Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 167 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1931 - J. Härdén: En ny elektrisk lindningsprovare - Notiser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inbyggd knivbrytare kan strömmen slutas eller brytas
utan att anslutningsklämmorna behöva lossas.

På framsidan befinner sig ena benet av en liten
transformatorkärna, över vilken spolen vid undersökning
trades. Instrumentets visare gör då ett utslag, om
spolen har kortslutningsfel. Utslagets storlek anger,
om ett eller flera varv äro kortslutna; förblir visaren
pä noll, föreligger intet fel. Då strömmen avbrytes,
föres visaren av sig själv över till ett rött märke framför
nollstrecket, varigenom felavläsning på grund av
strömlöshet förebygges.

Grundtanken i instrumentet är följande: En spole
med kortslutningsfel verkar på samma sätt som en
kortslutning i en transformator, varigenom primärströmmen
ändras proportionellt med motståndet i de kortslutna
lindningarna.

De härigenom uppstående ändringarna i strömmens
styrka och fas tillkännages i instrumentet på följande
sätt: strömmen, som genomgår det induktiva systemets
primärlindning, får passera ena hälften av en rörlig
differentialspole i ett wattmetersystem. Genom
differentialspolens andra hälft leder man en ström, som
passerat en andra induktionsspole, elektriskt likvärdig med
den förra; strömriktningarna i differentialsystemet
upphäva varandras verkningar.

Låter man nu genom de fasta spolarna i wattmetern
en ström passera, som ligger i fas med strömmen i det
rörliga systemet, så erhåller man ett utslag på
wattmetern, om kortslutning i det ena spelsystemet inträder,
varigenom jämvikten i differentialsystemet störts.

Instrumentets koppling framgår av fig. 2. I schemat
utgör: F systemets fasta fältspolar, D₁-D₂
instrumentets mot varandra riktade vridspolar, L₁ den inbyggda
induktionsspolen (försedd med inställbart ok C för
nollpunktsinställning), L₂ den induktionsspole, över
vars utanför instrumentet befintliga Skänkel provspolen
K uppträdes. R₁ och R₂ utgöra ohmska motstånd,
avsedda för inställning och utjämning av känsligheten och
fasinställningen. Den streckade linjen J_i anger
induk-tionsströmmens väg genom spolarna.

För att öka känsligheten användes som
visarinstrument en elektrodynamometer med sluten järnkärna;
utförandet visas schematiskt i fig. 3. Här betyder F de
fasta fältspolarna, D₁-D₂ de båda vridspolarna, Z
visaren.

Instrumentet har gjorts oavhängigt av variationer i



Fig. 2. Kopplingsschema.

nätspänningen därigenom att den mekaniska
rikt-kraften utbytts mot induktionsriktkraft.

Vrides vridspolsystemet D₁-D₂ ur det i fig. 3 visade
symmetriläget, så uppstår genom växelfältet från F-F
en emk i D₁-D₂, som förorsakar en ström i riktningen
J_i (fig. 2). Denna ström åter medför ett vridmoment
hos D₁-D₂, som strävar att återföra systemet i
symmetriläget.

Av de båda spolarna är den ena, L₁ helt inbyggd i
instrumentet; dess slutningsok C kan manövreras
utifrån medelst en fingängad ställskruv, varigenom
spolens luftgap ändras, så att jämviktsläget förskjutes;
härigenom kan visaren inställas på nollstrecket. Denna
inställning är mycket stabil och ändras endast helt
obetydligt av variationer i nätspänningen och
temperaturen, dock bör en efterjustering ske från tid till annan,
åtminstone då det gäller små utslag.

Den andra spolen, L₂, vars ena kärnskänkel sträcker
sig utanför instrumentlådan, visas schematiskt i fig. 4.

Till slut några utföringsdata: ett instrument för 220
volt, 50 perioder, förbrukar 35 watt vid 0,27 amp. Den



Fig. 3. Visarinstrumentet.



Fig. 4. Provningsspole.

utanför befintliga järnkärnan är så dimensionerad, att
spolar med följande mått kunna provas: minsta
innerdiameter 7,5 mm, största tjocklek i radiell riktning 20
mm, största axiallängd 70 mm.

En större apparat är under utarbetande, som medger
provandet av spolar av större dimensioner, t. e. för
ström- och spänningstransformatorer, automater och
fältlindningar; likaså en mindre typ, avsedd för spolar
med till 4 mm innerdiameter. Ävenså är en typ under
konstruktion, som är avsedd för spolar av vissa
standardtyper, lindad direkt på järnkärnan och vid vilka
provningen kan ske med kvarsittande kärna.

NOTISER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>