Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5. Maj 1931
- Edy Velander: Överesikt av fjärrkontrollens tekniska hjälpmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖVERSIKT AV FJÄRRKONTROLLENS
TEKNISKA HJÄLPMEDEL.
Av EDY VELANDER.
Det finnes knappast något område inom
elektrotekniken, som uppvisar en sådan rik variation som
fjärrkontrollen såväl med avseende på principen för de
olika system, som komma till användning, som på
apparaternas tekniska utförande.
De konstruktörer, som nalkas
fjärrkontrollproblemet från starkströmssidan, föredraga robusta och
stadiga apparater med kraftiga arbetsmagneter och
hjälpmotorer, under det att instrumentspecialisterna
lita på att deras precisionsreläer och -instrument
kunna göras pålitliga, fastän de äro klent byggda och
arbeta med mycket små strömmar och riktkrafter.
Finmekaniker, som intressera sig för fjärrkontroll,
föredraga att använda kuggväxlar, hävstänger och
urverk, medan å andra sidan den moderna
kommunikationstekniken ställt elektronröret och alla dess
mångskiftande tillämpningar till förfogande i form av
förstärkare, modulatorer, högfrekvenskanaler och
annat. Telegraftekniken, särskilt den automatiska
telegrafien, har lämnat många goda uppslag för
fjärrkontrollen inom kraftindustrien, likaså den
automatiska telefonien.
Kommer därtill att fjärrkontrollteknikens problem
variera hela skalan uppefter från en enkel
indikering i kontrollrummet av läget hos ställverkets
frånskiljare några meter därifrån till automatisk
reglering av en hel kraftstation med hjälp av ett
mätinstrument, beläget på ett par hundra kilometers
avstånd, och att förbindelsekanalen kan vara en egen
kabel, en förhyrd telefonledning eller en högfrekvent
bärvåg på en kraftledning, så finner man det naturligt,
att området erbjuder den mest mångskiftande anblick
och att just på detta område uppfinnare ur
elektroteknikens alla läger haft tillfälle att briljera med
sinnrika idéer och konstruktioner.
Trots allt tycker man sig dock kunna skönja en
viss naturlig gruppering, vissa grundlinjer, med
vilkas hjälp fältet kan så att säga indelas i rutor. Det
är min uppgift att i det följande söka lämna en
sådan rent schematisk översikt, helt naturligt utan
anspråk på fullständighet. Ett flertal av de berörda
systemen komma sedan att mera i detalj beskrivas i
de följande uppsatserna.
Fjärrkontrollproblemet kan i stort sett uppdelas i
fyra grupper, samtliga med prefixet fjärr- och
schematiskt visade i fig. 1, nämligen:
1) Indikering.
2) Manövrering.
3) Mätning.
4) Reglering.
Härvid är att märka, att en fjärrmanövrering alltid
måste vara kombinerad med en fjärrindikering för
att man omedelbart skall kunna iakttaga, att
manövern blivit riktigt utförd och att en fjärreglering
alltid är beroende på en fjärrmätning, i det man i
detta sista och svåraste fall låter en fjärröverförd
mätstorhet direkt påverka en regleringsmekanism.
Under fjärrindikering förekommer ibland
ordergivning på avstånd utan direkta ingrepp genom
fjärrmanövrering. I samband med fjärrmätningen
framkommer problemet att addera eller subtrahera på
olika orter uppmätta storheter.
Alla fjärrkontrollproblem innehålla dessutom två
huvudmoment, nämligen ändapparaterna och
förbindelsekanalen.
Fjärrindikering.
Den enklaste formen av fjärrindikering är det
gängse systemet att medelst röda och gröna lampor
i kontrollrummet ange läget hos en brytare eller
frånskiljare i ställverket. Indikeringen utföres medelst
ett par kontakter på brytaren, varav den ena slutes
när brytaren ligger till och den andra när den ligger
ifrån. Vid korta avstånd matar man helt enkelt
signallamporna i kontrollrummet över ett par ledningar
anslutna till dessa kontakter. Vid något större
avstånd söker man reda sig med en gemensam ledning
genom att använda en lokal strömkrets, som sänder
ut en positiv signalström för ena brytarlägret, och en
negativ för det andra. I mottagningsändan användes
då ett polariserat relä, som siar åt ena eller andra
hållet, allt efter strömriktningen, och därvid med eller
utan inkoppling av melianreläer tänder motsvarande
signallampa. Det är ej nödvändigt att
signalströmmen står på beständigt. Ledningen kan gott vara
avbruten med en kondensator eller intermittent
inkopplad, så att det polariserade reläet endast får en
positiv eller negativ strömstöt vid brytarens manövrering,
för att ändra läge på motsvarande sätt. Redan här
möta vi i dess enklaste form ett av
fjärrkontrollteknikens fundamentala teknisktekonomiska problem:
avvägningen mellan å ena sidan en flertrådig och
sålunda dyrbarare förbindelsekanal med enklaste
möjliga ändapparater och å den andra en enklare och
billigare förbindelsekanal med mera komplicerade
ändapparater.
Andra exempel på fjärrindikering erbjuda de
numera allt vanligare lysande kontrolltavlorna, där man
direkt kan se vilka delar av systemet som stå under
spänning därigenom att lamporna bakom
kontrollschemats sektioner tändas av reläer, som på avstånd
påverkas från spänningstransformatorer, inkopplade
direkt på motsvarande systemdelar. En annan
vanlig indikeringsuppgift är signalering av för hög eller
för låg spänning medelst en kontaktvoltmeter, eller
indikering på avstånd av läget hos en valsdamm eller
regulatorarm. Därmed äro vi emellertid redan inne
på fjärr mätningens gränsområden.
Fjärrmanövrering.
Fjärrmanövreringen är mycket nära släkt med
fjärrindikeringen men arbetar så att säga i motsatt
riktning. Den består i sin enklaste form av en
kontaktknapp i kontrollrummet, med vars hjälp
manöverledningen till en strömbrytare eller annan apparat
anslutes. För att ett direkt ingrepp på avstånd skall
kunna ske med trygghet fordras givetvis, som tidigare
nämnts, att fjärrmanövern baseras på fjärrindikerade
underrättelser och att den kombineras med en
kvittering, som omedelbart visar, att manövern
verkligen utförts enligt önskan.
Ofta kombineras fjärrmanövreringen med
automatiska anordningar i mottagningsstationen. Här blir
det liksom vid kanalfrågan en ekonomisk avvägning,
nämligen mellan en vidlyftig fjärrindikerings- och
fjärrmanövreringsanläggning, som ger möjlighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0085.html
