Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-196
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
annan typ måste användas med lastplanet beläget på
högre nivå från rälsen än vad som tidigare förutsatts
(120 mm). Som av kurvan synes, reduceras storleken
av transportabla transformatorer mycket vid högre
driftspänningar, och detta är i synnerhet fallet i
händelse låg lastprofil är föreskriven eller om lämpliga
transportvagnar saknas. Man tillgriper i dylika fall
den 5-benta kärntypen, vilken, som ovan påpekats,
kräver mindre totalhöjd, på grund av att höjden av
oket reduceras. Vid användning av denna typ
kommer man till de i fig. 27 angivna maximala
storlekarna. De streckade delarna av linjerna motsvaras
av sådana benhöjder, att skarvade isolationscylindrar
mellan hög- och lågspänningslindning samt mellan
lågspänningslindning och kärna bliva erforderliga.
Samtliga de i fig. 26 och 27 givna data hänföra sig
till normala 2-lindade transformatorer och äro
sålunda motsvarighet till övre gränskurvan i fig. 25.
Självkylda transformatorer förses vid här
ifrågavarande storlek alltid med löstagbara radiatorer.
Radiatorerna avtagas vid transporten, varvid
trans-fomatorerna sålunda kunna lastas och försändas på
samma sätt som forcerat kylda typer. Kylförmågan
på radiatorerna är vid naturligt drag givetvis mindre
än vad som kan åstadkommas med forcerad kylning,
och transformatorerna måste fördenskull utföras med
lägre strömtätheter i lindningarna och med lägre
induktioner i järnkärnan. De ovan meddelade värdena
på maximistorlekarna minskas på grund härav till 60
à 70 %. Skulle större enheter vara önskvärda än
vad som under ovanstående förutsättningar kunna
byggas, återstår givetvis möjligheten att försända
transformatorerna söndertagna med lådan för sig
och kärnan med lindningar för sig. Samma slags
transportvagnar användas härvid fortfarande med
fördel, varvid ett antal U-formade bärbalkar inläggas
tvärsöver vagnen, vilande på sidobalkarna.
Tvärbalkarna neddragas givetvis så djupt, att fria
avståndet mellan dessa och räls uppgår till föreskrivet
minimivärde.
Till slut visas i fig. 28 en bild av den största i
Europa tillverkade självkylda transformator, för
vilken följande data gälla:
Primärlindning 126 kV 45 000 kVA
Sekundärlindning nr 1 57,5 kV 35 000 kVA
„ 2 52,2 ± 5 % kV 30 000 kVA
Lindningarna äro koncentriskt anordnade med
högspänningslindningen i mitten. Maximala förlusterna
uppträda vid samtidig belastning av 35 000 -f- 10 000
kVA å sekundärlindningar nr 1 och 2 resp. och uppgå
därvid till 115 kW tomgångsförluster och 203 kW
kopparförluster.
Vikterna uppgå till: kärna med lindningar 70,2
ton, låda, lock och underrede 33,6 ton, olja 42 ton.
Total vikt 145,8 ton.
Maximala ytterdimensioner: 4 460 X 8 300 mm i
plan, höjd till toppen av genomföringarna 6 340 mm.
OM SAMBANDET MELLAN AKTIV OCH REAKTIV
BELASTNING PÅ ELEKTRISKA KRAFTLEDNINGAR.
Av Th. Rydén.
Vid beräkning av förlusterna i elektriska ledningar
för växelström, undersökning av värdet av
faskompensering o. dyl., måste hänsyn tagas till den
reaktiva såväl som till den aktiva belastningen. Vid
för-utberäkningar användas väl oftast för den aktiva
belastningen symboliska belastningskurvor enligt
Rossander. Även för den reaktiva belastningen äro
varaktighetsdiagram lika användbara, men i
allmänhet ha olika författare begagnat olika empiriska
formler, som angiva sambandet mellan aktiv och
reaktiv belastning. Sålunda tillämpade professor
Rossander1 en av civilingenjör F. Holmgren angiven
formel uttryckande effektfaktorn som funktion av den
aktiva effekten. Han anförde samtidigt, att Kungl,
vattenfallsstyrelsen trott sig kunna konstatera, att
den reaktiva effekten vid tomgång är 30 % av maxi
mivärdet, och att den mellan dessa värden varierar
rätlinigt med den aktiva belastningen. Denna regel
har civilingenjör Bror Hansson tillämpat i en
uppsats om kondensatorers användning för
kompensering av reaktiv effekt.2 De undersökningar vid
vattenfallsstyrelsen, varpå regeln grundar sig, torde
ligga ganska långt tillbaka i tiden, och ha sannolikt
varit av rätt begränsad omfattning, varför även var-
1 Ingenjörsvetenskapsakademiens handlingar nr 3.
2 Teknisk tidskrift Elektroteknik nr 3, år 1927.
ningar för alltför vidsträckt tillämpning kommit till
synes.1 Det bör därför vara av intresse att få
undersökt hur pass tillförlitlig den nämnda regeln är, och
då det vid Älvkarleby kraftverk sedan något år
tillbaka finnes för ändamålet användbart statistiskt
material, har en dylik undersökning verkställts, vars
resultat i det följande närmare beröres.
Vid Älvkarleby kraftverk uppsattes för ett par år
sedan kWh- och kSh-mätare i varje från
sekundärstationerna utgående linjesystem för en viss spänning,
20 kV, 6 kV osv. Mätarna äro utförda som
dubbelta-riffmätare med omkopplingsur, så att dag- resp.
nattenergien.erhålles genom en avläsning per dygn.
Dessutom ha mätarna avlästs varje timme en normal
vardag i månaden under tiden kl. 7 till 21, varigenom
medeleffekten per timme erhållits för såväl aktiv som
reaktiv belastning. Det är dessa timvärden för år
1928, som begagnats för undersökningen, varvid
förfaringssättet varit följande.
De aktiva effektvärdena ordnades i följd efter
storlek till en konsekutiv belastningskurva, medan
motsvarande reaktiva effektvärden inprickades och
sam-manbundos. Variationen i belastningen framträdde
genom detta förfaringssätt huvudsakligen för den
i Civilingenjör Fritz Jacobsson i Teknisk tidskrift
Elektroteknik nr 5, år 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
