Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TEKNISK TIDSKRIFT
15 FeBr. 1930
Fig. 1. Todds försöksaggregat.
Att utvecklingen av anordningar för cylindriska
pannors eldning med kolpulver gått relativt
långsamt har många orsaker, bland vilka må framhållas.
1. Den "flam", som uppstår vid förbränning av
kolpulvret, är för lång för en vanlig eldrörspanna för att
utan särskilda anordningar fullständig förbränning
skall kunna ske inom eldröret och flamugnen.
2. Då vid eldning med kolpulver inga roster
förefinnas i eldröret, kan vid vissa kolsorter på grund av
den starka hettan bildas en segflytande slagg, som
bildar avsättningar i pannan och är svår att
undanskaffa.
3. På grund av ofullständig förbränning åtföljas
rökgaserna av kol- och sotpartiklar, som falla ned på
däck, ett förhållande, som särskilt för
passagerarefartyg måste beaktas.
4. En viss risk för explosioner i eldrummet
företinnes.
För närvarande finnas ett flertal olika system för
anordning av de maskiner och andra organ, vilka
måste installeras i ett eldrum, där pannorna skola
eldas med pulveriserat kol. Nästan varje firma, som
gått in för bearbetning av problemet har en egen
lösning av detsamma, som åtminstone i någon detalj
avviker från övriga system.
Under en år 1929 företagen studieresa i England
och Skottland hade jag tillfälle att vid Yarrows
och Clark e-C h a p m a n s verkstäder i Glasgow
resp. Newcastle ingående studera deras anordningar
för experiment och undersökningar. Då frågan om
kolpulvereldningen användning för sjöångpannor för
närvarande torde kunna anses hava ett ganska stort
intresse, har jag rörande en del andra system
inhämtat uppgifter från vederbörande firmor eller ur
engelska facktidskrifter, vilka uppgifter jag här även skall
anföra.
Ivriga anhängare av kolpulvereldningen
tillämpning för fartygsdrift vilja göra gällande, att det inom
tio år i alla större hamnar skall finnas
bunkringssta-tioner, från vilka kolpulver skall kunna ombordtagas
lika enkelt, som bunkring av olja nu sker. Hur
därmed kommer att förhålla sig får framtiden utvisa.
För närvarande äro emellertid fartygen hänvisade till
att intaga bunkerkol av sådan beskaffenhet, att de
ombord måste pulveriseras. En synnerligen viktig
del av anläggningen blir alltså en kolkvarn
("pulveri-ser"). Större kolstycken måste, innan de med fördel
kunna pulveriseras i kolkvarnen, krossas till stycken
av ungefär hasselnötsstorlek, varför en kolkross av
lämplig typ även bör finnas ombord. Härtill komma
anordningar för transport av kolet från boxarna till
kvarnen eller kvarnarna och för kolpulvrets
distribuering till de olika eldrören.
Gemensamt för de flesta system är, att en fläkt
tilllika med vanligen förvärmd luft uppsuger kolpulvret
och genom rör eller metallslangar befordrar
bränsleblandningen till pannan. Den på detta sätt tillförda
luften, den s. k. "primärluften", utgör endast en
mindre del av den för förbränningen erforderliga
luftkvantiteten, vilket minskar risken för explosioner i
anläggningen. Den övriga förbränningsluften —
"sekundärluften" — tillföres först vid brännaren i
eldröret.
Vid ’ ombyggnad av en befintlig pannanläggning
Fig. 2. Todds brännare med ledskenor för sekundärluft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
