Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10. Okt. 1931
- K. Küpfmüller: Utjämningsförlopp inom telegraf- och telefontekniken
- E. T. Glas: Starkströmselektriska radiostörningar och metoder för deras avhjälpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ningstiden bli den dubbla, varigenom nödvändiga
frekvensområdet kan halveras. I omstående tabell
hava införts olika överföringsmetoder.
Tidslagen tillåter jämförelse av kapaciteten hos
varje överföringsmetod med olika bekanta metoder.
Å andra sidan anger den de gränser, inom vilka
teknikens utveckling måste hålla sig. En
intressant fråga är till exempel, var den undre gränsen
för konstanten k ligger. Svaret får man av att
åtminstone en strömändring är nödvändig för att
åstadkomma ett tecken. Frekvensområdet måste alltså
åtminstone vara så stort, att insvängningstiden blir
mindre än varaktigheten hos ett tecken och härav
får man k = 1/2. Detta värde kan alltså aldrig
underskridas, hur än tekniken utvecklas.
STARKSTRÖMSELEKTRISKA RADIOSTÖRNINGAR OCH
METODER FÖR DERAS AVHJÄLPANDE.
Av E. T. GLAS.
Allmän översikt av starkströmselektriska
radiostörningars väsentliga egenskaper.
De störningar, som besvära radiolyssning, kunna
med hänsyn till den störande elektromotoriska
kraftens frekvens lämpligen indelas i låg- och
högfrekventa störningar. Gränsen mellan de båda typerna
är givetvis ganska svävande, de kunna också i ett
givet fall uppträda tillsammans. I ett praktiskt
störningsfall överväger dock vanligen endera delen och
någon svårighet att hänföra störningens huvudpart
till den ena eller andra gruppen finnes endast sällan.
Tämligen renodlade exempel erbjuda å ena sidan
störningen från en kvicksilverlikriktare (t. e. 300
p/s grundfrekvens) å andra sidan störningen från en
s. k. "högfrekvensapparat för violetta strålar" (vanlig
grundfrekvens av storleksordningen 100000 p/s).
Men vid kvicksilverlikriktare alstras även. ehuru i
mindre omfattning, högfrekvens, vid
högfrekvensapparater ger avbrytaren också upphov till en rent
lågfrekvent störningskomposant, dock av mindre
betydelse ur störningssynpunkt.
Vi betrakta närmare en högfrekvent störning. En
mycket vanlig källa till en dylik är den vid en
kom-mutatormaskins borstar alstrade gnistbildningen.
Hur kan nu härvid högfrekvens uppkomma? Tvenne
förklaringsgrunder synas närmast till hands. Dels
kan en högfrekvent emk uppstå genom att
maskinlindningen eller delar därav bilda en periodisk
svängningskrets över den intermittent ledande
gniststräckan, varvid dämpad högfrekvens sprides längs
anslutningsledningen, dels kan på grund av den
periodiska strömupptagningen till lamellerna lågfrekventa
vandringsvågor med relativt brant front utgå på
ledningen och försätta en påträffad periodisk
sväng-ningskrets (avstämningskrets i en mottagare) i
egensvängningar genom stötresonansverkan. Erfarenheten
understöder kraftigt det förstnämnda
uppfattningssättet och tyder på, att de lågfrekventa
vandringsvå-gorna i huvudsak ge upphov till en lågfrekvent
störning (kommutatorrassel). I det övervägande antalet
fall kan man emellertid räkna med att huvudparten
av störningar från kommutatormaskiner är rent
högfrekvent. Kurvformen är ständigt synnerligen ojämn,
vari man har att söka förklaringen till det efter
likriktningen i mottagaren uppkomna sprakande och
knastrande ljudet.
För fortsatta betraktelser kunna vi enligt det
föregående utgå från att högfrekvens verkligen
omedelbart alstras i själva störningskällan, ej medelbart
genom inverkan från en lågfrekvent vandringsvåg,
vilken senare förklaringsgrund stundom företrädes.
Vid anbringandet av störningsskydd å
störningskällan gäller det således att antingen förhindra
högfrekvensens uppkomst (vanligen detsamma som att
eliminera gnistbildningen) eller, där detta ej i
tillräcklig grad låter sig göra, hindra den alstrade
högfrekvensen att sprida sig från störningskällans
omedelbara grannskap. En alternativ metod är givetvis
att hindra högfrekvensen att nå mottagarens -
företrädesvis en nätansluten sådan - svängningskretsar
genom högfrekvensspärr i dennas anslutningsledning.
Då har man emellertid dels att räkna med ett
flerdubbelt större antal störningsskydd, dels också med
mindre effektiv störningselimination i de flesta fall.
Denna fråga sammanhänger nära med
störningarnas utbredningsvägar. Envar metallisk ledning,
belysningsledning, telefonledning, gas- och vattenrör,
armeringsjärn m. m. kan styra det högfrekventa fältet
mot någon plats, där skadliga verkningar uppstå.
Men från störningskällan kan som bekant högfrekvent
också spridas fritt genom induktion eller strålning
beroende på avståndet i förhållande till våglängden.
Oftast har man säkert att göra med spridning längs
ledningar, men den fria överföringen (vanligen
induktion) kan ingalunda lämnas ur räkningen, såsom
vid en högfrekvensapparat, diatermiapparat m. m.
eller då avståndet mellan störningskälla och
mottagare är relativt litet. I dessa fall är det ojämförligt
lämpligast för att inte säga nödvändigt att angripa
störningen i alstringshärden. Ett viktigt gränsfall
ha vi framförallt i de allbekanta
spårvagnsstörningarna. På grund av gnistbildning mellan
strömavtagaren och kontaktledningen uppstår en högfrekvent
emk, som ger upphov till en åt vardera hållet från
kontaktstället i ledningen utgående högfrekvent
ström, vars amplitud först efter 100-tals meter
eller mer avtager till oskadligt värde. I ledningens
närhet uppstår sålunda ett starkt högfrekvent
induktionsfält, i vilket mottagamas avstämningskretsar
äro så att säga inbäddade. Ytterligare förvärras
saken genom till kontaktledningen galvaniskt eller
kapacitivt anslutna metalldelar, avspänningslinor
m. m., vilka sträcka sig ända till husväggarna. Man
kan alltså säga, att spårvagnsstörningar uppkomma
ur ett olycksdigert samspel mellan ledning och
induktion av högfrekvens, vars alstringsställe kan vara
nog så avlägset. Det är givet, att störningar från
hushållsapparater utförda med motordrift huvudsak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0186.html
