Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1930 - Idétävlingen om Västerbron i Stockholm, av Ernst Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 NOV. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
631
Fig. 2.
186 m, som uppgives i beskrivningen, utan blott
175,8 m, så vitt man genom mätning på
förslagsritningarna kan döma, ty författaren har konsekvent
undvikit att angiva några fixerade huvudmått,
plushöjder eller lutningar vare sig på ritningar eller i
de statiska beräkningarna. Med utgångspunkt från
sammanställningsritning pl. nr 1, ävensom andra till
förslaget hörande ritningar skall man vidare finna,
att det stora bågspannet lämnar den föreskrivna
seglationshöjden av 24 m på endast en bredd av
49 m i brons längdriktning, motsvarande 40,75 m
fri seglationsbredd i toppen av profilen, såsom
närmare framgår av fig. 3, i stället för 50 m enligt
programmet. Därvid förutsättes ändock en sådan
justering av bågspannets höjd i hjässan att farbanans
lutning på Långholmssidan blir 1 :25 med 750 m
övergångskurva vid båghjässan (se fig. 1). Förslaget
blir härigenom i lutningshänseende fullt jämförbart
med pristagarnas bågbroförslag, sedan bågarnas
kon-struktionshöjd ökats i enlighet med prisnämndens
anvisningar.
I sitt anförande vid teknologföreningens
ovannämnda sammanträde modifierade professor
Ljungberg sin ståndpunkt i denna fråga därhän, för så
vitt jag uppfattade honom rätt, att om bågarna
höjdes i hjässan, så att maximilutningen bleve 1 :25,
skulle den föreskrivna seglationsprofilen kunna
innehållas. Härigenom skulle förslaget endast komma i
paritet med pristagarnas järnbroförslag efter den
justering av bågarnas konstruktionshöjd, som
prisnämnden funnit nödvändig, dock med den skillnaden
att någon motsvarande ökning av
konstruktionshöjden i talarens förslag icke vore behövlig. Av
föregående framgår emellertid, att detta påstående icke
håller streck, eftersom ovanstående bevisföring
beträffande sjöfartsutrymmets otillräcklighet är
baserad på en korrigerad
längdprofil med
maximi-lutning 1 :25. I den nu
publicerade redogörelsen
för tävlingsförslaget heter
det däremot, att man
"räknat med en fri bredd av 50
resp. 60 m parallellt med
broriktningen med
maximi-lutning 1 :28 enligt järn-
förslaget och 1 :27 enligt betongalternativet", dvs.
med en effektiv farledsbredd av endast 40,75 m.
Samtidigt förklaras det vara omöjligt att med en
maximilutning av 1 : 35 helt uppfylla
programvillkoren, om den bärande konstruktionen lägges under
brobanan. Huru rimmar det med den kategoriska
förklaringen i beskrivningen, där det heter, att
programvillkoren blivit till alla delar uppfyllda? I denna
prekära situation modifierar professor Ljungberg ännu
en gång sin ståndpunkt och påstår, att om bågarna i
hjässan lyftas ca 0,5 m, därvid maximilutningen ökas
till 1 : 25,5 i järnförslaget och 1 : 25 i betongförslaget,
så erhålles det i programmet föreskrivna
seglations-utrymmet av 50 m vinkelrätt mot farleden, vilket
skulle svara mot ca 56 m utefter broriktningen. Reelt
sett anser dock professor Ljungberg denna lyftning
överflödig, då själva bågformen ger ett ökat utrymme
invid hjässan av 1,5 m på 10 m bredd, som mer än väl
skulle kompensera den lilla inskärningen på högst 0,5
m utanför 50 m måttet. Men icke heller denna
framställning är riktig.
Jämväl efter justering av längdprofilen, på sätt
fig. 1 utvisar, med en maximilutning av 1 : 25 är
utrymmet för sjöfarten under stora bågspannet
stridande mot programmets fordringar, såsom redan
påvisats. En ytterligare lyftning på 0,5 m av bågarna
i hjässan med bibehållande av spännvidden skulle
endast medföra en brantare lutning än 1 : 25, utan att
samtidigt därigenom skulle kunna ernås det
erforderliga utrymmet för seglationsprofilens innehållande.
Först genom en ökning av spännvidden till minst
210 m eller till i ungefär samma storleksordning som
lista och 3:dje pristagarna föreslagit, kan
programmets fordringar i avseende på sjöfarten uppfyllas,
om maximilutningen på farbanan samtidigt icke skall
överstiga 11 25. I förbigående må dessutom
anmärkas, att 50-metersbredden vinkelrätt mot farleden
icke svarar mot 56 m parallellt med broaxeln, som
professor Ljungberg påstått, utan mot 58,85 m, såsom
framgår av fig. 3. Professor Ljungberg har sålunda
helt enkelt negligerat programmets klara
bestämmelse på denna punkt, samtidigt som han
kategoriskt påstått, att programmets fordringar i avseende
på seglationsprofil och maximilutning blivit
uppfyllda. Andra deltagare i pristävlingen och i varje
fall de, vilkas förslag varit av något värde för
bro-frågans belysande, hava bemödat sig om att få in den
programenliga seglationsprofilen samt på ett tydligt
och överskådligt sätt jämväl visat, huru detta skett.
Som häräv torde framgå, är förslaget icke
programenligt vad farleden beträffar, och skulle därför redan
av denna anledning kunnat undandragas vidare
prövning från prisnämndens sida. Trots detta har
prisnämnden i sitt utlåtande nöjt sig med att säga,
att "utrymmet för seglationsprofilen är i knappaste
laget". Då professor Ljungberg knappast kan hava
/■2S
5 effÅy//Q/7S/Or-o/>y r
SS.B5-
•5eff/<y// or7sèrec/cr SO, o
Fig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
