Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 20 dec. 1930 - Notiser - Patentverkets omorganisation - Revision av cement- och betongnormerna - Riksskogstaxeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
TE K NIS K TIDSKRIFT
20 dec. 1930
huvud taget synes den enda riktiga vägen vara, att den
nedre instansen efter invändning alltid fattar ett
motiverat beslut och att såväl invändare som sökande under
enahanda villkor hava att överklaga detta beslut hos
besvärsavdelningen, alldeles som förhållandet är hos
den tyska patentmyndigheten, vars organisation i övrigt
tjänat till huvudsaglig förebild tör de föreslagna
nyheterna.
En princip för besvärsavdelningens arbetssätt som
måhända är avsedd men som icke klart uttryckes i de
sakkunnigas förslag och som bör klart komma till synes
i instruktionen är, att besvärsavdelningen icke blott
har att välja mellan de båda alternativ (avslag eller
godkännande med vissa anspråk), som förelegat i den
nedre instansen, utan även kan och skall pröva andra
under behandlingen framställda yrkanden, avseende
t. e. begränsade anspråk.
Teknologföreningen anser vidare, att sökande till
patent, för vilket avslag yrkas av rotelföreståndare,
skall erhålla kännedom om detta avslagsyrkande, innan
ärendet hänskjutes till avdelningschefen för avgörande.
Beträffande utkastet till ändringar i
patentförordningen har teknologföreningen föreslagit den ändringen,
att patentmyndigheten icke skall utan skall äga att
avföra en ansökning som återtagen, därest den sökande
försummar att inom föreskriven tid inkomma med
infordrat yttrande. Härigenom skulle lör
patentmyndigheten öppnas möjlighet för ett med rättvisa och
billighet mera överensstämmande förfarande, om exempelvis
ett svars uteblivande skulle visa sig bero på
kommunikationssvårigheter.
Teknologföreningen rekommenderar på det varmaste
den av de sakkunniga föreslagna åtgärden, att
besvärsavdelningens avgöranden i viktigare fall böra
redovisas i en för allmänheten tillgänglig prejudikatsamling.
I denna böra enligt de kommitterades mening även
intagas fall, då patent blivit vägrat, vilket förfarande
dock synes kräva en ändring i gällande förordning, som
ej tillåter något offentliggörande angående behandlingen
av avslagna ansökningar.
Ingenjör Hagelin har i sin reservation förordat
införande av ett system för nyhetsgranskningen, i
huvudsak likartat med det som tillämpades fore
omorganisationen år 1915 men med de ändringar som eventuellt
kunna föranledas av den föreslagna
besvärsavdelningens inrättande, vilket reservanten livligt tillstyrker.
Ingenjör Nordfeldt har i ett längre tillägg till
yttrandet framhållit som sin åsikt, att något måste göras
för att höja patentärendenas behandling i kvalitativt
hänseende. Reservanten anser, att mycket av det som
nu patenteras är sådant som varje något så när
sakkunnig ingenjör med naturnödvändighet kommer fram
till, om han ställes inför ett visst problem och att det
monopol, som patentet avser att giva uppfinnaren som
ersättning för att han fört utvecklingen framåt, blir ett
slags inmutning som den förstkommande tar sig rätt
till, enligt reservantens mening i strid mot
patentväsendets ursprungliga anda. Olägenheterna av
systemet äro på grund av den ordning som är föreskriven
för ett patents överklagande på rättslig väg större i
Sverige än i de flesta andra länder.
Reservanten anser, att den föreslagna nya
besvärsavdelningen kan komma att innebära en förbättring,
men att invändare bör få fullfölja sina besvär hos
regeringsrätten samt att man bör göra ett försök att med
den nya besvärsavdelningen adjungera några
representanter för praktiskt tekniskt vetande, möjligen på så
sätt, att besvärsavdelningen hörde utomstående
sakkunniga, vilka skulle muntligen diskutera ärendet med
besvärsavdelningens ledamöter.
