Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 41 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1931 - C. F. Bobeck: Perakanläggningen, en elektrifiering i tropikerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 8. Vattenkraftverket vid Chenderoh. Tvärsektion genom intag och kraftstation.

neratorerna helt inneslutna. Cirkulationsluften kyles
i yttre vattenkylare.

Beträffande den elektriska utrustningen i övrigt
för ångkraftverket må nämnas, att transformeringen
till högre spänning sker i 2 steg, först till 22 kV och
därpå till 66 kV, detta beroende på att stationen
även har till uppgift att mata en del 22 kV
sekundärlinjer. Anordningen ger ej blott ett minimum av
erforderlig transformatoreffekt, utan även ett
värdefullt tillskott av reaktans i systemet.
Transformatorerna utgöras av självkylda enfastransformatorer,
hopkopplade till grupper av samma storlek som
generatorerna,

Transformatorstationer och linjer.

Transformatorstationerna för 66/22 kV (3 st.) och
för 22/6,6 kV (8 st.) äro alla utförda som
utomhusstationer med självkylda
enfastransformatorer, hopkopplade till trefasgrupper.
För de sistnämnda 22/6,6 kV stationerna
äro transformatorgrupperna
standardiserade i 2 storlekar, 1 500 och 2 250
kVA med i genomsnitt en gemensam
enfas reservtransformator för 2
stationer. Transformatorstationerna för 66/22
kV hava full reserv (en
enfastransformator) i varje station. Valet av
enfastransformatorer sammanhänger bl. a.
med transportproblemet på platsen.
Utledningsfacken för 6,6 kV
distributionsledningarna äro även
standardiserade och av samma utförande och
storlek för alla stationerna. Ställverket i
facken är inneslutet i rum med dubbla
plåtväggar, monterade på
betongfundament. Konstruktionen betingas av
nödvändigheten att effektivt utestänga de
masshärar av ödlor och insekter, som
förekomma, från 6,6 kV ställverket med
dess relativt ringa jordavstånd. Inomhus i
kraftverken har för 6,6 kV spänningen helkapslat
ställverk med kompoundisolation använts.

Isolationen för ställverken torde, om hänförd till
svenska förhållanden, motsvara ungefär 90-100 kV
för 66 kV systemet, 33 kV för 22 kV systemet och
12 kV för 6,6 kV systemet.

Linjerna för 66 och 22 kV äro utförda med
galvaniserade fackverksstolpar av järn.
Distributionsledningarna för 6,6 kV hava målade järnrörstolpar.
Samtliga linjer äro försedda med jordlina av koppar.
Att koppar använts, beror på att den starka
rostbildning, som äger rum i tropikerna, ej kunde tillåtas
äventyra en så svårreparerad anläggningsdel som
jordlinan utgör.

Tre stolptyper hava kommit till användning för
såväl 66 som 22 kV linjerna nämligen bärstolpar,



Fig. 9. Interiör av vattenkraftstationen mot slutet av montagetiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>