Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 juli 1930
elektroteknik
201
ofrånkomligt, om man mäter i kW med bibehållandet av
den konkreta betydelsen hos måttenheten kW.
Kraftproducenterna kunna emellertid icke vara
betjänta med en definition, som ger värdet noll på reaktiv
effekt och reaktiv energi. Deras maskiner kunna icke
placeras på "det abstrakta tänkandets svala höjder".
Om Körners definition skall kunna tillämpas,
erfordras dessutom en metod, som möjliggör uppmätning av
ifrågavarande reaktiva effekt.
Den abstraktion från verkligheten som Körner
vidtagit består däri, att strömkurvan uppdelas i två
komposanter. Om man ytterligare vidtager den
abstraktionen, att den induktiva komposanten multipliceras med det
spänningsvärde, som i varje moment är förskjutet Vi
period, får man den reaktiva effekt 2 El sin <p ■ eos 2 a> t,
vars medelvärde över en hel (eller halv) period utgör den
reaktiva effekten E I ■ sin <p. Detta sätt att se saken
kan naturligtvis även godtagas.
Man kan emellertid icke rimligen stanna på halva
vägen och påstå, att den reaktiva effekten definieras
genom ett uttryck, som ger till resultat, att effekten
blir noll.
Med all respekt för abstrakta spekulationer, som leda
till verifierbara resultat, har jag svårt att fatta nyttan
av resonemang, som icke leda till något resultat.
Först säger Körner att skilda beteckningar för aktiv
och reaktiv effekt äro nödvändiga. Sedan säger han
att "intet skäl föreligger att ifrågasätta olika enheter
för deras uppmätning och bedömande".
Jag har hittills förgäves i Wennerbergs och Körners
resonemang eftersökt en öppen och klar deklaration, att
aktiv och reaktiv effekt kunna uppfattas som storheter
av olika slag. Skulle det icke vara möjligt att erkänna
detta uppenbara faktum?
Om ett dylikt medgivande göres och samtidigt alla
äro eniga om att praktiskt behov av olika benämningar
för den abstrakta måttenheten äro nödvändiga, kunde
diskussionen måhända föra till acceptabel lösning
Skillnaden mellan Wennerbergs ståndpunkt och min
är ju den, att Wennerberg vill reservera benämningen
kW för den abstrakta måttenheten, medan jag anser att
benämningen kW fortfarande bör reserveras för enbart
reella aktiva effekter.
Om Wennerberg lancerar en ny benämning för den
abstrakta måttenhet han avser, får han nog majoriteten
med sig och kan även få sin önskan om konsekvens
uppfylld.
Stockholm den 11 sept. 1930.
Fritz Jacobsson.
"Elektrotekniks" redaktion har vänligt nog berett
mig tillfälle att taga del av civilingenjör Fritz
Jacobssons senaste inlägg i diskussionen om den reaktiva
effekten. Mitt svar kan denna gång endast bliva helt
kort och skall beröra endast det ursprungliga
diskussionsobjektet, icke nytillstötande spörsmål. En mera
uttömmande behandling av frågan om storheter och
måttenheter, med tillämpning även på
växelströmseffekten, har jag tillställt redaktionen i juli månad, men har
fått meddelande att plats icke kan beredas därför i
Elektroteknik förrän i slutet på året.
"Bilen hade en hastighet av a km vägsträcka per cm
tid." Hm! Det är ett uttryckssätt, som möjligen kunde
konsekvent utbyggas till ett system, men vars praktiska
värde jag inte vill yttra mig om och som föga
intresserar mig, ty det äger icke den analogi med mitt
åskådningssätt, som Jacobsson tror sig ha funnit. Jag har
tvärtom fäst största vikt vid de olika storheternas och
enheternas fysikaliska dimension.
Jacobsson har i mitt resonemang förgäves "eftersökt
en öppen och klar deklaration, att aktiv och reaktiv
effekt kunna uppfattas som storheter av olika slag".
