Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1931 - H. Thunell: Om automatiseringen av Stockholms telefonnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM AUTOMATISERINGEN AV STOCKHOLMS TELEFONNÄT.[1]
Av H. THUNELL.
Tanken att koppla telefonsamtal automatiskt
uppstod redan i slutet på 1870-talet i samband med
tillkomsten av de första mer eller mindre fullkomliga
telefonstationerna. Första p.atentansökan lär ha
inlämnats i Amerika 1879, samma år för övrigt, som
den inom facket så betydelsefulla uppfinningen av
multipelbordet gjordes. Man skulle dock få vänta
ännu 20 år, innan sådana lösningar och
konstruktioner framkommit, att praktiskt användbara och
driftsdugliga automatiska stationer kunde uppföras.
Det är dock först under de två senaste årtiondena,
och här i vårt land, som vi veta, först under senaste
år, som automattelefonien kommit till en mera
omfattande användning. Det ställde sig nämligen
under tidigare rådande förhållanden ekonomiskt
förmånligare med telefonistbetjänade eller manuella
stationer, som de vanligen kallas. Stationer och
ledningsnät voro ännu icke stora nog; tiden var ej
mogen för de nya uppfinningarna inom
automattelefonien.
Men med telefonens alltmera ökade användning
och utbredning växte telefonnäten såväl till
abonnentantal som omfång. Stationen inom varje nät
blev större och större, ledningarna allt flera och
längre. Kapitalen, som nedlades i anläggningarna,
växte snabbt.
Utvecklingen förde det undan för undan därhän,
att man tvingades Anlägga flera stationer inom
samma nät, emedan en station icke kan mottaga
obegränsat abonnentantal. Stationsstorleken begränsas dels
av det förhållandet, att varje å stationen
tjänstgörande telefonist skall hava varje till stationen
intagen abonnentledning inom räckhåll i den s. k.
multipeln för att kunna expediera samtal till vilket som
helst av stationens abonnentnummer, dels även
därav, att anläggningskostnaden för manuella
stationer ej är proportionell mot abonnentantalet. Den
växer mycket snabbare. Men även nätkostnaderna
bliva orimligt höga, därest ett stornäts samtliga
abonnentledningar skola sammanföras till en punkt i
nätet.
Nu ökades i stället expeditionskostnaderna, ty då
man har mer än en telefonstation inom samma nät,
måste i stor utsträckning två, stundom flera
telefonister deltaga i varje samtals uppkoppling. Dessa
expeditionskostnader stegras betydligt i den mån
antalet telefonstationer inom nätet ökas.
Genom allt detta blev det i längden en ganska
vansklig affär att driva ett stort telefonnät med
manuella telefonstationer. Det har då gällt att i tid
söka finna utvägar undan de växande svårigheterna
för att icke telefonavgifterna skulle behöva höjas.
Det är då som automattelefonien ryckt fram, ty
härmed har man kunnat göra de stora näten
rän-tabla. Vid automatiserad drift kan den största
driftposten, expeditionskostnaderna, avsevärt
reduceras. Vid fullt genomförd helautomatisk drift
bortfaller kontot helt och hållet. Även
anläggningskostnaderna ställa sig i viss mån gynnsammare, ty de
äro för visst system och uppbyggnadssätt och
viss samtalsfrekvens inom vida gränser nära nog
proportionella mot abonnentantalet. Vid
automatiska telefonsystem möter det ej heller tekniska eller
ekonomiska svårigheter att driva stora telefonnät
med flera samarbetande automatiska telefonstationer
inom samma nät. I detta fall äro automatsystem
mycket smidiga.
Det har alltså varit utvecklingen - den stegrade
telefontrafiken - kravet på snabba och bekväma
kommunikationer - vår rastlösa tid, som fört
automattelefonien fr.am till den stora och betydelsefulla
gren inom elektrotekniken, som den nu är. Under
fabrikationsteknikens utveckling hava konstruktioner
och arbetsmetoder förbättrats och priserna på
automatisk telefonmateriel ha gått ned. Nya möjligheter
öppnade sig härigenom, och nya erövringar ha
kunnat göras på telefonens arbetsfält.
Automattelefonien är alltjämt stadd i rask utveckling.
Anläggnings- och expeditionskostnader vid manuell drift.
Innan vi övergå att tala om de förhållanden, som
speciellt gälla Stockholm och dess telefonnäts
automatisering, skola vi med några exempel visa, varpå
det beror, att anläggningskostnaden för en manuell
station icke är proportionell mot abonnentantalet
samt att expeditionskostnaderna likaså stegras efter
ett snabsbare förhållande, då ett telefonnät blir så
stort, att flera stationer måste anläggas inom
detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
