Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 sept. 1930
elektroteknik
169
L6ngdsko/a / tOOOO Höjdskolo / SOÛ
Fig. 2. Profil över spårvägslinjen Uppsala—Ultuna—Graneberg.
Det kanske största intresset erbjöd metoden för
uttagandet av erforderligt grus till ballasten och
svält-matade delar av underbyggnaden. Grustaget var
beläget strax norr om Ultuna å Kronoparken Åsen på
omkring 400 meters avstånd från spårvägslinjen och
med grustagets huvudaxel sträckande sig parallellt
med spårvägsbanan. Lägsta kostnaden för grusspåret
erhölls sålunda genom att draga in spåret vinkelrätt
mot banan samt att avsluta detta på vanligt sätt med
ett T-spår med tillhörande växel i grusgropen. För
uttagning av gruset anskaffade förf. tvenne s. k.
Svedalaelevatorer, av vilka den ena elektrifierades
för 700 voit likström och den andra försågs med en
t ordsontraktor och gjordes helautomatisk. Den
helautomatiska elevatorn fick även tidvis arbeta
självständigt automatiskt för uttagning av schaktmassor i
skärning, såsom framgår av fig. 4. Även dessa
maskiner torde icke tidigare ha kommit till
användning för liknande slag av arbeten. I
bergskärningarna användes en transportabel kompressor av
Ingersolls fabrikat typ nr 20 med en kapacitet av 1,83 m3
luft pr minut och 7 atm. tryck. Följande tekniska
data rörande banan torde vara av visst intresse.
Skenorna äro av Sandbergs profil samt ha en
genomsnittsvikt av 24,8 kg pr löpmeter. Skenlängden,
15 meter, (den längsta hitintills inom landet
levererade) är betydande för denna relativt klena rälsprofil.
Skenskarvarna äro försedda med elektriskt svetsade
skenförbindningar och de båda skensträngarna äro på
var femhundrade meter sinsemellan förbundna med en
elektriskt svetsad 100 mm2 kopparkabel.
Syllavstån-det är 0,79 meter med en förskjutning till 0,45 m
avstånd vid skarvarna. Minsta tumdiametrar är 12".
Kontaktledningen.
Kontaktledningen har utbyggts enligt en ny
zick-zackupphängningsmetod, såsom framgår av fig. 5 a
och 5 b (se förf. sv. pat. nr 67718). Stolparna äro
här placerade zick-zack på båda sidor om banan,
varjämte stolptoppen försetts med en svanhalsliknande
böjning mot banans mitt. Stolpavståndet är 75 à 80
meter samt går på vissa spänn upp till omkring 90
meter. Kontakttrådens area är 80 mm2 med profil
som framgår av fig. 6, och bärtråden, vilken samtidigt
tjänar som matarekabel, sträcker sig över hela linjen
och utgöres av en 12-trådig 75 mm2 hårddragen
kopparlina. Mellan varje stolppar uppbäres
kontakttråden av bärlinan i tre punkter. Kontaktledningen
med bärlina äro indelade i viktavspända sektioner om
1 500 meter, varvid bärlinan vid sektionens
mittpunkt är fast förbunden vid stolpisolatorn.
Bärlinans och kontaktledningens gemensamma
viktavspänning väger omkring 950 kg, varav 700 kg
utgöres av fyra stycken hopnitade rännskenor och 250
kg av vikten är sammansatt av 10 st. 25 kg
skiv-formiga regleringsvikter av gjutjärn. Bärlinan är
upplagd på specialkonstruerade rullisolatorer, vilkas
konstruktion och utseende framgår av fig. 7 a.
Kontaktledningen hålles i sidled av en armaturliggare
försedd med ett isolatorkomplex med tillhörande
fästkrok som framgår av bild 7 b. Rullisolatorn är
utbildad såsom dubbelisolator, vars huvudaxel
sammanfaller med bärlinans normalplan. Själva
porslins-isolatorn är levererad från Aktiebolaget Iföverken och
är uppträdd på ett hamplindat 2 tums stålrör, som i
sin tur vilar på ett 3 mm tjockt hårdgummirör.
Isolatorn är i sidled skyddad mot järnkonstruktionen i
Fig. 3. Automatiskt gruslok.
Fig. 4. Helautomatisk Svedala-elevator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
