrift
omnämnts det storslagna tekniska museet i München,
"Deutsches Museum von Meisterwerken der
Naturwissenschaft und Technik", särskilt i samband med
dess invigning i nya byggnader den 7 maj 1925.
Den då jämnt 70-årige grundaren av och själen i
Deutsches Museum, Oskar von Miller, nöjde sig icke
med att efter den ståtliga prestationen slå sig till ro,
utan tog genast itu med att utforma detaljerna för
och anskaffa penningmedel till den byggnad, som
skall utgöra ett viktigt komplement till det
egentliga museet och i sig inrymma bl. a. museets högst
omfattande tekniska bibliotek och dess
ritningssamlingar, vilka hittills inrymts i en provisorisk lokal,
samt föreläsnings-, kongressalar och studierum. Efter
för vanliga människor ofattliga mödor, övertalningar
och arbeten kunde von Miller på sin 75-årsdag i år
ställa till med en taklagsfest av högst imponerande
slag, då "Der Studienbau" var färdigt till det yttre.
Då denna tillbyggnad till Deutsches Museum ur
många synpunkter är av intresse särskilt för
tekniska kretsar, skall här något beröras dess
konstruktion och dess tillkomst.
Museet erhöll på sin tid upplåten av staden Mün-
Fig. 1. Deutsches Museums byggnader på en ö i Isar. T. h. den egentliga museibyggnaden, i mitten biblioteket och t. v. kongressbyggnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
