Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 149
TEKNISK TIDSKRIFT
APRIL 1930
ELEKTROTEKNIK
Rzdaktör-.Juuus Körner
INNEHÅLL: Allmänna synpunkter angående snabbregulatorer i kraftnät, av Fredrik Dahlgren. — Om
synkrondrift av rundradiostationer, av Erik Esping. — Moderna transformatorer, av E. Stenkvist. — IEC-mötets facit. —
Notiser. — Litteratur.
ALLMÄNNA SYNPUNKTER ANGAENDE
SNABBREGULATORER I KRAFTNÄT.1
Av Fredrik Dahlgren.
Vid ett studium av den mångfald frågor, som
sammanhänga med den automatiska snabbregleringen
i elektriska kraftnät, bör man från början noggrant
fasthålla, att de automatiska snabbregulatorerna ha
två från varandra tämligen artskilda uppgifter att
fylla, nämligen å ena sidan konstanthållandet av en
viss elektrisk storhet, exempelvis spänning, effekt,
effektfaktor etc., i en viss punkt av nätet, vilken
punkt ingalunda behöver vara densamma, där
regulatorn är inkopplad, och å andra sidan
säkerställandet av nätets synkrona stabilitet, dvs.
sammanhållandet av nätets olika delar vid inträffande
störningar. Härvid bör givetvis observeras, att en och
samma regulator samtidigt kan fylla uppgifter av
båda dessa slag. Detta är i all synnerhet fallet med
regulatorer för konstanthållande av spänning,
varvid en stabiliserande verkan vid störningar av sig
själv erhålles.
I konstruktivt hänseende kan man skilja på
regulatorer av reostattyp, dvs. sådana, som befinna sig i
mekanisk rörelse endast under pågående
omställningsförlopp, samt dylika av vibrerande typ, vilka
innehålla organ som i stationärt tillstånd befinna
sig i kontinuerligt svängande rörelse.
Den frågan uppstår då först, vad som är
definitionen på en snabbregulator till skillnad från en
regulator av trög typ. Svaret blir, att en
snabbregulator måste besitta dels en ytterligt snabb mekanisk
rörelse under pågående regleringsprocess, dels arbeta
på magnetisk överreglering, dvs. vid början av ett
regleringsförlopp s. a. s. syfta hän mot ett
sluttillstånd, som ligger långt bortom det verkligen avsedda,
för att sedan i rätta ögonblicket hejda denna
överdrivna rörelse. Härvid måste observeras, att vid de
flesta typer av moderna regulatorer den mekaniska
snabbheten är så hög, att den av mekanisk tröghet
orsakade tidsförseningen helt och hållet kan
försummas i förhållande till den från de magnetiska
trög-heterna härrörande tiden. De enda fall, då verkligen
den för den mekaniska rörelsen erforderliga tiden
blir av märkbar storleksordning, är då regulatorn
för undvikande av pendlingar måste utföras med en
avsevärd förlustdämpning. Dylik för reglerings-
1 Föredrag i Svenska elektroingenjörsföreningen den 25
april 1930.
förloppets snabbhet skadlig dämpning kan
emellertid lätt göras överflödig genom lämplig konstruktion,
och vid moderna regulatorer ha också pendlingarna
undertryckts med sådana medel, som ej innebära
någon minskning av den mekaniska snabbheten.
Exempel på dylika anordningar framgå av fig.
vilken visar några princip schemata för olika slag av
regulatorer jämte schematiska kurvor för
regleringsförloppet. Kurvorna A och B hänföra sig till en
regulator av reostattyp, medan C åsyftar en
vibrerande regulator av den äldre Tirrill-typen och D en
vibrerande regulator av modern typ. I kurvorna
markerar den grova linjen spänningen hos
huvudmaskinen, medan den fina linjen angiver
matarspän-ningen.
För att underlätta förståendet av figurerna måste
några ord nämnas om egenskaperna hos regulatorer
med statisk resp. astatisk karakteristik. Vid en
statisk regulator är den kraft hos det kännande organet,
som motsvarar jämviktstillstånd inom mekanismen,
en viss funktion av regulatorns läge, dvs. av den
magnetisering, för vilken den momentant är inställd,
medan den astatiska regulatorn endast kan vara i
jämvikt för en enda kraft hos det kännande organet,
dvs. reglerar på konstant spänning, effekt etc.
Statiska regulatorer kunna tydligen utan anordnandet
av extra stabiliseringsledningar hålla den wattlösa
effekten jämnt fördelad mellan parallellarbetande
maskiner, i det att mot given spänning alltid svarar
given regulatorinställning, medan astatiska
regulatorer vid parallellarbetande maskiner tillåta en obe
stämd wattlös utjämningseffekt, såvida ej särskilda
anordningar vidtagits för den wattlösa effektens
fördelning. Dylika elektriska stabiliseringsanordningar
med hjälp av strömtransformatorer med speciell
inkoppling äro emellertid synnerligen lätta att anordna
och möjliggöra därför användningen av astatiska
regulatorer på sådana ställen, där dylika äro av andra
skäl önskvärda. Den statiska karakteristiken
innebär tydligen ett slag av negativ kompoundering,
varför vid statiska regulatorer i regel positiv elektrisk
kompoundering måste tillgripas, vilket i de flesta fall
icke innebär några svårigheter.
De nu nämnda egenskaperna hos statiska och
astatiska regulatorer torde vara allmänt kända. Vad som
däremot möjligen ej ingått i allmänna medvetandet är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
