Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-84
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
Fig. 5. Sektion av kärnan till större kärntyp.
på grund av de normala järnförlusterna. Likaså
skyller man med förkärlek på bristfällig isolation av
de genom plåten gående, för kärnplåtarnas
sammanhållning erforderliga bultarna. Dessa båda fenomen
hava måhända någon gång varit den primära
orsaken, men torde likväl ej alla inträffade fall
härigenom vara uttömmande förklarade. Kärnornas
uppvärmning kan givetvis hållas inom tillbörliga
gränser genom anordnandet av tillräckligt antal
kylkanaler i plåten. Om kärnan utföres bladad, måste
dessa kanaler anordnas parallellt med
plåtrikt-liingen, under det att desamma, om kärnan ut
föres med stötfogar, även kunna anordnas vinkelrätt
häremot. Skillnaden mellan dessa båda
konstruktioner torde vara mycket liten. Det huvudsakliga
värmemotståndet uppträder vid övergången från
kärnans yta till oljan, och detta motstånd är
betydligt större än ledningsmotståndet inom plåtpaketen,
även om man räknar detsamma i riktning vinkelrätt
mot kärnplåtarna. Värmeavgivningen till de båda
kanaltyperna är fördenskull i stort sett av samma
storleksordning och beror i första hand på
värme-belastningen på de i kontakt med oljan
stående kylytorna. Vad frågan om
bult-isolationen beträffar får man nog
erkänna, att man vid dimensionering av
densamma tidigare varit allt för mycket
benägen att endast taga hänsyn till de
elektriska påkänningarna. Dessa äro
synnerligen blygsamma, varför man
frestats att utföra isolationen allt för tunn.
De största påkänningarna torde
emellertid vara de rent mekaniska, uppträdande
vid insättningen av bultarna, vid
kärnornas lyftning osv. Man dimensionerar nu
dessa isolationer mycket kraftigt,
varjämte det är av stor vikt att hålen för
bultarna uppstansas med tillräckligt stor
diameter, så att bultarna utan anlitande,
av extra våld kunna införas på sina
platser.
Emellertid finnas andra orsaker till de omnämnda
felen, orsaker vilka måhända äro av större betydelse
än förut nämnda, och härmed åsyftas de mellan
plåtarna uppträdande spänningarna. Dessa äro
proportionella mot plåttjocklek och kärndiameter och
göra sig sålunda i större utsträckning gällande i
stora kärnor. Spänningarna äro givetvis synnerligen
små, varför den vanligen använda isolationen mellan
plåtarna — papper eller lackering — med säkerhet
kan isolera för desamma. Denna isolation blir
emellertid ej fullgod på alla ställen, och detta gäller
i synnerhet vid plåtarnas kanter, där isolationen lätt
skadas, dels vid klippningen av plåten samt dels
även senare genom de grader, som eventuellt
tilllåtas kvarstanna utefter kanterna. Då plåtarna
sedermera hoppressas, kan den tunna isolationen helt
och hållet kortslutas av dessa grader på enstaka
punkter. En föreställning om i vilken utsträckning
en dylik överledning mellan plåtarna äger rum får
man, om motståndet i ett plåtpaket vinkelrätt mot
isolationsskikten uppmätes vid låg spänning. Man
finner att detta, om ej särskilda försiktighetsåtgärder
vidtagas, kan nedgå till förvånansvärt låga siffror.
Som exempel kan nämnas, att i en äldre kärna med
c:a 75 voit varvspänning ifrågavarande motstånd
uppmätts till 2 ohm, sålunda medförande, att en
cirkulationsström runt kärnans omkrets av
storleksordningen 38 A uppstår under drift. Dessa
strömbanor bliva av anförda skäl koncentrerade till
enstaka punkter mellan plåtarna, som därvid lätt kunna
hopbränna. Motståndet i kretsen blir härigenom
mindre, och den ökade strömstyrkan överflyttas nu
att passera nästa svaga ställe i kärnan, som i sin tur
hopbränner, varefter kärnan snart blir förstörd. Det
förefaller som om kärnor utförda med stötfogar skulle
vara i högre grad utsatta härför än bladade kärnor,
då ytorna i dessa fogar måste hållas absolut plana
och väl hoppressade för att förhindra att brumning
och vibrationer uppstå. Vid några tillfällen har man
till och med försökt plana dessa ytor i hyvel eller
genom slipning, en åtgärd som givetvis medför
praktiskt taget fullständig kortslutning av plåtarna.
Likaså hava fall inträffat, då isolationen mellan ben
och ok sönderslagits genom kärndelarnas
vibrationer, och kärnbranden har då inträffat sedan plåtarna
på detta sätt först kortslutits genom hophamringen.
Bulthålen förtjäna i detta sammanhang den allra
Fig. 6. Hopläggning av större transformatorkärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
