Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 63 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1931 - E. T. Glas: Television. En översikt av grundläggande fakta, apparatur och resultat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det av vanlig amatörapparatur samt betänker de
synnerligen starkt beskurna frekvensband, som f. n.
kunna komma ifråga för själva överföringen. I alla
händelser sändas nu televisionsbilder regelbundet
från vissa rundradiostationer i England och Tyskland.
Television i naturliga färger enligt
trefärgs-syntesens princip förevisades av Bell Telephone i juni
1929. Den förut beskrivna fotocellen med ett belägg
av de lätta metallernas hydrider, företrädesvis
kaliums, har ett skarpt känslighetsmaximum för ljus av
våglängd mellan 0,40 och 0,45 &#956; (1 &#956;, = 0,001 mm),
alltså i violetta änden av spektrums synliga del
(0,40-0,76 &#956;). Då en trefärgs syntes i regel
förutsätter känslighet även för rött ljus, tarvas för dess
utförande först och främst andra fotoceller; den
vanliga kaliumhydridcellen emitterar nämligen knappast
något alls vid bestrålning med ljus av större
våglängd än 0,55 &#956;, motsvarande gröngul färg. Efter
ett omfattande arbete lyckades man emellertid
framställa fotoceller med ett belägg av svavelbehandlat
natrium, vilka reagerade över hela det synliga
spektrum. Föremålet analyseras av ett strålknippe
alldeles som förut beskrivits, men ett flertal
fotoceller taga vara på det reflekterade ljuset, av vilka
en del reagera för blått, en del för grönt och resten
för rött ljus. Denna selektiva reagens uppkommer
därigenom att det reflekterade ljuset tvingas att
passera genom ett färgfilter, innan det råkar de olika
fotocellerna. Dessa voro vid demonstrationen 24 till
antalet, av vilka med hänsyn till olika absolut
känslighet 2 togo hand om det reflekterade blå ljuset
(K, H), 8 det gröna (Na, S) och 14 det röda ljuset
(Na, S). För överföring fordras tydligen tre av
varandra oberoende kanaler, över vilka de förstärkta
fotoströmsvariationerna samtidigt påverka tre
oberoende neonlampor i mottagningsänden. Man har



Fig. 11. Argonfylld lampa för
polykromatisk
televisionsmottagning. Den långsträckta
katoden synes i verkligheten
under mycken liten synvinkel,
därigenom att lampan
monteras snett.

dock funnit lämpligt att förse de gröna och blå
kanalerna med argonfyllda lampor, vilka ge ett för
dessa färgers återgivning lämpligare sken. Mellan
lamporna och mottagningsändens gemensamma
analysatorskiva uppställas dels ett rött, grönt eller
blått färgfilter, ett för varje lampa, dels en
vinkelspegel, med vars tillhjälp de tre lampornas
olikfärgade blinkningar kunna uppfattas samtidigt,
så att ögat får en sammansmält rörlig bild i
närmelsevis naturliga färger, så att säga ett rörligt
trefärgstryck. Den riktiga
inställningen i mottagningsänden är dock här vida
svårare än vid monokromatisk television. Man
brukar först inställa den statiska lampströmmen och
byta filter med olika absorption, tills de tre
lamporna tillsammans ge vitt ljus; de tre färgerna äro
då i medeltal lika intensiva. Därefter justeras
växelströmmarna, så att ett föremål i svart och vitt synes
i dessa färger, varefter de naturliga färgerna
närmelsevis riktigt komma att återgivas. Men antag,
att vi ha att göra med ett enfärgat fält hos föremålet
i t. e. grönt. Ingen växelström uppstår då, och på
grund av den förut gjorda kompenseringen synes
fältet vitt i mottagningsänden, tills de röda och blå
lamporna släckts. Detta exempel visar, att ständiga
justeringar i de tre likströmmarna äro nödvändiga,
allteftersom föremålen ha olika genomsnittlig
färgton. Alltför kostsam och omständlig, torde detta
slags television ännu så länge få betraktas som
allenast intressant demonstration, i all synnerhet som
bildens storlek och ljusstyrka äro åtskilligt mindre
än vid monokromatisk television.

Redan i juli 1928, alltså innan den polykromatiska
televisionen kom till, demonstrerade Bell Telephone
upptagning av televisionsbilder i det fria utan annan
belysning än den naturliga vid analyseringen ("direct



Fig. 10. Polykromatisk television.



Fig. 12. Detalj av polykromatisk televisionsmottagare (jfr nedersta
skissen i fig. 10).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>