Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1931 - W. Kuhl: Den elektriska sektionsdriften vid yankeemaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
per på en Yankeemaskin, bortfaller som ovan nämnt
överfilten och man arbetar med handavtagning.
Överfilten måste därvid ersättas med en
regleringsanordning, som upprätthåller den inställda sträckningen i
pappersbanan. Därvid användes det välkända
systemet Siemens-Harland med ledaxel och mekaniska
differentialväxlar, vilka påverka motorernas
fältregulatorer. Anordningarna äro så utförda, att medelst
en enkel omkoppling det ena eller det andra
systemet kan arbeta.
Vid de av SSW utförda utrustningarna matas
samtliga drivmotorer i Leonardkoppling från en
gemensam omformare på 440 volt och en gemensam
matare för konstant magnetiseringsspänning på 220
volt. Med denna koppling kunna stora
regleringsområden behärskas, och samtliga ovan nämnda
utrustningar ha ett arbetsområde på 1 : 10.
Vid Yankeemaskiner är avståndet från förare- till
drivsidan ej stort. Fig. 4 visar en fördelaktig
placering av instrumentskåpet i närheten av
pappersmaskinen. Skåpet upptar alla apparater och
instrument, vilka erfordras för att genomföra de olika
kommandona. På förarsidan placeras endast en eller
flera tryckknappar, med vilka hela maskinen kan
stannas.
Endast den elektriska sektionsdriften medgiver
den utomordentliga fördelen, att den upptagna
effekten för de olika sektionerna kan uppmätas,
varigenom en ständig kontroll på produktionen erhålles.
Genom att iakttaga instrumenten kan man noggrant
fastställa, om överfilten löper obelastad, och genom
en avlastning av densamma uppnås en större
livslängd och en jämnare produktion. Kännedomen
härom är till god hjälp för pappersmakaren, då han
inställer pappershastigheten, och det är ju dessutom
lätt att åter inställa det för framställningen av en
viss papperssort en gång som riktigt fastställda
förhållandet mellan de olika motorernas belastning. Vid
lämplig dimensionering av sektionsskiften är det
dessutom möjligt att, om en starkare sträckning
önskas i papperet, låta en drivmotor arbeta som
generator, dvs. verka bromsande, utan att större
dragkrafter därigenom genom pappersbanan påverka
de föregående grupperna. Även detta kan
kontrolleras genom amperemetrarna.
Den ovannämnda kontrollmöjligheten höjer
driftsäkerheten. Alla störningar i en pappersmaskin,
t. e. dåligt arbetande schabrar, varmgång i lager etc.,
giva sig tillkänna genom en ändring av kraftbehovet.
Denna visar sig ögonblickligen på amperemetrarna,
så att personalen i tid göres uppmärksam på och
kan avhjälpa felet, varigenom större skador och
därav följande långa driftsavbrott förebyggas.
Då de papperssorter, som framställas på
självavtagningsmaskiner, äro mycket lätta och ömtåliga,
måste stora fordringar ställas på att den en gång
inställda pappershastigheten, dvs. papp ers vikten,
exakt upprätthålles. Orsakerna till pappersbrott
kunna antingen ligga i skötseln av själva maskinen
eller ock i variationer i 3-fasnätet. Därvid
påverkas lätt den mot pappershastigheten svarande
Leonardspänningen, så att den förorsakar ett
produktionsutskott, om ej snabbt verkande
regleringsanordningar förhindra detta, giva möjlighet till att
alltid arbeta med noggranna pappersvikter och
förhindra pappersbrott. Pappersmaskinens varvtal
kontrolleras därför av en injusterad
tachometergenerator, som drives av en av drivmotorerna. Denna
dynamo lämnar en spänning, som exakt motsvarar
varvtalet. Varje varvtalsändring hos
pappersmaskinen yttrar sig således i en spänningsändring på
tachometerdynamon. Denna spänning matar en
manöverspole i Thomaregulatorn, vars princip förutsättes
vara bekant. Thomaregulatorn är direktkopplad till
Leonardgeneratorns shuntregulator och förställer
ögonblickligen denna vid spänningsvariationer, så
att det ursprungliga tillståndet åter uppnås.
I det föregående har den elektriska
sektionsdriftens fördelar behandlats ur teknisk synpunkt. I det
följande skall lämnas en kort räntabilitetsberäkning,
baserad på en självavtagningsmaskin med 30-125
meters pappershastighet, med vilken framställes
papper från 20 till 200 g per m2 samt 2 400 mm
renskuren arbetsbredd. Vidare antages en
medelproduktion av ca 4 000 ton per år, vilket gäller vid
300 arbetsdagar med dag- och nattskift, varvid
avdrag gjorts för utskott och andra avbrott.
Kostnaden för filtar antages till kr. 10: 50 per ton
papper och totalkostnaden för filtar per år blir
således 42 000 kr. I denna summa ingår kostnaden
för överfilt med den största delen. Räknar man
med en livslängd på ca 500 timmar, vilket
motsvarar normala arbetsförhållanden, samt en kostnad per
filt om 1 400 kr., erhålles en totalkostnad per år av
ca 20 000 kr. eller 5 kr. per ton papper. Från en
anläggning, i vilken en självavtagningsmaskin
arbetar med sektionsdrift, är känt, att
filtförbrukningen minskas med 30 %. Detta motsvarar i
föreliggande fall en besparing på 12 600 kr. per år eller
ca kr. 3:15 per ton papper.
Därigenom att transmissionerna bortfalla, med de
kända förlusterna genom slirning, minskas maskinens
kraftbehov väsentligt. Häröver föreligga vidsträckta
erfarenheter vid sektionsdrifter för mercylindriga
maskiner, vid vilka man kan räkna med en
kraftbesparing på 15 %. Liknande resultat ha även
framkommit vid GOLB’S undersökningar enligt
"Kraftersparnis an Papiermaschinen". Vid en
pappershastighet av 80 m per min. förbrukar maskinen vid
remdrift 35 kW. Antages kostnaden per kWh till 0,030
kr., blir totalkostnaden för kraft kr. 7 560 per år, å
vilken summa enligt ovan en besparing av 15 % kan
erhållas eller ca 1 140 kr., motsvarande kr. 0:28 per
ton papper.
Remkontot bortfaller helt. I gynnsamma fall
måste remmarna efter 5 år helt utbytas, och man
kan räkna med att en ny uppsättning remmar kostar
ca 4 400 kr., vilket gör 880 kr. per år eller kr. 0:22
per ton papper.
Av ovanstående framgår, att en besparing av kr.
3:65 erhålles per ton papper. Dessa siffror visa
tydligt, att möjligheterna att använda flermotordrift ej
böra ur ekonomisk synpunkt lämnas obeaktade vid
nyanskaffning av en självupptagningsmaskin. Även
om man antager, att några av ovanstående värden
kunna betraktas som väl gynnsamma, kan man ej
frångå, att en besparing kan vinnas. T. o. m. om
man räknar med 15 % för ränta och amortering,
kan inom några år sparas ett större belopp än
merpriset för sektionsdriften.
Vid en självavtagningsmaskin med
transmissionsdrift, som skall ombyggas, gäller samma förhållande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
