Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 juli 1930
elektroteknik
231
VÄXELSTRÖMSINSTRUMENT MED
KOPPAR-OXIDULLIKRIKTARE.
Av R. Lundholm.
Få av senare tiders uppfinningar på det
elektrotekniska området äro av större intresse än
koppar-oxidullikriktaren. På grund av sin enkla och
kompakta byggnad kan en sådan likriktare nästan
betraktas som en rent metallisk ledare med den
märkliga egenskapen att blott kunna föra ström i en
riktning. De små billiga laddningsapparater med
kop-paroxidullikriktaren. som funnit en så vidsträckt
användning för laddning av radiobatterier, förverkliga
praktiskt sett en gammal, länge som orealiserbar
ansedd idé, nämligen att medelst en elektromagnetisk
apparat utan rörliga delar (transformator) omvandla
växelström till likström. Ehuru smålikriktarna bilda
det viktigaste användningsområdet för
kopparoxidul-likriktaren, har den redan tagits i bruk för många
andra ändamål och bland annat har den möjliggjort
byggandet av mätinstrument för växelström av
vanlig provrumstyp med hittills ouppnådd känslighet.
Den allmänt använda
växelströmsprecisionsamper-metern av Siemens typ förbrukar 6,5 VA vid
fullt utslag. Känsligare instrument finnas, men de
bättre precisionsinstrumenten komma icke under en
egenförbrukning av 1 à 2 VA.
Precisionsinstrument för likström (vridpolinstrument) av
motsvarande noggrannhet och bekvämlighet vid
handhavandet hava utförts med en egenförbrukning av ned till
0.0002 VA vid fullt utslag. Det ligger då nära till
hands att i ett sådant likströmsinstrument inbygga
en kopparoxidullikriktare och sålunda skaffa sig
ett växelströmsinstrument med en egenförbrukning
av samma ringa storleksordning som
likströmsinstrumentet. Instrument av denna typ representeras i
Sverige främst av den tyska firmans P. Grossen &
i–o
Fig. 1. Principschema.
Co. s. k. wepemeter. Efterföljande kortfattade
redogörelse hänför sig närmast till wepemetern.
Fig. 1 visar principschemat för instrumentet, en
allmänt känd likriktarekoppling för dubbelsidig
likriktning av strömmen. Användes instrumentet som
voltmeter, tillkommer ett eller flera inbyggda
förkopplingsmotstånd.
Motståndet i själva likriktareelementen är en
funktion av strömstyrkan på ett sådant sätt, att
motståndet sjunker starkt med ökande strömbelastning.
För den skull stiger klämspänningen på instrumentet
vida långsammare än strömstyrkan. Fig. 2 visar som
funktion av strömstyrkan effektivvärdet på motstånd
och klämspänning samt effektförbrukningen vid rent
sinusformad ström i ett instrument för 5 mA. Vid
fullt utslag uppgår effektförbrukningen, som är
praktiskt taget rent aktiv, till knappa 3 millivoltamper.
Skalan på detta instrument är fullt likformig, som på
ett vridspolinstrument för likström, vilket är en stor
fördel vid avläsning av små strömstyrkor.
Eftersom man för att ernå en viss minskning av
spänningen på ett likriktareelement måste i betydligt
högre grad minska strömtätheten (se fig. 2), så kan
man icke bygga instrumentet direkt för stor
strömstyrka och med bibehållen känslighet, med mindre
likriktareelementen göras ofantligt stora. Av
praktiska utrymmesskäl måste dessa emellertid göras
någorlunda lika stora för instrument med olika
mät-områden, och därför blir strömtätheten ocli därmed
klämspänningen och i ännu högre grad
effektförbrukningen större, ju större ström instrumentet
göres för, varigenom också instrumentets värdeful-
Ohm Ml/f-
/ 2 3 4 5 mf?
Fig. 2. Karakteristiska kurvor för instrumentet.
laste egenskap (den lilla egenförbrukningen) går
alltmer förlorad (jämf. efterföljande tabell). Ej
heller kan man med fördel öka mätområdet genom
att shunta milliampermetern med ett ohmskt
motstånd. Dels skulle nämligen missvisningen bliva
mycket stor på grund av att instrumentmotståndet
varierar så starkt med strömstyrkan, och dels torde
likriktarnas motståndskarakteristik med tiden kunna
undergå små förändringar, varför hela strömmen
måste likriktas för att instrumentet skall vara pålit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
