Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’4
TEKNISK TIDSKRIFT
4 jan. 1931)
das. Slutligen göres en jämförelse mellan de
vanligast använda materialen för linor, nämligen
koppar och stålalumininm, med särskild tanke på linjer
lör cirka 132 kV spänning.
A. Kopparlinor.
Det linmaterial, som frän början blivit mest
använt för kraftledningar och som härvidlag allt
fortfarande intager främsta platsen, är koppar.
Kopparns relativt låga hållfasthet har lett till att man
understundom använt den närbesläktade bronsen,
som har större brotthållfasthet, men är dyrare och
har mindre ledningsförmåga. För
vattenfallsstyrelsens kraftledningar har bronsen i några fall varit
ifrågasatt, men har icke kommit till användning. Den
kommer i det följande därför icke att behandlas.
1. Materialbestämmelser.
De i Sverige tillämpade fordringarna på koppar
framgå av de i Svenska teknologföreningens normer
intagna normalbestämmelserna. Dessa äro f. n.
föremål för en granskning och överarbetning inom
Svenska industriens standardiseringskornmission. Ett
viktigt spörsmål är därvidlag att bestämma den
brotthållfasthet, som skall föreskrivas för de i linan
ingående enskilda trådarna för att hela linan skall ha
en brotthållfasthet av 40 kg/mm2, vilket är
förutsättningen för den i normerna angivna tillåtna
påkänningen 32 kg/mm2 vid exceptionell islast. Ur
provningssynpunkt är det nämligen enklare att
föreskriva de enskilda trådarnas i stället för hela linans
brotthållfasthet.
2. Tillbehör.
För skarvning av kopparlinor användas lämpligen
s. k. vridskarvar, som äro enkla att åstadkomma och
visat sig fullt tillförlitliga. Övriga tillbehör för
kopparlinor, som linhållare m. m., vålla inga
nämnvärda svårigheter ur konstruktionssynpunkt.
3. Beräkningsdata.
I fråga om beräkningen av kopparlinor är det
närmast elasticitetsmodul och
längdutvidgningskoeffici-ent, som äro av betydelse. Dessa äro angivna i våra
kraftledningsnormer. Eftersom man i Sverige —
liksom i Norge — räknar med påkänningar över
pro-portionalitetsgränsen, har i våra normer intagits en
kurva för elasticitetsmodulens variation med
påkänningen, enär denna har ganska stor betydelse för
beräkningarna.
B. Stålaluminiumlinor.
Linor av enbart aluminium ha länge använts för
kraftledningar. Deras mekaniska hållfasthet är
emellertid ganska ringa och proportionalitetsgränsen
är låg. Är icke arean någorlunda stor i förhållande
till spännvidden, så föreligger risk att permanent
ökning av nedhängningen inträder efter inträffade
is-laster. Dessutom äro ju linorna mycket lätta, vilket
gör det nödvändigt att använda stora avstånd mellan
linorna för att linsammanslagning icke skall inträffa,
Numera torde man därför icke reflektera på att
använda helaluminiumlinor vid vigtigare linjer.
På grund av dessa olägenheter med
helaluminium-linorna började man för åtskilliga år sedan att förse
dem med en kärna, bestående av en tråd eller lina
av stål. Denna kärna skulle upptaga de mekaniska
belastningarna, under det att aluminium skulle
utgöra den elektriska ledaren. Till en början var
proportionen mellan stål och aluminium ganska stor,
t. e. omkring 1 : 2,5 à 1:3. Man räknade då oftast
icke aluminiets medverkande för upptagande av
mekanisk belastning. Sedermera minskades proportionen
stål : aluminium successivt till 1 : 4,3 och 1 : 6 à 1:7,
varvid i allmänhet numera antages, att stål och
aluminium samverka för upptagande av den mekaniska
belastningen.
I Sverige ha stålaluminiumlinor ännu icke använts
i så stor utsträckning. Vattenfallsstyrelsen använde
dem första gången år 1926 på en del av 132 kV
linjen Alingsås—Göteborg och nu i år på den under
byggnad varande 132 kV linjen Porjus—Boden. På
båda dessa linjer består linan av en 7-trådig
stållina om 28 mm2 area och en 30-trådig aluminiumlina
om 120 mm2 area. Förhållandet mellan stål och
aluminium är således 1: 4,3.
1. Materialbestämmelser.
Vid stålaluminiumlinor är det av särskilt stor vikt
att linorna tillverkas på ett fullt sakkunnigt sätt.
Några allmänt antagna normalbestämmelser för
stålaluminiumlinor finnas ännu ej i Sverige. För de
linor, som levererades till linjen Porjus—Boden, hade
normalbestämmelserna följande huvudsakliga
innehåll.
Stålet i stålkärnan skall vara seghärdat och skall
hava en brotthållfasthet på enskild tråd av minst
125, högst 140 kg/mm2 och en töjning till brott av
minst 5 %. Ståltrådarnas förzinkning skall tåla 6
doppningar i kopparsulfatlösning 1 : 5 och lindning 8
varv kring en cylinder av 10 gånger tråddiametern.
Aluminiet skall hava en renhet av minst 99,3 %.
Detta är en synnerligen viktig bestämmelse. En hel
del mindre goda erfarenheter i fråga om
aluminiumlinor ha säkerligen berott på att metallen icke haft
tillräcklig renhet. De förekommande föroreningarna
äro kisel, järn, koppar och zink. Specifika
lednings-motståndet vid -f- 20° C skall vara högst 0,029 (ohm,
mm2, m). Brotthållfastheten skall vara minst 18
kg/mm2 och töjningen till brott minst 1,5 %.
Beträffande förzinkningen kan det ifrågasättas, om
man framdeles icke borde övergå till de i Amerika
vanligen tillämpade föreskrifterna, vilka äro mera
preciserade. Därigenom skulle linfabrikanterna
lättare kunna komma in på den utländska
marknaden, vilket givetvis även är till fördel för
konsumtionen inom landet.
2. Tillbehör för stålaluminiumlinor.
Genom att tvenne olika material ingå i
stålalumi-niumlinan blir konstruktionen av skarvar och
spänn-linhållare ganska komplicerad. Vid de av
vattenfallsstyrelsen med 28 120 mm2 stålaluminiumlinor
utförda tvenne linjerna har man efter noggrant
övervägande stannat vid en amerikansk konstruktion,
som tillverkas av Aluminum Co of America och
levereras av Svenska metallverken. Skarvarna
åstadkommas på hydraulisk väg; stålkärnan skarvas med
ett särskilt stålrör och aluminiumhöljet med ett
aluminiumrör. Båda rören pressas på linan genom
hydrauliskt tryck vinkelrätt mot linan. Skarvens utseende
och den därför erforderliga hydrauliska pressen visas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
