Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’2
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
varest a2 = den fasta kroppens ytspänning,
at = vätskans ytspänning,
a i,2 = gränsytespänningen mellan vätskan
och den fasta kroppen,
d = randvinkeln,
uppbyggdes teorien så, att villkoren med avseende
på ytspänningen hos gränsytorna gas-mineral,
gas-vätska och vätska-mineral, mineralpartiklarnas
storlek och eg. vikt, gasblåsornas rörelse etc. bestämdes
för de jämviktslägen, vid vilka ifrågavarande
mineral kunde bringas att flyta upp tillsammans med den
vidhäftande gasblåsan.6
Möjligheter att påverka processens förlopp i en
eller annan riktning kunde sålunda enligt denna
teori erhållas genom att förändra vätskans
ytspänning, mineralkornens storlek och randvinkeln, och
oljornas betydelse låg framför allt däri, ansågs det,
att de genom att omgiva malmmineralen med ett
tunt oljeskikt ökade randvinkeln, så att det för
flytningen erforderliga jämviktsläget kunde erhållas.
Randvinkelteorien kom emellertid ur modet, när
de lösliga organiska flotationsreagenserna började
undantränga de s. k. olösliga flotationsoljorna. I
samband därmed framdrogs, att randvinklarna för
rena mineral icke äro konstanta och att randvinkelns
s. k. hysteresis t. o. m. för sulfidmineral kan uppgå
till höga värden.7 Adsorption blev slagordet, när
det gällde att förklara flotationsprocessen, och flera
författare satte helt enkelt likhetstecken mellan
flo-tationsförmåga och adsorptionsförmåga.8 Enligt
denna teori i dess ytterligaste form är randvinkeln
för ett rent mineral endast ett uttryck för mineralets
adsorptionsförmåga, vilken yttrar sig så, att en
mineralyta genast vid sin bildning förorenas, dvs. drar
till sig främmande ämnen från sin omgivning.9.
Adsorption av gaser synes härvid vara av särskilt stor
betydelse. Härigenom får de varierande värdena å
å till en del sin förklaring.
Allmänt om olika flotationsteorier.
Försök hava gjorts såväl på ett tidigt stadium som
under senaste tid att förklara flotationsförloppet på
elektrostatisk och elektrokemisk väg med hjälp
bl. a. av osmotiskt tryck och lösningstryck.7’10 Dessa
teorier synas emellertid ännu icke tillräckligt
utformade och verifierade, och komma därför att förbigås,
ehuru de innehålla mycket som verkar tilltalande.
Detsamma gäller delvis även om övriga teorier,
vilka huvudsakligen röra sig med olika slag av
attraktiva krafter.
I själva verket förhåller det sig så, att de flesta
flotationsteorier i stort sett sammanfalla, ehuru de
medverkande företeelserna uttryckas på olika sätt
och med tyngdpunkten förlagd till olika moment i
processen; hur utgångspunkten än väljes,
återkommer man sålunda alltid till att processen regleras av
de krafter som verka mellan de olika gränsytorna
och deras molekyler, joner, atomer och elektroner.
Man torde därför kunna förutsäga, att
flotationsprocessens teori knappast kommer att kunna fullt
behärskas i alla dess detaljer, förrän de gamla
fysikaliska och kemiska grundbegreppen helt klarlagts i
ljuset av de moderna atomteorierna. Då torde också
de nu bäst utformade och övervägande på kemisk
grund utarbetade teorierna att utan vidare kunna
översättas i elektriskt eller elektrokemiskt språk.
Man får vidare hålla i minnet, att en
flotations-pulp i de flesta fall utgör ett synnerligen invecklat
system. Om man på nuvarande stadium vill försöka
skaffa sig en totalbild av hela förloppet, måste man
därför söka att sammanfoga några av de framkomna
olika teorierna, vilka då äro att betrakta som var
för sig viktiga byggnadsstenar i den under
uppförande varande byggnaden.
De statiska och mekaniska jämvikts villkoren
kunna t. e. anses angivna av de ekvationer, som
uppställts med utgångspunkt från ytspänning och
randvinkelbegrepp etc. Detta villkor kan även enligt
termodynamikens andra lag något vidare uttryckas
Säj citti den potentiella energien eller ytenergien i
hela systemet strävar att bliva så liten som möjligt.
Med randvinkelteorien är dock icke hela problemet
löst, ty någon förklaring lämnas härigenom icke
varför t. e. somliga mineral vätas och andra icke, eller
varför ett och samma mineral vätes olika under olika
förhållanden osv. Här komma då
adsorptionsteori-erna till hjälp, vilka söka redogöra för och förklara,
dels betingelserna för att adsorption skall äga rum
och dels hur en mineralyta ändras genom adsorption,
så att dess egenskap att vätas eller icke vätas
förändras.
Härvid är man då slutligen inne på frågan om
ad-sorptionens natur samt övriga faktorer, som reglera
förändringen av mineralytornas egenskaper med
hänsyn till deras benägenhet att vätas. Forskningen
inom detta område har redan hunnit påvisa, att man
bl. a. härvid har att räkna med alla
övergångsformer mellan adsorption och kemisk reaktion, och
någon bestämd gräns mellan dessa begrepp kan icke
alltid dragas.
Adsorption.
Adsorption anses föreligga, så snart skillnad i
koncentration uppstår inom en komponent i en fas
i ett heterogent system mellan fasens huvuddel och
gränsyteskiktet mellan denna och närliggande fas.
Vid varje adsorptionsförlopp inställer sig ett
jämviktstillstånd mellan det adsorberande mediet
(ad-sorbens) och det ämne som adsorberas
(adsorben-dum), vilket jämviktstillstånd i allmänhet kan
återgivas med en empirisk formel, den s. k.
adsorptions-isotermen:
i
a = /3 c»,
varest a är den på adsorbens adsorberade
kvantiteten av adsorbendum, c jämviktskoncentrationen av
i
adsorbendum samt ß och » konstanter.11
Ett stort antal undersökningar hava gått ut på att
bestämma dessa konstanter för olika mineral och
reagenser och i samband därmed påvisa att
flota-tionsförmågan står i bestämd relation till
adsorp-tionsförmågan. Så hava t. e. av Traube12 och hans
lärjungar samt av Peetz och Kellermann8 utförts
adsorptionsförsök med kaprylsyra ur vattenlösningar,
vilka ådagalagt, att parallellitet i stort sett råder
mellan adsorption och flotation, så att t. e.
sulfid-roineralen adsorbera avsevärda mängder kaprylsyra,
under det att för gråbergsmineralen ingen eller en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
