- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Elektroteknik /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-70

TEKNISK TIDSKRIFT

1 febr. 1930

ur en kvartskristall vinkelrätt mot dess huvudaxel,
visar det sig, att ljusfältet, trots det att nicolerna
äro korsade, lyser upp. Detta beror på, att
kvarts-kristallen är dubbelbrytande och uppdelar strålen i
en ordinär och en extraordinär stråle rätlinjigt
polariserade i två mot varandra vinkelräta plan. Men
dessa båda strålar fortplanta sig med olika hastighet
i kvartskristallen, den ordinära strålen har större
fortplantningshastighet än den extraordinära.
Emedan det infallande ljuset träffar kvartskristallplattan
vinkelrätt, förena sig de båda strålarna vid utträdet
ur kvartsen åter till en stråle, men denna har vad
man kallar blivit elliptiskt polariserad. Denna
elliptiska polarisation uppkommer därigenom, att de båda
strålarna, av vilka den består, äro rätlinjigt
polariserade i förhållande till varandra, men att dessutom
en fasdifferens uppkommer mellan dem på grund av
den olika fortplantningshastigheten genom
kvarts-kristallen vid strålens gång genom densamma.
Betyder AB kvartskristallplattan, som träffas
vinkelrätt av ljus, polariserat i planet OC, och antages detta
plan bilda vinkeln « med axelriktningen OX (som
antages vara kristallens huvudaxel), bliva som bekant
svängningskomposanterna i koordinatplanen OX och
och OY

X = a eos a sin a>t;
y — a sin a sin (cot -f cp)’,

där cp är fasskillnaden på grund av den olika
fortplantningshastigheten i kvartsen, när strålen lämnar
plattan.

2 n (ne — n0) d

där iie den extraordinära strålens brytningsindex,
n0 „ ordinära „ „

v ljusets fortplantningshastighet i tomrummet
och

d kvartsplattans tjocklek.

Betraktas x och y som koordinater för en rörlig
punkt, erhålles ekvationen för denna punkts bana
genom eliminering av cot ur de båda ekvationerna.

Detta ger:

a2 sin2 a eos2 a sin2 cp = x2 sin2 a y2 eos2 a —
— 2 xy sin a eos a eos cp ;

Detta är ekvationen för en ellips. Härav namnet
elliptisk polarisation.

Vi se att q> är bestämmande för ellipsens utseende.

För q> — 0, dvs. sin cp 0. eos cp — 1, blir
ellipsen en rät linje.

7Z

För cp — di g dvs. sin cp — ± 1; eos <p — 0, blir

ellipsen en cirkel.

Såsom jag redan nämnt, lyser ljusfältet upp, när
man insätter kvartsplattan mellan två korsade nicoler,
ty vid elliptiskt polariserat ljus har ljusstrålen alltid
en komposant, som ligger i den andra nicolens
polarisationsplan, och som sålunda genomgår densamma.
Vrides den andra nicolen, uppkommer variationer i
ljusstyrkan, men strålen släckes ej i något läge.

Kerr fann 1875, att det var ej endast vissa
kristaller, som voro dubbelbrytande, utan även att vissa

vätskor företedde denna egenskap, om de utsattes för
ett elektriskt spänningsfält.

En s. k. Kerr-cell visas schematiskt i fig. 15. En
rätlinjigt polariserad ljusstråle L, som går vinkelrätt
mot de elektriska fältlinjerna genom vätskan, är vid
utträdet ur densamma elliptiskt polariserad.
Placeras Kerr-cellen på sätt fig. 15 visar mellan två
korsade nicoler i och ii, så kommer ljusfältet att lysa
upp, så snart en elektrisk spänning inkopplas mellan

Fig. 15.

plattorna. De båda nicolernas polarisationsplan
måste härvid vara så orienterade, att de var och en
bilda 45° vinkel mot det elektriska fältets
linjeriktning.

Hur mycket synfältet lyser upp, beror på
fasförskjutningen cp mellan de två strålar, som äro
polariserade parallellt med och vinkelrätt mot de elektriska,
kraftlinjerna. Kerr fann, att man uttrycker denna
fasdifferens i våglängdsdifferensen A2 man kunde
sätta

A l = B-F*-d;
där F är fältstyrkan.

B kallas Kerrkonstanten och är i elektrostatiska
O. G. S. systemet för t. e. kolsvavla 37- 10-8 samt
nitrobensol 2 200 • 10

Man har med anledning av denna konstants stora

Fig. 16. Kerrcell.

värde gått in för att i praktiken använda nitrobensol
i Kerrcellerna. Härigenom kunna de göras med små
dimensioner (d liten).

Såsom av formeln framgår, ingår fältstyrkan i
kvadrat, varför effekten blir oberoende av det
elektriska fältets riktning, dvs. cellen verkar för till
plattorna ansluten växelström lika bra som för likström.
Vidare framgår härav, att en ringa ändring i
fält-styrkan medför en stor ändring i ljusströmmen.
Kerr-cellens utseende sådan den användes vid Karolus-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free