Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1931 - H. Thunell: Om automatiseringen av Stockholms telefonnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyfter av sin mikrotelefon för att ringa till någon,
slutes en likström genom ledningen och apparaten.
De båda ledningstrådarna stå nämligen på stationen
i förbindelse med dess strönikälla,
likströmsgenerator och batteri, 48 volt. Nyssnämnda ström
attraherar ett relä, som i sin ordning utlöser en serie
av händelser, vilka utmynna däri, att några av de i
sökarestativet för tillfället lediga sökarna börja
vrida sig. Så snart en av sökarna kommer fram till
den multipelmatta, där det anropande
abonnentnumret är inkopplat, stanna samtliga. Väljararmen
på den sökare, som stannat vid anropande numrets
matta, skjutes nu in i denna och stannar, när den
kommer i kontakt med numret. Nu utsändes från
registret via sökaren (Den kända svarstonen, som
ersätter telefonistens stämma å en manuell station.
När abonnenten härefter manipulerar med
apparatens fingerskiva (nummerskiva), innebär detta, att
ett visst antal avbrott göras i den likström, som
flyter genom ledningen och apparaten. Siffran 0
åstadkommer ett avbrott, 1 ger två avbrott, 2 ger
tre avbrott osv. Dessa avbrott påverka vissa
stegmekanismer i registret, och det önskade
abonnentnumret blir härigenom på visst sätt registrerat i
detta. Registret påverkar nu till snörlinjen hörande
ledningsväljare elektriskt, så att denna börjar vrida
sig. Härvid sänder ledningsväljaren till registret
korta likströmsimpulser (s. k. backimpulser) för
varje multipelmatta, som den passerar. Registret
får härigenom kontroll på ledningsväljarens
ställning och kan stoppa denna, då väljararmen
befinner sig framför den multipelmatta, där det i registret
markerade numret finnes inkopplat. Armen skjutes
då in i mattan och sänder backimpulser till registret
för varje nummer i mattan. När armen uppnår i
registret markerat nummer, stoppas den. Är numret
ledigt, utsändes ringsignal till abonnentapparaten,
och är det upptaget, erhåller påringande
abonnentapparaten den bekanta upptagettonen. Då samtalet
är slut och båda abonnenterna lagt sina
mikrotelefoner i respektive apparaters klykor, återställas de
av samtalet engagerade apparaterna. Väljarna "gå
hem", som termen lyder. Ledningsväljaren
återställes såväl i radial- som vridningsled. Sökaren
däremot har inget bestämt hemläge i vridningsled;
den återställes enbart i radialled. I ett sökarestativ
intaga därför de olika sökarna alla möjliga lägen i
vridningsled. Detta förhållande i förening därmed,
att flera sökare vid anrop startas i vridningsled,
avser att nedbringa väntan på svarston till minsta
möjliga. Då förutsättningarna för anropens
besvarande icke äro fullt analoga med motsvarande å
en manuell station, kunna vi också nu förstå, varför
automatstationens "svarsfält", som nyss påpekats,
är en multipel.
Härmed få vi anse oss färdiga med denna
500-station, och av fig. 10 återstår då blott att redogöra
för nedre bilden därå, vilken vi hittills icke ägnat
någon uppmärksamhet. Bilden skall föreställa exakt
samma sak som den övre. Det är en i ännu högre
grad symboliserad framställning av en 500-station;
ett s. k. skelettschema därav, som ofta kommer till
användning, då man vill visa det stora
sammanhanget och bortser från i förhållande därtill
oväsentliga mer eller mindre kända detaljer angående huru
och varför. En stunds jämförelse mellan övre och
nedre bilderna på fig. 10, klargör säkerligen
skelettschemats symbolik snabbare än rader med ord skulle
göra här. Därefter äro vi färdiga sätta oss in i,
huru man anordnar stationer för större
abonnentantal än femhundra.
En automatstation för t. e. 1 000 abonnenter skulle
man kunna tänka sig sammansatt av tvenne
500-stationer. Så länge varje abonnent ringde till
nummer inom samma 500-grupp, som den själv tillhör,
vore härvid allt gott och väl, men samtal från
abonnenter inom ena 500-gruppen till abonnenter
inom den andra kunna icke etableras. Vi måste
liksom i dylika fall vid manuella stationer tänka
oss någon slags trunkning mellan grupperna; m. a. o.
någon anordning, medelst vilken man först väljer
ut den 500-grupp, som åsyftas. Kan sådan
anordnas, är saken klar. Då se vi inte heller något
hinder att bilda ännu större stationer av många
500-grupper. Man skulle t. e. kunna sammanställa 10
grupper till en 5 000-station och 20 grupper till en
10 000-station. Det är just så, man gör. Men huru
ordnas då trafiken mellan 500-grupperna? Fig. 11
klargör detta. Mellan sökare och ledningsvälj äro
införes en särskild väljare, den s. k. gruppväljaren
(GV). Med denna väljes i vridningsled den
500-grupp, som önskat telefonnummer tillhör och i
radialled en ledningsväljare i detta 500-tals
ledningsvaljarestativ. Har man då anbringat 20 mattor i
gruppväljarestativet och från de skilda numren i
var och en av dessa mattor framdragit för
trafikbehovet erforderligt antal förbindelseledningar till
ledningsväljare i 20 olika 500-tal, exempelvis på så
sätt, att från gruppväljarestativets första matta gå
ledningarna till ledningsväljare i första 500-talet,
från andra mattan till andra 500-talet osv., kan man
tydligen över gruppväljarestativet välja 20 X 500 =
= 10 000 abonnentnummer. Låta vi fig. 11
symbolisera en 10 000-station, ha vi alltså att tänka oss,
att varje därå markerat S-, GV- och LF-stativ
representerar 20 enheter samt att varje GV-stativ
innehåller 20 multipelmattor.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
