Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1930 - Deutsches Museums biblioteks- och kongressbyggnad i München, av Torsten Althin - Bedaux-systemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 sept. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT 157
digt. Kring denna sal gruppera sig mindre
föreläsningssalar, en för 200 personer, en för 500 etc.
Praktiska som tyskarna oftast äro, har stor
uppmärksamhet ägnats åt att på ett förståndigt sätt och
i tillräcklig omfattning tillgodose behovet av
garderober. Man beräknar nämligen att taga emot
studerande i läsesalarna till ett antal av ca 600 på en
gång, och om det då samtidigt pågår en kongress
nud ett par tusen deltagare, så behövs det
utrymmen. Under kongressbyggnaden finnas dessutom
rikligt tilltagna lokaler för parkering av bilar.
Av det sagda torde framgå, att det är ett
storstilat projekt, som nu rotts i land så långt att
byggnaderna äro under tak. Inredningen och
detaljutformningen återstår, men det synes nog von Miller
vara en enkel sak att därtill anskaffa nödiga medel.
Byggnadsarbetet gick synnerligen raskt.
Grundstenen lades i slutet av år 1928 och vid jultiden 1929
voro byggnaderna under tak. Det är också en fram-
stående och skicklig man, som varit arkitekt och
byggherre, Geheimrat Prof. Dr-ing. Bestelmeyer.
Till byggnadernas uppförande ha en mängd tyska
firmor skänkt råmaterial till ett värde av många
hundra tusen mark. Penningmedel, som varit
erforderliga, ha huvudsakligen upplånats på olika håll
eller donerats av firmor och enskilda personer.
Samtliga kostnader komma enligt beräkningar att
uppgå till bortåt 7 mill. Mark innan allt blir färdigt.
Utförandet av detta byggnadsverk synes mig vara
icke blott en märklig teknisk prestation, utan även
ett utomordentligt bevis på, vad tyskarna även under
svåra yttre förhållanden kunna åstadkomma av
hängiven uppoffring av penningar och intresse inför en
betydelsefull uppgift, som entusiasmerar dem.
Museiledningen hoppas mycket av denna studiebyggnad
såsom en fortsättning på det levande
bildningsinstitut för lärd och olärd som Deutsches Museum
utgör.
BEDAUX-SYSTEMET.
Ett premieackordsystem som på sista tiden låtit rätt
mycket tala om sig även i Sverige, där ett aktiebolag
nyligen stiftats för dess utövande, är det av den
amerikanska organisationsexperten Charles E. Bedaux
utarbetade s. k. Bedauxsystemet. Det grundas till stor del
på Bedaux’ egna erfarenheter, vilka strängt
hemlighållas, och dess utövande i praktiken sker genom de
hos Bedauxbolagen anställda ingenjörerna, vilka ställas
till de intresserade industriföretagens förfogande.
Systemet har vunnit en viss spridning i Tyskland,
och de upplysningar som här skola lämnas om
detsamma äro hämtade ur en artikel av G. Schlesinger i
"Werkstattstechnik" (1930-, hft’ 12—13), dit den
intresserade hänvisas beträffande detaljerna.
I Bedauxsystemet ingå följande element: 1)
arbets-mätning, 2) arbetets klassificering, 3) intresserande av
arbetare och driftspersonal samt 4) driftskontroll. Av
dessa skola de tre förstnämnda refereras här.
Vid arbetsmätningen, dvs. fastställande av den
arbetskvantitet som erfordras för en viss arbetsoperation, tar
Bedaux hänsyn till den använda tiden (som fastställes
genom tidsstudier enligt den rationella arbetsledningens
principer), till arbetshastigheten (som bedömes genom
uppskattning) och till ansträngningen (som inverkar
genom tillägg till den effektiva arbetstiden i form av
periodisk återhämtning). En nyhet hos systemet ligger
i tempouppskattningen, vilken innebär ett försök till
mätning av den för en viss procedur erforderliga
arbetskvantiteten. Arbetshastigheten uppskattas till ett visst
värde i en serie, t. e. B 401—60—80—-100 osv., vars
utgångspunkt är en av Bedaux fastställd normalhastighet,
vilken betecknas med 60 per timme. Bedaux-enheten
mäter även ansträngningen vid arbetet, vilket
sammansättes av ett visst nyttigt arbete samt ett tillägg för
återhämtning. Enheten B är alltså summan av ett visst
nyttigt arbete och den för arbetets bedrivande under en
längre tid nödiga återhämtningen och är lika med den
arbetsprestation som per minut åstadkommes av en
genomsnittsarbetare, vilken utan att särskilt pådrivas
under en längre tid arbetar med den som normal
betecknade hastigheten. En genomsnittsarbetares
tim-prestation utgör alltså 60 B.
Relationen nyttigt arbete : återhämtning växlar
givetvis alltefter den fysiska ansträngningen vid arbetet,
men summan av dessa element är alltid lika med en
tidsminut vid en 60 B-timme. Ett B-ackord är det antal
B-enheter som fastställes för utförande av en viss
arbetsprestation. Ackordet uppgöres på grundval av
föregående tidsstudier, och arbetaren får garantier för att
ingen ändring kommer att ske i ackordet, så länge
arbetsmetoden bibehålles oförändrad. Eftersom ett
B-ackord är fastställt för varje enskild arbetsföljd i
verkstaden, vet arbetaren redan vid arbetstidens slut, hur
mycket han förtjänat under dagen. Uttrycket
"produktiva B-timmar" användes för att beteckna en arbetares
verkningsgrad i det produktiva arbetet, dvs. hans per
timme uppnådda antal B-enheter.
Ett konkret exempel må klargöra detta. En flicka
vid en borrmaskin levererar 200 stycken per 8 timmars
arbetsdag. Om B-ackordet för varje stycke är 3 B, så
blir antalet B per timme =
antalet godkända stycken X B-ackordet_200 • 3_^
totala arbetstiden 8
Hon har alltså överskridit normalprestationen, som ju
är 60 B per timme. I nämnda fall utgör
merprestatio-nen 15 B per timme eller 120 B per normalarbetsdag.
Om därför grundlönen är exempelvis 60 öre per timme
120
om 60 B, så blir dagspremien ——-• 0,75 ■ 0,60 = kr. 0: 90.
60
Enligt systemet utgår nämligen blott 75 % av
mer-prestationen i form av premier till arbetarna.
Grundlönen för 8 timmar är 8 • 0,60 = kr. 4: 80 och hela
dagsförtjänsten sålunda kr. 5: 70. Bedaux använder alltså
begreppet tidsminut (en timme = 60 minuter) och
hänför alltid över- och underförtjänsterna till 60 minuter.
Denna löpande kontroll över arbetsmängden ger
tydligen en direkt anvisning pä en arbetares lämplighet
för ett visst arbete.
Tempouppskattningen, vilken tack vare en noggrann
skolning av tidtagarna lär kunna göras med en
exakthet av ±5 %, sker till en början av Bedaux-ingenjörerna
själva, senare av särskilt upplärda tidtagare, som dock
alltid stå under Bedaux-ingenjörernas kontroll.
Återhämtningsdelen av en B-enhet växlar till sin
storlek efter arbetets art. I vissa fall, såsom vid tyngre
arbeten, är en fullständig avkoppling från arbetet
nödvändig, under det att vid medeltunga eller lättare
arbeten den erforderliga återhämtningen kan nås genom
periodisk minskning av arbetshastigheten.
Återhämtningen kan i varje fall anges i förhållande till tiden
för produktivt arbete och växlar mellan 5 och 210 % av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
