Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 20 dec. 1930 - Syntesens rike, av Edwin E. Slosson - Italiens aluminiumindustri, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
TE K NIS K TIDSKRIFT
20 dec. 1930
jag tror dock, att min definition kom sanningen
närmare än hennes. Där satt denna otacksamma
flicka i ett hus av järn och betong med
värmeledning och elektriskt ljus, läste på blad, som
visserligen ledde sitt ursprung från träden, men likväl ej
voro gröna, var klädd i konstsiden, t. o. m. sin
hudfärg hade hon ett fabriksmässigt framställt
preparat att tacka för, och hon åkte hem i automobil i
stället för att gå. Antagligen använde hon sina
ben endast att dansa med, men till en mycket
onaturlig musik. Hon kommer kanske att leva 10 år
längre, än hon enligt naturens ordning skulle göra,
tack vare naturvetenskapens förmåga att
omintetgöra naturens gång, och ändock ger hon
naturvetenskapen ett slag i ansiktet.
Det nya rike, vars grundare och härskare
kemisten är, sträcker sig redan in på de tre
naturrikenas områden och kanske en gång kommer att
omfatta dem helt och hållet. I det nuvarande
övergångstadiet, då det nya riket först måste stadga sig,
leda försöken att inordna de nya rönen under de tre
gamla rubrikerna (djur, mineral, växter) till stor
oreda. Leder ett föreliggande smörprov sitt
ursprung från kon eller kokosnöten? Är ett
ifrågavarande sockerprov framställt av sockerbetor eller
sockerröret? Är ett visst alkoholprov destillerat ur
säd eller vindruvor? Är ett föreliggande
ättiksyreprov framställt ur äppelvin eller malt? Kommer
detta kautschukprov från det vildväxande
gummiträdet eller från odlade? Är det här myskprovet
framställt av Hibiscusfrön eller av körtlar från
mysk-oxar? Kanske intet av de båda alternativen är det
riktiga, ty smör och socker, alkohol och ättika
kautschuk och välluktande ämnen kunna framställas av
stenkol. Ingen kan besvara dessa frågor utom den
kemist, som framställde ämnena, och han kanske
icke vill tala om det. F. ö. angår det ingen,
såframt kemisten har gjort sitt arbete så bra, att man
icke kan framställa någon anmärkning mot
produkten. I och med det att en kemisk förening har
kommit under kemistens herravälde, har den mist
rättigheten att räkna sitt ursprung från det rike, i
vilket den i naturen förekommer.
Yi äro f. n. vittnen till det egendomliga
skådespelet, att fyra olika framställningssätt för metanol
konkurrera med varandra. Metanol erhålles
nämligen som biprodukt 1) vid destillation av trä för
framställning av träkol, 2) vid destillation av
stenkol för framställning av koks, 3) vid jäsning av majs
för framställning av butanol och 4) vid framställning
av bensin ur stenkol.
(Forts.)
ITALIENS ALUMINIUMINDUSTRI.
Italien står i begrep att bliva ett bland världens
förnämsta aluminiumproducerande länder. Så länge bauxit
utgjorde det enda utgångsmaterialet för framställning
av aluminium, hade Italien inga större utsikter att
skapa en aluminiumindustri av någon större betydelse.
Bauxit fann man visserligen redan före kriget i
Abruzzerna (Lecce de’Marsi och Pescosolido) och i
Kampanien, men dessa förekomster voro förhållandevis
ringa och ur transportsynpunkt ogynnsamt belägna för
att med framgång kunna exploateras. Efter
världskriget upptäcktes nya, ganska avsevärda
bauxitföre-komster, t. e. i Istrien (Albona, Pisino och Cittanova).
Dessa voro genomgående lättare att bearbeta än
fyndigheterna i Abruzzerna och möjliggjorde därför en
bättre utvinning av aluminiumen.
Detta sakläge förändrades emellertid helt plötsligt,
då vetenskapens och teknikens framsteg gjorde det
möjligt att framställa aluminium av leucit. Det visade
sig, att Italien förfogar över enorma förekomster av
kalium-aluminium-silikater, särskilt i mellersta delen av
landet, där också transportförhållandena äro
fördelaktiga. Sålunda finns i Roms närmaste omgivning
rikligt med leucitavlagringar, som bekvämt kunna
bearbetas. Regeringen vidtog genast erforderliga mått och steg
för att i stor skala exploatera dessa fyndigheter. Ej
långt från Rom, i närheten av den gamla romerska
hamnstaden Civitavechia har uppförandet av ett
jättestort aluminiumverk påbörjats, i vilket leucit skall
förarbetas och ej endast aluminium utan samtidigt också
kalisalter framställas. På detta sätt kommer Mussolinis
land under loppet av de närmaste åren icke blott att
kunna täcka hela sitt behov av aluminium och
kalisalter utan även börja inrikta sig på export av betydande
mängder aluminium och kali. De tal, som angivas i den
italienska dagspressen beträffande italienska
aluminiumindustriens framtida utveckling, måste dock anses som
överdrivet höga, emedan, om de skulle bliva verklighet,
Italien skulle bliva i stånd att täcka en stor del av värl-
dens aluminiumbehov, vilket säkerligen icke torde ligga
inom möjligheternas gräns. Ehuru åsyftade uppgifter
ej blivit dementerade från officiellt håll, så torde de
alltså ej få tagas på allvar. Sydlänningens fantasi löper
ofta före det verkliga vardandet. Utan tvivel kommer
dock Italien att inom några få år spela en framstående
roll som aluminium- och kaliproducerande land, detta
även om endast en bråkdel av den planerade driften
kommer till utförande.
År 1907 anlades Italiens första aluminiumfabrik i
Bussi Tirino (provinsen Aquilila), och förarbetades vid
denna bauxit från Lecce de’Marsi. Under kriget, då
behovet av aluminium stegrades avsevärt, byggdes en
andra fabrik i Villeneuve (i Val d’Aosta) 1917, som
arbetade enligt Héroult-metoden. Även denna förarbetade
från Bussi Tirino kommande råmaterial. På nyåret 1928
följde sedan öppnandet av ytterligare ett
aluminiumverk, beläget i Porto Marghera, som f. n. har en
kapacitet av 3 000 ton årligen med möjlighet till utbyggnad
för en årskapacitet av 6 000 ton. Slutligen igångsattes
driften 1929 vid en stor anläggning i Mpri i provinsen
Trient, vilket verk kan framställa 6 000 ton aluminium
per år. Detta vore mer än tillräckligt för landets
behov. Italienska aluminiumindustriens utveckling
åskådliggöres genom nedanstående tabell:
Produktion i ton
1907 .............. 322
1913 .............. 874
1917 .............. 1740
1920 .............. 1 238
Produktion i ton
1924 ............................2 058
1927 ............................2 544
1928 ............................3 548
1929 ............................8 000
Jämsides med denna expansion av
aluminiumproduktionen skedde en rask utveckling av de aluminium
förarbetande industrierna. Framför allt uppblomstrade
tillverkningen av köksutensilier. Talrika företagare
upptogo denna bransch, och tillverkningen av dessa varor
överstiger nu vida landets förbrukning. Några
noggranna statistiska uppgifter över dessa fabrikers antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