Revision av cement- och betongnormerna. I somras
hemställde Svenska teknologföreningen, Ingenjörsklub-
ben i Falun, Svenska betongföreningen och Svenska
konsulterade ingenjörers förening hos k. m:t om åtgärder
för revision av de 1924 och 1926 fastställda
normalbestämmelserna för leverans och provning av cement
samt för byggnadsverk av betong och armerad betong.
Med anledning av denna hemställan har regeringen
den 14 november uppdragit åt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och statens provningsanstalt att
gemensamt efter samråd med Svenska teknologföreningen
och Svenska betongföreningen verkställa den revision
av nämnda bestämmelser som av ämbetsverken
omedelbart prövas erforderlig och som kan bestridas med för
ämbetsverken tillgängliga medel ävensom att
gemensamt fastställa och utfärda de bestämmelser, vartill
denna preliminära revision kan giva anledning.
I samband med den preliminära revisionen skola de
nämnda ämbetsverken verkställa utredning angående
behovet av en mera omfattande revision av
bestämmelserna och, i den mån en sådan finnes erforderlig,
angående sättet och kostnaderna för dess
verkställande samt inkomma till k. m:t med det yttrande eller
förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Riksskogstaxeringen. Riksskogstaxeringsnämnden har
i dagarna utgivit en liten broschyr om resultatet av den
1923—1929 företagna riksskogstaxeringen. Broschyren
föreligger samtidigt även i tysk, engelsk och fransk
upplaga.
Vid taxeringen har man använt den s. k.
linjetaxe-ringsmetoden, vilken tillämpats på så sätt, att samtidigt
som alla träd, med viss inskränkning för klenare
dimensioner, mätts och räknats på ett 10 m brett bälte utmed
ett system av taxeringslinjer, har arealens fördelning på
skilda ägoslag samt olika slag av skogsmark och
skogstyper inmätts längs linjerna. Dessa ha i stort sett
sträckt sig vinkelrätt mot den topografiska
huvudriktningen, och deras inbördes avstånd har växlat från 20
km i landets nordligaste län till 1 km i dess sydligaste.
Vid fältarbetet ha i genomsnitt varje sommar varit
anställda mer än 100 personer samt å den för
bearbetningen av materialet inrättade byrån om somrarna 15
och om vintrarna 20 personer. Varje taxeringslag har
bestått av en lagledare och 8—10 man.
Sveriges totala landareal är 41 mill. hektar, och dess
skogsproduktiva mark omfattar 23 mill. hektar frånsett
fjällskogsområdena och annan mindre produktiv
skogbärande mark. Under taxeringen har en bältesträcka av
52 000 km och över 180 000 provträd sammanlagt
undersökts. Då de viktigaste resultaten för hela riket
framlades, hade taxeringen dragit en kostnad av 1 220 000 kr.,
vilket motsvarar 5% öre per hektar skogsproduktiv
mark. Verkställda beräkningar över taxeringsmetodens
tillförlitlighet ha givit vid handen, att den
stickprovsmetod som tillämpats givit resultat, som med avseende
på såväl arealen skogsproduktiv mark som kubikmassa
och tillväxt med till visshet gränsande sannolikhet icke
avvika med mer än högst 2 % från vad man skulle ha
erhållit, om man täckt landet i dess helhet med 10 m
breda taxeringsbälten och använt samma
tillvägagångssätt i övrigt.
Resultaten av taxeringen ha förut publicerats i detalj,
och broschyren återger blott ett tabellutdrag ur
Statistisk årsbok 1930. Den fullständiga redogörelsen
beräknas föreligga färdig åren 1931—1932.
Taxeringen har ådagalagt, att Sveriges virkesförråd
är större och likaså den årliga tillväxten, än vad man
under de närmast föregående 10 åren vågat räkna med.
Totala virkesförrådet inom bark uppgår till 1 417 mill.
m3 och den årliga tillväxten inom bark till 47,7 mill. m3.
Medräknas även barken, stiga dessa siffror till ca resp.
1 700 mill. och 57 mill. m».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
