Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 27 sept. 1930 - Notiser - Sandblästring inom stenhuggeriet - Ny gasklocka i Stockholm - En originell laboratoriebyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
tes före användandet på vattenbad under
tillsats av vatten samt anbringas på
stenen medelst pensling eller begjutning.
Bekvämare är dock att använda massa i
form av plattor, vilka levereras i rullar
och finnas av olika fabrikat. Tjockleken
hos betäckningen rättas efter arten och
graden av det arbete som skall utföras.
För ordinära inskrifter och blåsningar
intill djup lämpar sig tjockleken
För fina inskärningar måste
betäckningen vara tunnare.
Mönstret överföres till betäckningen
antingen medelst standardiserade mallar
av metall (för inskriptioner och enklare
ornament) eller genom uppritning på
fri hand eller ock (vilket är vanligast)
genom kalkering av en ritning medelst
karbonpapper. Sedan utskäres mönstret
med speciella knivar.
Blåsningen sker i en följd eller i flera
repriser, allt efter arten av det arbete
som skall utföras. Arbetet måste gå
raskt undan, så àtt stencilen ej hinner
deformeras. Sanden påfylles i en cistern,
vüken är försedd med en inre kammare, i vilken sanden
nedrinner och blandas med tryckluften. Tillflödet regleras
så, att luften medför den kvantitet sand som i varje fall
kan vara lämplig Sand-, resp. lufttillförseln regleras
med kranar. Luften pådrages alltid före sanden och
avstänges efter denna för att sanden ej skall kunna stanna
i ledningarna. Munstycksöppningen är vanligen 3/i«", för
större ytor V4" och för finare detaljer Med ett
munstycke blåses ca 140 kg sand per timme, med ett
•Vic" ca 300 kg.
Vanligen användes vit kvartssand med kornstorleken
ca 0,2 mm. Genom krossning av kornen går en mängd
av 15 à 20 % av sanden förlorad vid varje blåsning. Man
har även försökt använda finkrossad flinta eller krossat
stål, som ge blå, resp. vita ytor. Bäst synes dock vara
att använda karborundum, vars kornstorlek är mindre
än sandens. Slipningseffekten är betydligt större än
sandens och hållbarheten likaså, medan inköpspriset
givetvis är högre.
Blåsningen sker i ett väl avstängt rum, utanför vilket
arbetaren vanligen befinner sig (utan skyddshuva).
Mellanväggen är försedd med ett väl skyddat fönster
samt med en avlång, av en gardin täckt arbetsöppning.
Luften utsuges upptill ur blåsningskammaren och får
ofta passera ett filter, ä.ven om den släppes ut i fria
luften.
Blåsningsproceduren är i princip synnerligen enkel
men lämnar rum för stor individuell färdighet ocli
uppfinningsrikedom, en omständighet som bidragit till
metodens snabba frammarsch.
Efter att i detalj hava ingått på metodens
tillämpning på olika dekoreringssystem, framhåller författaren
till sist, att det vore på tiden, om man i vårt land
började rationalisera stenhuggeriindustrien i stället för att
mestadels arbeta på rent medeltida maner. Vi äga
material av högsta kvalitet och exportera årligen till
Tyskland stora mängder råblock av granit, som där bearbetas
till monument, gravstenar m. m. och reexporteras till
Amerika. Det är på tiden att vi på detta område bättre
tillvarataga våra intressen. Man kan därvid börja med
sandblästern, som passar såväl i stora som små
anläggningar.
Framtidsbild av Värtagasverket med den nya 200 000 m3 gasklockan.
vid Värtagasverket om resp. 36 000, 66 000 och 86 000 m«
eller tillsammans 188 000 m3 samt den s. k.
Sabbats-bergsklockan om 26 000 m3, vilken förutom som
magasin även tjänstgör som regulator för förbrukningen i
de norra förorterna. För att gasklockorna skola kunna
utjämna olikheterna i förbrukningen under veckans
olika dagar och dygnets olika timmar måste deras
volym stå i ett visst förhållande till den maximala
dygnsförbrukningen, varvid man kan låta klockvolymen
variera mellan 60 och 100 % av maximalförbrukningen.
När denna ökats, så att klockvolymen utgör endast
60 % av densamma, har det visat sig nödvändigt att öka
klockvolymen, om man skall kunna sköta driften på ett
rationellt sätt.
Maximala dygnsförbrukningen (med avdrag av
gasbehovet för undereldning i gasverkets ugnar) utgjorde
i Stockholm under åren 1927, 1928 och 1929 resp.
272 490, 248 920 och 297 790 m», och klockutrymmet
(exkl. Sabbatsbergsklockan) motsvarade alltså resp. 69,
75 och 63 % av maximalförbrukningen. Som
uppförandet av en gasklocka tar mer än ett år i anspråk,
skulle den nya klockan kunna vara färdig år 1932, då
maximalförbrukningen väntas ha stigit till den kritiska
punkten. Med den nya klockan skulle emellertid
gasverket år 1932 förfoga över en klockvolym av 388 000 m3,
motsvarande 100 % av den beräknade maximala
dygnsförbrukningen detta år.
I konstruktivt hänseende kommer den nya klockan
att skilja sig avsevärt från de nu befintliga. Den
utföres nämligen enligt det s. k. torra eller vattenlösa
systemet och kommer att bestå av ett mångkantigt
torn med fast tak. Inuti tornet finnes ett rörligt lock,
som vilar på gasen och som tätas mot klockans väggar
medelst tjära. Klockor enligt detta system ställa sig
betydligt billigare än våtklockorna och äro lika
driftsäkra. Sverige har hittills endast en mindre klocka
enligt det torra systemet, men den tyska firma som
kommer att stå för leveransen har hittills utfört 226
dylika klockor i storlek upp till 560 000 m3. Vår bild
visar, hur den nya klockan kommer att te sig i
terrängen.
Ny gasklocka i Stockholm. Styrelsen över
Stockholms stads industriella verk har beslutat hemställa
till stadsfullmäktige om anskaffande av en ny gasklocka
till Värtagasverket för en kostnad av 1 990 000 kr.
Klockan skall få en volym av 200 000 m3.
Stockholms gasverk disponerar f. n. över tre klockor
En originell laboratoriebyggnad. I Milwaukee, Wis.,
U. S. A., uppföres för närvarande en laboratoriebyggnad,
som torde vara enastående i sitt slag. Byggherre är den
kända svetsningsfirman A. O. Smith Corporation, för
vars vetenskapliga avdelning byggnaden är avsedd att
bereda lokaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
