Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 3
I TEKNISK TIDSKRIFT
REMI
MARS 1931
REDAKTÖR: Iveat
UTGIVEN AV SVE.NSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Tillverkning av råbrännvin, av ingenjör Bengt Thorbjörnson. - Vindsiktarna och deras betydelse
vid den moderna finmalningen, av bergsingenjör Ernst Rothelius. - Litteratur. - Föreningsmeddelanden.
TILLVERKNING AV RÅBRÄNNVIN.1
Av ingenjör BENGT THORBJÖRNSON.
D
L De olika råbrännvinsorterna.
en för tillverkning av dricksprit använda råvaran
kan efter ursprunget indelas i följande sorter:
I. Sulfitsprit.
II. Jästsprit.
III. Melassprit.
IV. Betsprit.
V. Potatissprit.
Vanlig rå sulfitsprit håller normalt c:a 3 %
metylalkohol ävensom en hel del andra föroreningar, av
vilka aldehyder utgöra huvuddelen. Den för
förtäring avsedda cellulosaråvaran befrias emellertid redan
på produktionsorten från metylalkohol. Den är
sålunda vid ankomsten till reningsverken relativt ren.
Men några av föroreningarna, bland dem borneol,
kvarhållas dock så hårdnackat, att
framställnings-kostnaderna för en i allo förstklassig
konsumtionssprit blir relativt hög. Sedan man vid Reymersholm
lyckats tillverka ett verkligt rensmakande
cellulosa-brännvin, har konsumtionen därav ökats enormt. Så
uppgick försäljningen av bordsbrännvin oktober 1928
till 3400 liter för att samma månad 1929 stiga till
17000 och i år var den 67000. Under år 1929
rekti-fierades vid reningsverken 2,2 mill. liter 50 %-ig
cellulosasprit.
Motsvarande siffra för jästråvara var 4,3 mill.
liter, medan den för melass- och betsprit uppgick till
1,0 resp. 0,5. Jästfabrikerna erhålla vid sin
tillverkning sprit som biprodukt. De använda liksom
melass-brännerierna melass som råvara. Det är synnerligen
svårt att erhålla ett gott och rent brännvin av
melass- och jästsprit, vilka envist tycks fasthålla en del
sannolikt från melassen härrörande illaluktande
kväveföreningar. Betbrännerierna äro liksom
melass-brännerierna tre till antalet. Sockerbetorna skäras
som vid råsockerfabrikerna till schnitsel, som
inmatas i diffusörer. Den från dessa kommande saften
föres direkt till jäsningskar. Betspriten är lätt att
rena, men den erhållna finspriten har en sötaktig lukt,
som gör, att man ej vågar använda den till förskäring
av cognac m. m.
Den råvara, reningsverken huvudsakligen använda,
framställes vid potatisbrännerier. Dessa leverera för
närvarande 22,5 mill. liter årligen. Potatisspriten ger
i Föredrag i avdelning för kemi och bergsvetenskap den 12
december 1930.
mycket högt utbyte av finsprit. Denna behöver ej
vara så ren etylalkohol, som den av sulfitsprit och
jästsprit framställda, enär de i potatisbrännvinet
närvarande främmande ämnena ge detta en angenäm
arom.
Av de nu nämnda tillverkningarna komma här
endast två att behandlas. Sulfitspritfabrikationen
avviker i mångt* och mycket från de fyra andra och
fordrar därför sitt särskilda kapitel. Som
framställning av potatissprit är den ur teknisk synpunkt mest
intressanta av de övriga, får den representera de
in-diistrier, som utvinna sprit ur lantbruksprodukter.
IL Kemiska reaktioner vid spritframställning.
1. Stärkelse och socker.
Stärkelsemjöl består av vita, mikroskopiskt små
korn, som hos potatisen ligga löst lagrade i
cellvätska, men hos sädeskornen tätt utfylla vävnaden.
Kornen ha en för de olika sorterna mer eller mindre
karakteristisk form. Potatisstärkelsekornen t. e. äro
äggformiga och igenkännas lättast på sin excentriskt
liggande kärna.
Potatisstärkelsen består nästan uteslutande av
amylos och amylopektin. Den sistnämnda är en
fosforsyreester av ett kolhydrat. Omvandlingen av
potatisstärkelse till löslig torde bero på hydrolys av
denna ester. Amylopektinets och amylosens
kolhydrat äro lika men ej identiska. Båda hava formeln
(C6 H10 05)n. Man kan skilja de båda föreningarna
genom att behandla stärkelse med diastas, utlöst med
vatten ur ej mältat korn. Amylosen överföres
därvid lätt i maltos, medan amylopektinet knappast
angripes.
Om stärkelse upphettas med lämplig vattenmängd
t. e. i förhållandet l : 4, förklistras den. Höjes
temperaturen till 120-130°, erhålles en tunnflytande
lösning, som kan avkylas till 50° utan att genast stelna.
Vid potatisbrännerierna nedbrytas
stärkelsemolekylerna i den vid kokningen erhållna lösningen av
enzymet diastas. Detta överför stärkelsen till dextriner
och maltos. Vid gynnsam temperatur blir
förhållandet mellan dessa 20 :80. Avlägsnas maltosen t. e.
genom jäsning och finnes fortfarande diastas i
lösningen, övergår småningom allt dextrin till maltos.
Dextrinerna ha formeln (C6 H10 05)n_x. Maltos har
sammansättningen C12 H22 0±1, och kan ej direkt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
