Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 5
I TEKNISK TIDSKRIFTP
MAJ 1931
KEMI
REDAKTÖR: £v£Rt NOPUN
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNO LOGFÖRENI NGE.N.
INNEHÅLL: Om Portlandcementets kemi, av dr-ing. Lennart Forsén. - Tillverkning av råbrännvin, av ingenjör
Bengt Thorbjörnson.
OM PORTLANDCEMENTETS KEMI.1
DE KOMPLEXA KALKALUMINIUMHYDRATENS KONSTITUTION OCH DERAS
BETYDELSE FÖR CEMENTETS NORMALA ELLER LÅNGSAMMA
BINDNING.
Av dr-ing. LENNART FORSÉN, Gerknäs, Finland.
Jag ber att till teknologföreningens avdelning för
kemi och bergsvetenskap få framföra mitt hjärtliga
tack för att mig beretts tillfälle att komma till
Stockholm för att här redogöra för mina undersökningar
om cementets kemi.
Vid detta tillfälle framför jag även till de svenska
cementfabrikerna mitt tack för klinkerprov, som jag
emottagit. Härigenom har jag blivit i tillfälle att
jämför.a olika klinkerarter, vilket gjort att min
undersökning avsevärt berikats.
Portlandcementklinker framställes som känt genom
bränning av en blandning innehållande
kalciumkar-bonat, i form av kalksten, krita eller mergel, och lera
eller annat råmaterial, som innehåller kiselsyra och
lerjord.
Härvid bildas kalkrika föreningar.
Reaktionsmekanismen vid cementbränningen består däri, att en
glassmälta av relativt lätt smältande kalkaluminat
och kalkferrit först bildas. Denna smälta upplöser
kiselsyra och kalk under bildning av kristalliserande
svår-smältbara kalksilikat. En klar smälta föreligger
sålunda ej. I reaktionszonen i
cementbrännings-ugneri föreligger materialet som en degig, sintrad
massa, vilken således består dels av en smälta, dels av
råmaterial som ej ännu reagerat, respektive av redan
utkristalliserade kalksilikat. Man har ingående
undersökt, vilka kemiska föreningar, som kunna
bildas av kalk, kiselsyra, lerjord och järnoxid. De
kalkrikaste föreningarna äro härvid för
portlandcement-fabrikationen de intressantaste, emedan cementets
tekniska egenskaper äro desto värdefullare ju större
mängd kemiskt bunden kalk klinkern innehåller.
Innehåller klinkern däremot fri kalk (CaO),
återverkar detta mycket menligt på kvaliteten, i det att
cementet då förlorar sin volymbeständighet.
De kalkrikaste föreningarna, vilka ej visa reaktion
på fri kalk enligt de för cementkemien synnerligen
i Föredrag i avdelning för kemi och bergsvetenskap den
13 mars 1931.
betydelsefulla analysmetoderna för bestämning av fri
kalk enligt WHITE eller EMLEY, äro
3 CaO-Si02; 3 CaO . A1203;
2 CaO . Fe9CL: 4 CaO . ALO.
. Fe203.
Den högsta kalkgräns, som anges av dessa
väliden-tifierade och noggrant undersökta kemiska
föreningar, sammanfaller emellertid ej med praktikens
erfarenhet. Den högsta kalkmängd man även vid så
gott som ideala tekniska konditioner kan tillföra
råmaterialet kan nämligen återges med den
kalkfat-tigare empiriska formeln
3 CaO . Si02 + x (2 CaO . A1203 + y (2 CaO . Fe203).’
Denna formel, som uppställts av NEWBERRY och
även omfattats redan av LE CHATELIER, har särskilt
noggrant bekräftats av KUHLS talrika tekniska
undersökningar. Som ett bidrag från tekniken vill jag
nämna, att vi vid fabriken i Lo j o vid tillverkning i
fabriksskala av specialklinker med ovanligt hög
kalkhalt även kontrollerat denna formels riktighet med
tillhjälp av Whites snabba och bekväma kvalitativa
metod för bestämning av fri kalk. Vi funno härvid,
att även vid finaste målning av råmaterialet och
skarpast möjliga bränning reaktion på fri kalk kunde
påvisas, så snart kalkhalten med några tiondedels
procent överskred gränsvärdet enligt nyss nämnda
bruttoformel av Newberry.
Då ett dikalciumaluminat ej existerar, har denna
högsta kalkgräns givit cementkemisterna mycket
bryderi. Kuhl söker förklaringen däri, att en ternär
förening lancerad av JAENECKE 8 CaO . A1203 . 2 Si02
skulle förekomma i klinkern; de amerikanska
forskarna avfärda problemet mera schematiskt, i det de
anse klinkern innehålla en blandning av
trikalcium-silikat, dikalciumsilikat, trikalciumaluminat och
di-kalciumferrit resp. den ternära föreningen 4 CaO .
. A1203 . Fe203. Dessa förklaringssätt äro emellertid
icke tillfredsställande. Det hypotetiska mineralet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
