Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 juli 1930
elektroteknik
149
toner på sändaren. Yore ledningen fullkomligt
symmetrisk, dvs. de båda branscherna exakt lika i alla
avseenden, skulle naturligtvis inverkan av yttre
elektriska fält vara noll. Då det är omöjligt att
åstadkomma så idealiska förhållanden, får man i stället
bygga selektiva filter och balanseringsanordningar för
att undertrycka störningarna. Detta har lyckats oss
ganska bra, och störningarna äro nu så små, att man
helt kan bortse ifrån desamma.
Synkroniseringsanordningar hava, som jag nyss
nämnt, även utförts för styrfrekvensen 1985 p/s.
Yid provlyssningar, då stationerna synkroniserats
med denna frekvens, ha vi konstaterat ett
egendomligt fenomen. Fastän stationernas frekvenser även i
detta fall äro övertoner av samma ordningsnummer,
i detta fall den 660:de, till en och samma frekvens,
tyckas de båda frekvenserna ändå icke vara exakt
lika. Om de båda stationerna endast sända bärvågor,
således icke äro modulerade, och man inom den
kritiska zonen tager in dem på en mottagare, så höres
ett buller i hörtelefonen. Detta buller försvinner, så
snart den ena av stationerna slås ifrån. Bullret kan
icke hava någon annan orsak, än att de båda
stationerna icke gå med exakt samma frekvens.
Frekvensskillnaden är ej konstant utan kan stundtals gå ned
till noll, men den håller sig för det mesta omkring
10 p/s. Vi ha konstaterat, att orsaken till denna
skillnad i stationernas frekvens ej ligger i några ej
önskade återkopplingar eller dylikt. Det tycks ej
heller vara ändringar hos telefonledningen, som är
orsaken. Vi ha nämligen använt såväl kabel som
blankledningar av olika längd för överföring av
styrfrekvensen, men bullret har därför icke märkbart
ändrat karaktär. Vi äro emellertid för tillfället
sysselsatta med undersökningar av detsamma och dess
orsaker och hoppas att åtminstone få reda på vilken
del av anordningarna, som ger upphov till bullret,
även om vi sedan inte kunna göra något åt saken.
Detta fenomen, att en frekvensskillnad uppstår
mellan stationerna, då styrfrekvensen är låg, lägger
icke något hinder i vägen för synkrondriften. För
det första kommer den lägre styrfrekvensen till
användning endast i de fall, då den högre icke går att
överföra, vilket högst sällan händer. Är avståndet
mellan stationerna litet, torde rimfrost och isbark
icke alls inverka, ty linjens dämpning blir därvid ej
större, än att man genom att höja spänningen vid
begynnelseändan kan få fram tillräckligt för den andra
stationen. Är avståndet mellan stationerna däremot
stort, är linjens dämpning redan vid normala
förhållanden så stor, att en viss ökning av densamma
fordrar så stor ökning av primärspänningen, att man
äventyrar kablar och växelbord inom telefon- och
överdragsstationerna. I detta fall måste man sålunda
vid vissa tillfällen använda sig av låg styrfrekvens.
På de platser, där det uppkomna bullret gör sig
gällande, måste alltid en annan station bättre kunna
avlyssnas än de båda synkrondrivna, vilket villkor
enligt vad som förut sagts måste vara uppfyllt även om
stationernas styrfrekvens är hög. Om vi välja
stationerna i Stockholm och Göteborg som exempel,
kommer dessas kritiska område att falla inom Motalas
kristallområde. Ville man avlyssna de båda
stationerna upp i Norrland, skulle bullret givetvis förstöra
hela mottagningen, men där är ju en god
mottagning-av just dessa stationer icke av så stor betydelse.
Använda apparater.
Det är av synnerligen stor vikt, att
fundamentalfrekvensen är så konstant som möjligt, ty eljest kan
det lätt hända, att i de sista
frekvensförvandlings-stegen frekvensvariationerna bli så stora, att
svängningskretsarna komma ur resonans, vilket i sin tur
ger upphov till starka variationer i
styrningsapparaternas utgångseffekt. Vi ha därför som alstrare av
Fig. 7. Principschema för självsvängande stämgaffel.
fundamentalfrekvensen valt en stämgaffel för
periodtalet 2 000. Hur stämgaffeln hålles i kontinuerliga
svängningar är ju allmänt känt, varför jag endast
hänvisar till fig. 7. Den stämgaffel, som vi använt,
har en temperaturkoefficient om —0,3 p/grad C,
varför vi försett gaffeln med en
temperaturreglerings-anordning, med vilken dess temperatur hålles konstant
på en halv grad när.
Temperaturregleringsanord-ningen är utförd som fig. 8 visar. Gaffelns frekvens
kan ändras genom att man varierar temperaturen.
Vid styrningsförsöken med rundradiostationerna i
Malmö och Hälsingborg erhöllo vi
fundamentalfrekvensen 1 985 p/s genom att öka stämgaffelns
temperatur, så att frekvensen sjönk från 2 000 p/s till
den önskade. För att påskynda den första
uppvärmningen kortslutes ett motstånd i värmeelementets
strömkrets, vilket automatiskt inkopplas, då den rätta
temperaturen uppnåtts, varefter värmeelementet
tillföres mindre ström under uppvärmningsperioderna.
Fig. 9 visar principschema för anordningarna i
Malmö. Nedre hälften är den s. k.
styrfrekvensgene-ratorn. Frekvensförvandlingen sker här i två om-
> A
Fig. 8. Temperaturregleringsanordning för stämgaffeln.
gångar. 1 första omgången utfiltreras 5:te övertonen
och i nästa omgång 3:dje övertonen. Styrfrekvensen
är alltså 15:de övertonen till stämgaffelns frekvens.
Längst till vänster i schemat för
styrfrekvensgenera-torn synes stämgaffeln med temperaturregleringsan
ordning och återkopplingsrör. I återkopplingsrörets
anodkrets är inkopplad en lågfrekvenstransformator
med omsättningen 1 :40. Sekundärlindningen är
inkopplad i gallerkretsen till ett LS 5 A-rör, i vars
anodkrets 5:te övertonen filtreras ut, och i nästföl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