Gott, här kommer den, fastän försedd med minus-
tecken och kompletterad med en liknelse. En kroklinje,
dess skugga och dess krökningsradie i en viss punkt
äro fysikaliska föremål eller företeelser av olika slag.
De kunna, särskilt de två första, hava en mängd
fysikaliska egenskaper, dessutom ekonomiska, estetiska,
historiska egenskaper osv. De äro vardera en värld för
sig av enskildheter och intressanta omständigheter.
Genom en abstraktionsakt kan man emellertid finna en
fysikalisk egenskap, en "storhet", som kan tillämpas
på dem alla tre och som ger möjlighet till numeriskt
angivande av de tre föremålens storlek. Detta är
storheten längd, och den använda måttenheten kan vara
t. e. meter i alla tre fallen. De fenomen inom en
växel-ströms-kraftöverföring, som fått attributen aktiv och
reaktiv, anser jag givetvis vara av olika slag, så olika
som Jacobsson någonsin kan önska. Men när jag
kommer med effekt-måttstocken, om jag så får säga, är det
endast och allenast storheten effekt som intresserar
mig, och denna mäter jag som tidsmedelvärdet i ena
fallet och som amplituden av den magnetiska effekten
(den magnetiska energiens tidsderivata) i andra fallet
—- om vi nu bortse från elektrostatisk effekt.
Medelvärde contra amplitud kan ickè innebära någon
skillnad i storhet och måttenhet. Företeelserna i sin
helhet äro olika, men den mätta storheten är av samma
slag i båda fallen, liksom de möjliga måttenheterna.
Namnen reaktiv kilowatt, kilosin osv. skulle väl svara
mot "skuggmeter", "skugger", "krökmeter", "kröker"
e. d. i liknelsen.
"Man måste, som synes, vara någon smula
tolerant", säger Jacobsson. Tolerant betyder i detta fall
inkonsekvent, subjektiv. Jag har strävat att först och
främst se saken objektivt och konsekvent och låta
toleransen vara en sak för sig. Fem rader under ovan
citerade yttrande läses: "Sålunda bör användandet av
kW som måttenhet för reaktiv effekt förbjudas." Vart
gick toleransen?
Hur stor min personliga tolerans är, har jag hittills
i denna diskussion undvikit att yppa. En sådan
deklaration skulle enligt mitt förmenande icke bidraga till
ökad klarhet i principerna.
Västerås den 23 sept. 1930.
Jolin Wennerberg.
Då ingenjör Jacobsson — måhända i någon mån för
att skapa en trevlig bakgrund för sitt roande kåseri —
synes ha misstolkat ett och annat i mitt inlägg i
Elektrotekniks juninummer ber jag få anföra följande.
Jag har inledningsvis givit ingenjör Jacobsson
fullständigt rätt i, att man av praktiska skäl måste ha en
särskild måttenhet Jör den reaktiva effekten, och jag
liar gjort detta medgivande oberoende av om det är
teoretiskt befogat eller icke. Härmed har jag tagit bestämd
ståndpunkt till frågans praktiska sida, som väl för
kraftverksmannen har största intresset.
Jag har därefter gått in för de teoretiska
synpunkterna, varvid jag i likhet med dr Wennerberg hävdat, att
det föreligger ingen på teoretiska grunder fotad
nödvändighet för olika enheter för de båda
effektkomponenterna. Härmed har jag tagit ställning till frågans
teoretiska del.
Det blir, som synes, det ofta besannade resultatet, att
alla ha rätt — var och en efter sin art — och mina båda
uttalanden i dessa olika samband borde ej behöva
föranleda missförstånd.
Jag har med fortsättningen av mitt inlägg ej avsett
att mera uttömmande behandla frågan om lämpliga
definitioner på reaktiv effekt. Härom kan skrivas en hel
bok, och det finns folk som gjort det. Jag har endast
begagnat tillfället påpeka de svårigheter, som möta vid
icke sinusformade system, dvs. mestadels i praktiken.
Jag har antytt, att det mera renodlade grundbegreppet
reaktiv effekt — som närmast är knutet till det enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
