Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 febr. 1930
ELEKTROTEKNIK
77
KAN REAKTIV EFFEKT UTTRYCKAS I ANNAN
MÅTTENHET ÄN kW?
Av Fritz Jacobsson.
Doktor J. Wennerberg har i denna tidskrifts
februarinummer behandlat frågan: "Kan reaktiv
effekt uttryckas i kW?" och därvid kommit till
följande slutsats:
"Det måste anses fullkomligt korrekt att använda
samma måttenhet, t. e. 1 kilowatt, för aktiv effekt,
reaktiv effekt och skenbar effekt."
Som länge varit bekant, och som även i
Wenner-bergs uppsats angives, föreligger ett praktiskt behov
av skilda måttenheter för reaktiv effekt och aktiv
effekt. Jag har därför uppställt den i rubriken
angivna frågan. Om även den av mig uppställda frågan
kan besvaras jakande, har man funnit en gemensam
plattform för behandling av det praktiskt viktiga
problemet.
Till en början måste medgivas, att man kan mäta
storheter av olika slag med samma måttenhet. Ingen
har väl bestritt detta uppenbara faktum. Man kan
sålunda uppmäta vridmoment, böjningsmoment och
energi i kgm. Måttenheten kgm är härvid att fatta
såsom ett abstrakt begrepp, som. ingen betydelse har
förrän man säger vad man avser. Måttenheten 1 cm
är också ett abstrakt begrepp. Ingen kan fastställa
längden 1 cm utan samband med en storhet av något
slag. Yi leva emellertid i en materiell värld och
måste ständigt på ett eller annat sätt materialisera
våra abstrakta begrepp genom liknelser eller genom
definitioner, baserade på sådana realiteter, vilka
kunna uppfattas av andra människor. Sålunda
utgöra termometerns temperaturgrader en
materialise-ring av temperaturen. Man iakttager den rådande
temperaturens inverkan på ett givet instrument och
vet därmed hur den rådande temperaturen inverkar
på ett stort antal av livets praktiska förhållanden.
Temperaturgraden är sålunda icke blott måttenhet
utan även en definition av den storhet som avses.
Behovet av måttenheter i mera inskränkt
bemärkelse, vilka äro avsedda uteslutande för storheter av
bestämt slag framträder speciellt i de fall, där
människans sinnesorgan icke reagera för de företeelser
som ske, exempelvis vid elektriska fenomen.
Man kan varken se, höra eller känna, att en
elektrisk effekt på en kilowatt passerar fram genom
(eller omkring, vilket det nu är) ett par
ledningstrådar. Man bör sålunda taga ställning till frågan:
Äro inom elektrotekniken aktiv effekt, reaktiv effekt
och skenbar effekt storheter av samma slag?
För diskussionens underlättande använder jag
samma utgångspunkt och beteckningar som
Wennerberg, dock med nödvändiga kompletteringar.
Spänningens löpande värde e = \J2 E ■ sin cot.
Strömstyrkans löpande värde i — \J2 I sin (co t—<p).
Som synes böra E och / tydas såsom
effektiwär-den medan \/2 E resp. y’2 / måste tydas såsom
maximivärden.
Yad menas nu med aktiv elektrisk effekt?
Vill man svara på denna fråga, måste man övertänka
vad man mäter. Man kopplar vid mätningen in en
wattmeter. Denna påverkas av det löpande
effektvärdet pp = El [eos cp — eos (2 ojt — cp)] men mäter
El eos (p, som utgör storhetens medelvärde för en
eller flera (halva) perioder; detta värde betecknas
nedan med Pp. Den skenbara effektens värde Ps får
man icke fram medelst wattmetern på grund av dess
tröghet. Om effekten istället registreras medelst en
oscillograf, kan man dock bestämma Ps på det sätt
Wennerberg anger i fig. 1.
Hur bär man sig åt för att mäta den reaktiva
effekten? "Vid provningar och liknande tillfällen
mäter man effektivvärdena av ström och spänning
E resp. / samt den aktiva effekten Pp. Vidare
sätter man Ps = El och beräknar med användning av
formeln Pq = \JP/ — Pp2 värdet på den reaktiva
effekten.
En kraftleverantör kan emellertid icke tillämpa
denna metod. Man har, som bekant, icke hittills
lyckats att konstruera enkla registreringsorgan, som
mäta produkten av effektivvärdena av ström och
spänning eller denna produkts tidsintegral. Behov
. därav föreligger väl icke heller. Kraftleverantören
använder i stället principiellt nedanstående metod.
En wattmeter1 inkopplas så att den påverkas av
den verkliga strömstyrkan, medan den spänning som
påverkar instrumentet fasförskjutes en fjärdedels
period. Denna wattmeter påverkas av spänningen
eq — y’2 E ■ sin [cat — och av effekten Pq =
= El|sin cp — eos 2 cot — ^ — cpj
men mäter
P„ — El sin
cp.
En oscillograf, inkopplad på detta sätt, ger det
löpande värdet pq, och vi erhålla en kurva av samma
utseende och storleksförhållanden som Wennerbergs
fig. 1 med den skillnaden, att Pp har blivit ersatt
med Pq, och att den variabla termens fasvinkel cp
är ersatt med —
Frågan är sålunda: Äro de två på dessa olika
sätt uppmätta storheterna av samma slag?
Kunna de adderas?
Det är tydligen meningslöst att algebraiskt addera
de effekter, som de båda wattmetrarna angiva.
Wennerberg framhåller emellertid, att man kan
addera dem enligt formeln Ps = \i’Pp2 -J- P2.
"Eftersom denna räkneoperation ger ett förnuftigt resultat,
kunna storheterna mätas med samma mått", säger
han vidare.
Jag har redan i de första raderna av denna
uppsats medgivit detta. Det som intresserar är
emellertid: Vad betyder nu detta gemensamma mått? Man
kan ju mäta upp 6 "masskilogram" oxkött och 3
i Kraftleverantörer använda ju nästan uteslutande
kilowattimmemätare. Här avses emellertid mätningsprincipen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
