- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Bergsvetenskap /
58

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9 aug. 19.30

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1.

mono-, seskvi- och bisilikater, samt även en del
bestämningar anföras på silikater med varierande halter
av FeO—CaO—MnO—A1203—Si02. Silikater av
sådan sammansättning äro vanliga vid smältning av bly-,
koppar- och zinkmalmer enligt de angivna analyserna.

De i det följande angivna undersökningsresultaten
över slaggernas elektriska ledningsförmåga tillåta
emellertid en generell tolkning av
strömledningsför-loppen vid de slagger, varpå analyser visats, varvid
närmast förloppen komma att beröras vid sådana
ugnar, där elektroderna äro mer eller mindre starkt
nedsänkta i slaggbadet.

Försöken.

Försöken vid ledningsförmågebestämningarna ha
utförts så, att i det ursprungliga silikatet av
sammansättningen 2 FeO • Si02, fajaliten, genom tillsättning
av kiselsyra ferrosilikaterna av sammansättningarna
4 FeO • 3 Si02 och FeO • Si02 bildats. I varje serie
har en del av järnoxidulen sedan
ersatts med en stökiometrisk
mängd CaO, samt dessutom i en
del av de bildade
järnoxidul-kalk-silikaterna har en viss del FeO
ersatts med en stökiometrisk
mängd MnO, samt i det då bildade
silikatet har sedan en viss mängd
CaO ersatts med en stökiometrisk
mängd A1,03.

En av svårigheterna vid
försöken var framställandet av det som
utgångsmaterial önskade silikatet 2 FeO • Si02. Som
utgångspunkt härför tjänade en ren syra samt en
järn-oxidul, framställt ur oxalatet, vilket visade sig hålla:

Femet.............. 0,02 %

FeO .............. 32,80 „

kol .............. 0,22 „

högre järnoxider.... 66,96 „
fuktighet ......... 0,00 „

100,00 %

alltså övervägande 3-värdigt järn. Med kännedom
om, att FeO är instabil under 565°, men enligt
jämviktdiagrammet över järnoxiderna (fig. 1) existerar
vid högre temperaturer och kan vinnas av metalliskt
järn, vars existensområde ligger över jämviktslinjen:

FeO + CO Fe + C02

Fig. 3.

alternativt kan vinnas av Fe203 eller Fe304, vars
existensområde ligger under jämviktslinjen:

Fe304 + CO H 3 Fe0 + °°2

vid en lämplig gasblandning av antingen vattenånga
och vätgas eller av CO och C02 och en därtill
svarande temperatur, syntes det möjligt att på den
vägen framställa ifrågavarande silikat. Det var då
möjligt, att antingen framställa järnoxidulen genom
reduktion av det orena preparatet och att sedan
mycket hastigt nedkyla densamma till vanlig
temperatur samt att därefter upphetta den mycket
hastigt med en stökiometriskt inblandad mängd
kiselsyra över 565° och smälta hop dem. En hastig
avkylning och upphettning hade varit nödvändig för
att i möjligaste mån förhindra ett sönderfallande,

Fig. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930b/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free