- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Skeppsbyggnadskonst /
1

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAFTE 2

TEKNISK TIDSKRIFT

FEBR. 1930



SKEPPSBYGGNADSKONST

Re-Daktöq: NilsJ. Ljungzell

ÜTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGfÖRENINGtlN.

INNEHÅLL: Mallmetod för utslag av dubbelböjda plåtar, av civilingenjör Kurt Söderlund. — Varv och
verkstäder. Ritningar till M/S "Sveadrott". — Notiser.

MALLMETOD FÖR UTSLAG AV DUBBELBÖJDA PLÅTAR.

Av civilingenjör Kurt Söderlund, Malmö.

Under en sommaren 1929 företagen studieresa till
skeppsvarv i Tyskland och Holland, varvid jag
Hand annat även intresserade mig för de mallmetoder,
som användas för utbredning av bordläggningsplåtar,
sammanträffade jag med f. d. mall vindsingenjören vid
"Stettiner Vulcan", vilken redogjorde för det system,
som där användes. Då detta är rätt mycket
avvikande från de i Tyskland och Holland vanligaste
systemen, vilka förut beskrivits i denna tidskrift,
vore det möjligen av intresse för tidskriftens läsare
att även få del av detta.

Fig. 1 återgiver en del av en spantruta med en plåt
ABDC, som skall utvecklas. För tydlighetens skull
äro i den angivna spantrutan såväl spant som
lång-skeppslinjer ritade med överdrivet stor bukt. Uppsök
först mittpunkten O på det spant (9), som ligger
närmast mitten å plåten, och lägg genom denna punkt
en tangent EF till spantlinjen och en linje GH
vinkelrät mot denna. Därefter dragas hjälplinjerna LM,
JK, NP och RS parallella med GH på inbördes lika
avstånd från varandra, så att de yttersta linjerna
falla utanför plåtens konturer.

För att erhålla de verkliga längderna av dessa
linjer uppritas en projektion av fig. 1, sedd i pilens
riktning (fig. 2). Linjen XX (fig. 2) är en linje,
parallell mecl fartygets baslinje och gående genom
punkten O i fig. 1. Vinkelrätt mot denna inläggas

spantlinjerna 4–-14, på vilka från linjen XX

avsättas avstånden från linjen EF (fig. 1) till
hjälp-linjernas skärningspunkter med resp. spant. Genom
de erhållna punkterna dragas linjerna L1M1, JxKr
osv., vilka återgiva de verkliga längderna av linjerna
LM, JK osv. I punkten 01 lägges ett tangentplan till
den buktiga ytan, vilket i fig. 2 står vinkelrätt mot
papperets plan och representeras av linjen YY, som
är tangent till linjen G1!!1 i punkten O1. På detta
plan utbredes ytan, som i fig. 1 begränsas
av spantlinjerna 4 och 14 samt linjerna LM och RS,
och vrides 90° kring linjen YY, så att tangentplanet
sammanfaller med papperets plan. Linjen E1F1,
vinkelrät mot YY, är då identisk med linjen EF i fig. 1.
På spantrutan böjas rin efter spantlinjerna, varå
uppmärkas skärningspunkterna med hjälplinjerna
LM–-RS samt plåtens långväxlar och ev.
förefintliga däck, tanktak eller vagare. Spantriet 9
fastsättes i fig. 2 med punkten O i O1 samt böjes och
fastspikas så, att punkterna a, b, c, d falla på de med
E1F1 parallella linjerna genom resp. hjälplinjers
skärningspunkter med spantlinjen 9, a1, b1, c,1 d1. Här-

igenom erhålles spantlinjens rätta bukt på den
utbredda plåten. I fig. 2 avsättes även på rin de
verkliga längderna av hjälplinjerna LiM1–-ß^S1,

och riet G2H- lägges utefter linjen YY. Med
utgångspunkt från riet G2H2 och spantriet 9 hopfogas
därefter de längsgående rina L2M2, J2K2 osv. och
spant-rina så, att resp. skärningspunkter sammanfalla.
Märkena för plåtens kanter, däck, vägare etc.
sammanbindas, och mallen är färdig att användas för
upp-märkning av plåten ifråga.

I de fall, då bukten i plåten är ringa, behöver man
ej arbeta med rin, utan alla mått längs hjälplinjer
och spant kunna tagas i passare och successivt
avsättas från linjen YY spantlinje 9.

Med denna metod lär noggrannheten bliva mycket
stor och som exempel härpå omnämnde min
sagesman att för prövning av metoden utslogs först en
yta av bordläggningen till ett i spant stående fartyg.
Den utbredda ytan, som valts på ett ställe med
ganska stark dubbelbukt. hade en längd av 12 m och
var 3 m bred. En mall tillverkades och provades på
fartyget. Härvid visade det sig, att det största felet,
som uppträdde i ytans hörn, uppgick till 6 mm. I
allmänhet äro ju bordläggningsplåtarna på ett större
modernt fartyg c:a 9 X 2x/4 m, varför avvikelsen för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930s/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free