Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 27 dec. 1930 - Syntesens rike (forts.), av Edwin E. Slosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
TEKNIS K TfD SKRIFT
27 dec. 1980
SYNTESENS RIKE.
Senare delen av dr E. Slossons 1
foresående häfte påbörjade föredrag återgives i
det följande.
(Forts. fr. sid. 718.)
Världen är ett museum av levande antikviteter.
Vi kunna studera arkeologi utan bok.
Representanter för alla förgångna kulturperioder finnas bland
våra samtida. Om någon skulle vilja leva under
den äldre stenåldern, kan han bosätta sig hos folk,
som bo på vissa avsides belägna platser på jorden
t. ex. på Borneo eller i Afrika. Om någon skulle
vilja pröva på att leva före den tidpunkt, då
ångmaskinen uppfanns, dvs. då människans muskler
ännu var den enda kraftkällan, kan han lämpligen
flytta till Kina eller Indien. Skillnaden mellan
förhållandena i dessa länder och hos oss skildras
livfullt av medlemmen av American Institut of Mining
Engineers dr T. T. Reed, som varit bosatt i Kina.
I artikeln "Amerikas hemlighet" i "Atlantic Monthly",
för mars 1927 påpekar han, att ehuru Kina har nära
på fyra gånger så många invånare som Förenta
staterna, arbetsprestationen i Förenta staterna tack
vare användningen av stenkol, petroleum och
vattenkraft är tio gånger så stor som det arbete, Kinas
befolkning kan prestera. Därför intager
amerikanaren en 40 gånger så fördelaktig ställning som
kinesen. Eller som han uttrycker sig: "För varje person
i Förenta staterna arbeta 35 osynliga slavar, och det
värdefullaste är, att dessa 35 slavar icke konsumera
något, utan att hela vinsten tillfaller deras herre.
Den amerikanska arbetaren är icke någon löneslav,
utan härskare över värdefulla medhjälpare, antingen
han vet det eller ej."
Välståndet i olika länder är nästan direkt
proportionellt mot den utsträckning, i vilken naturkrafterna
utnyttjas. Samma lag kan man tillämpa på de olika
industriernas utveckling och tillväxt. Lantbruket är
i Amerika föga inbringande. Orsaken härtill är, att
inom lantbruket mekanisk drivkraft och
driftsekonomiska metoder icke blivit tillämpade i samma
utsträckning som inom städernas industrier, där en
allmän användning av dessa medel framkallat en
utveckling, som man icke kunnat tänka sig. I regel
använder lantbrukaren ännu icke mycket stenkol vare
sig i den ena eller andra formen: som kraftkälla eller
som källa för förbrukningsämnen. Säden växer icke
i stenkol och den stationära ångmaskinen lämpar sig
icke för jordbruksarbete. Följaktligen har
lantbrukaren överträffats av de framsteg, som på senare
tiden gjorts på de båda områden, vilka fysiken och
kemien öppnat: användningen av maskinkraft och
framställning av ämnen på syntetisk väg.1
Frågan om lantbrukets förseende med ’drivkraft
torde snart bliva löst, ty det är utan tvivel möjligt
att skaffa drivkraft åt hela lantbruksrörelsen i en
eller annan form, och om drivkraften kan utnyttjas
lika rationellt som i en fabrik, skulle följden bliva
densamma, dvs. man skulle få större skördar på
mindre åkerareal och detta för mindre kostnad och
med mindre mänsklig arbetskraft. Lantbrukets
revolution börjar just i våra dagar och framkallar
mycken oro i lantmannakretsar och mycken
uppståndelse på politikens vädjobana.
Den andra frågan, huruvida kemien kommer att
revolutionera lantbruket, torde av allt att döma kunna
besvaras nekande. Jag har aldrig hört till de kemister,
vilka liksom Berthelot förespå en tid, då våra
födoämnen komma att framställas syntetiskt. Jag tror
icke den dag kommer, då vi avskaffa våra tre
dagliga måltider och i stället endast taga in ett piller,
som innehåller de erforderliga näringsämnena. Detta
skulle bli ett hårt piller för oss, ty det skulle bli
hårdare än platina och dess specifika vikt nära på
lika hög som planeten Sirius’ små månars.
Jag tror, att största delen av vår näring även i
fortsättningen kommer att framställas med
vegetationens hjälp. Om det också ligger inom
möjligheternas gränser att framställa all slags näring av
stenkol, luft, vatten och vissa salter, betvivlar jag,
att det vore lämpligt. Jag antager, att den framtida
konkurrensen mellan lantbrukaren och kemisten
kommer att bli långvarig och skarp, men sluta med något
slags samarbete, en sammanslagning till bägges
fördel.
Jag kan icke avhålla mig från att här påvisa, huru
gränserna antagligen till slut komma att dragas
mellan lantbrukaren och kemisten. Då dr Baker1
in-inbjöd mig att tala här, väntade han av mig icke
några sakliga bidrag till de tekniska och praktiska
frågor, som behandlas vid denna kongress, ty han
hörde mig tala redan för två år sedan. I detta
avseende kommer jag nog att uppfylla hans
förväntningar, men kanske icke i andra. Då jag som nu
talar inför fackmän, måste jag vara beredd på att
möta välgrundad oppostion, då jag berör saker, vilka
de känna så väl till och jag så litet. För att
förebygga denna opposition skall jag försöka tala om
saker, om vilka ingen av oss har några säkra
kunskaper. För att finna ett så beskaffat ämne måste jag
hålla mig till framtiden, speciellt då till lantbrukets
framtid.
Jag vågar påstå, att lantbrukaren i framtiden
kommer att i stor omfattning inskränka odlingen av
fält-frukter. Han kommer att odla råämnen. Han
kommer att lägga an på att frambringa kolhydrater,
fettsyror och heterocykliska föreningar i stället för
socker, rovor, bomullsfrön, oxkött och tobak. Han
kommer att på sina fält odla de växter, som där med
de lägsta omkostnaderna lämna det största utbytet
av de slag av kemiska föreningar, som äro mest
efterfrågade. Behöver han t. ex. alfacellulosa till
tryckpapper och underkläder, kan han så ogräs. Om
me-tylbutadien, som ibland benämnes med det kätterska
namnet kautschuk, är efterfrågat på
världsmarknaden, odlar han Euphorbia, såsom Edison f. n. gör i
Florida.
Framtidens lantbrukare kommer icke som förr att
inskränka sig till att framställa födoämnen, ty
avsättningen för dem är begränsad. Vi böra icke äta
i I Amerika användas artificiella (syntetiska) gödselmedel
ännu i liten utsträckning.
i Presidenten i Carnegie Institute of Technology och
upphovsmannen till den internationella stenkolskongressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
