Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 206 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1931 - H. Thunell: Om automatiseringen av Stockholms telefonnät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 19. Förändringen i antalet expeditionspersonal vid
Centralens automatisering.

grupp- och lednings väljare på samma sätt som vid
helautomatisk koppling. Knappsatsen ersätter en
fingerskiva, kunna vi säga, och telefonisten där
hjälper abonnenten att koppla. A-telefonistens
uppgift är således att anskaffa denna hjälp.

Av fig. 17 synes, hur ett knappsatsbord ser ut.
Fig. 18 är en vy av knappsatsstationen. Denna är
uppställd i en av salarna på stationen Norr. Här
förmedlas samtliga manuella abonnenters trafik till
automatabonnenter. I dessa bord expedieras i
genomsnitt 600 samtal per telefonist och timme. Stundom
har siffran stigit upp till omkring 700.

Expeditions-, underhålls- och anläggningskostnader.

Tidigare nämndes, att den gamla Centralen vid
Skeppsbron överflyttades i början av 1929 till nya
stationen vid Jakobsbergsgatan. Fig. 19 lämnar en
intressant bild av den härigenom orsakade
förändringen i antalet expeditionspersonal. Antalet
telefonister och vaktbefäl utgjorde den 1 jan. 1929 i runt
tal 300. Den 2:a började överflyttningen av
abonnenter till nya Centralen. Härvid flyttades 500
abonnenter varannan dag. Omkopplingen förlades
alltid till de tidigaste morgontimmarna för att de
skulle bliva så litet störande som möjligt för
abonnenterna. Vi se av fig. 19, huru
expeditionspersonalens antal å gamla stationen minskas undan för
undan allteftersom överflyttningen skrider framåt för
att till sist, i början av mars, gå sitt öde till mötes.
Kurvan faller snabbare efter den 1 febr., beroende
på, att efter denna datum flyttades abonnenter med
högre samtalsfrekvens. De sysselsatte flera
telefonister. Medan Centralen ännu var en manuell
station, expedierades som vi veta, samtal dit från de
andra manuella stationerna medelst tal- och
trunkledningar. I den mån abonnenterna flyttades över
till automatstationen, måste denna trafik dirigeras
över knappsatsstationen. Därför växte också
telefonistantalet vid dessa bord från 20 till 37, som synes
av figur 19; en ökning alltså med 17 telefonister.
För diverse ändamål såsom hänvisning, upplysning
samt hjälp- och driftskontroll måste även å en
automatstation av denna storleksordning finnas viss



Fig. 20. Samtal och expeditionskostnader per år.

personal. Nedersta kurvan å fig. 19 visar, huru
denna personal ökades samtidigt med flyttningen.
Den passerar en toppunkt omkring den l febr. Då
var nämligen behovet av telefonister, som avdelats
att hjälpa abonnenter, vilka ej lärt sig handha den
nya apparaten, större än det blev, sedan man mera
allmänt lärt sig det nya sättet att telefonera. Å
gamla Centralen minskades således
expeditionspersonalen med 300, men å nya tillkommo 10
expedienter. Knappsatstelefonisterna ökades med 17.
Nettominskningen blev därför 273 telefonister och
vaktbefäl. Vid växande antal automatiserade abonnenter
i nätet växer i första hand antalet
knappsatstelefonister, passerar därefter ett maximum och sjunker
sedan till noll. Maximum nås, då halva trafiken
inom nätet avvecklas helautomatiskt och noll
givetvis, när alla manuella stationer ersatts med
helautomatiska.

Övergå vi nu till fig. 20, kunna vi se
automatiseringens inverkan på expeditionskostnaderna för
lokalrörelsen. Under 1923 utgjorde dessa omkring
3,08 millioner kronor. 1930 ha de sjunkit till 1,28
millioner, trots det att hela antalet utväxlade samtal
per år stigit från 185 till 252 millioner. Stegringen
beror på det ökade abonnentantalet. Åren 1924 och
1925 minskades expeditionskostnaderna med
sammanlagt 80 000 kronor på grund av minskade
dyrtidstillägg till personalen. Norra Vasas tillkomst
1924 har väl också bidragit i någon mån.
Kungsholmen automatiserades 1928; expeditionskostnaderna
sjunka då med ca 20 000 kronor. Den verkliga
vinsten är dock större, ty antalet samtal per år har
ju hela tiden befunnit sig i starkt stigande. De stora
besparingarna göras inte heller vid de första
automatiseringsetapperna. De komma längre fram och
bliva mest märkbara mot slutet. Åren 1929 och
1930 ha givit kraftig sänkning. Det är Centralens
automatisering, som inverkat. Sedan 1923 ha alltså
expeditionskostnaderna per år nedgått med i runt
tal 700 000 kronor. Expeditionskostnaden per
samtal har därför hela tiden varit fallande. 1923 kostade
ett samtal i genomsnitt 1,65 öre att expediera. 1930
ha vi kommit ned till 0,95 öre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>