Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
8 AUG. 1931
denna i större eller mindre utsträckning, varvid
uppkomna produkter, vanligen benämnda oxi- resp.
hydrocellulosa, som hava förmåga att reducera ut
kopparoxidul ur alkaliska kopparlösningar. Den
mängd koppar i gram, som utreduceras av 100 g
cellulosamaterial under standardiserade förhållanden,
benämnes materialets koppartal. Vid den ursprungliga
Schwalbeska metoden för bestämning av koppartalet
kokades cellulosan med Fehlings lösning i en
standard apparat, varefter den utreducerade
kopparmängden bestämdes gravimetriskt eller enligt HÄGGLUND
titrimetriskt. Detta förfaringssätt har under senare
år börjat utträngas av SCHWALBE-BRAIDYS metod,
där i stället för den tämligen ohållbara Fehlingska
segnettsaltlösningen användes en
bikarbonat-sodalös-ning.
CLIBBENS och GEAKE1 hava angivit följande
utfö-ringsform för Schwalbe-Braidys metod.
Den alkaliska kopparlösningen har följande
sammansättning:
a) Kopparsulfat, krist, ...... 100 g
löses i vatten till......... l liter
b) Natriumkarbonat, krist- . , . 350 g
Natriumbikarbonat..... 50 g
löses i vatten till......... l liter
Omedelbart före användningen blandas 5 cm3 av
a) med 95 cm3 av b). Blandningen uppkokas och
överföres i en kolv eller flaska med inslipad
glaspropp, nämligen en Erlenmeyerkolv, rymmande
något mera än 100 cm3 (ca 110 cm3) och innehållande 2,5
g av det prov, som skall undersökas. Med en
glasstav fördelas provet i lösningen, och kvarvarande
luftblåsor få bortgå. Kolven tillslutes därefter och
nedsänkes till halsen i ett kokande’ vattenbad, där
den får kvarstå under 3 timmar. Innehållet filtreras
därefter omedelbart med sug. Den på filtret
kvar-stannande bomullen tillsammans med utreducerad
kopparoxidul tvättas först med utspädd sodalösning
och därpå med varmt vatten. Kopparoxidulen löses
därefter genom behandling på filtret med en lösning
hållande:
Järnalun .................... 100 g
Svavelsyra, konc............ 140 cm3
Filtrering, tvättning och upplösningen bör utföras
hastigt och utan genomsugning av luft för
undvikande av oxidation av kopparoxidulen. Då
mängden utreducerad Cu20 är beroende på temperaturen
vid upphettningen på vattenbadet och denna i sin
ordning på barometerståndet, är det fördelaktigare
att i stället för kokande vattenbad använda en
kal-ciumkloridlösning, som med omrörare och
termoregulator hålles vid 98°C.
Holländaren DoKKUM2 har föreslagit en
modifikation av Schwalbes ursprungliga metod, varigenom
filtrering av reaktionsblandningen helt och hållet
undvikes. Dokkum bestämmer nämligen den efter
kokningen återstående mängden oreducerad
koppar-sulfat medelst jodometrisk titrering. Härför avkyles
den kokande reaktionsblandningen, varefter tillsättes
jodkalium och surgöres med svavelsyra; därpå
tillföres en bestämd mängd n/10 natriumtiosulfatlösning.
1 Clibbens och Geake. Journ. of the Text. Institute 1924,
T 27
2 Dokkum. Bijblad N :o 14 van De Textilindustrie.
Överskottet av tiosulfat bestämmes genom titrering
med n/10 jodlösning med stärkelse som indikator.
Skillnaden mellan mängden jodlösning, som
förbrukas vid blindförsök, och av provet anger mängden
koppar reducerad till oxidul.
Denna modifikation bör även vara användbar vid
Schwalbe-Braidys metod. Enligt preliminära försök,
utförda vd Statens provningsanstalt, synes följande
utföringsform vara användbar. Den för såväl prov
som blindförsök erforderliga mängden blandning av
kopparsulfat-soda-bikarbonatlösningen beredes,
varefter 100 cm3 av blandningen avpipetteras, överföres
till en 1-liters sättkolv och uppkokas. Därpå
tömmes lösningen över i en 100 cm3 Erlenmeyerkolv, i
vilken förut införts den avvägda mängden cellulosa.
Kolven överföres därefter till vattenbadet och
upphettas 3 timmar till 98°C, varefter den uttages och
omedelbart avkyles. Efter avkylning tömmes
reaktionsblandningen i den förut använda sättkolven.
Erlenmeyerkolven Sköljes med destillerat vatten. I
sättkolven tillsättes 5-6 cm3 10 %-ig
kaliumroda-nidlösning och 25 cm3 n/10 natriumtiosulfatlösning,
varpå det hela blandas genom omsvängning av
kolven. Denna förses därpå med en kork, vari är
insatt en skiljtratt och ett avledriingsrör. Genom
skiljtratten införes portionsvis 55 cm3 6-normal
saltsyra. Lösningen skummar härvid, varför saltsyran
bör tillsättas försiktigt, under det att kolven
om-svänges. Sedan saltsyran tillsatts, borttages korken
med skiljtratten och några cm3 stärkelselösning
tillsättes, varpå överskottet av tiosulfat bestämmer?
genom titrering med n/10 jodlösning. Ur skillnaden
mellan blindförsökens och provets förbrukning av
jodlösning beräknas mängden koppar utreducerad
som oxidul.
Metylenblåttabsorption.
Bomull, som utsatts för inverkan av
oxidationsmedel och i vissa fall även av syror färgas
vanligen starkare av basiska färgämnen, t. e.
me-tylenblått C16H18N3SC1, än ren oförändrad bomull.
Ursprungligen användes metylenblåttfärgning endast
som kvalitativt medel för påvisande av förändringar
hos cellulosa. Sedermera hava kvantitativa metoder
utarbetats av bland andra RiSTENPART1 och
medarbetare samt särskilt BmxwELL2 och medarbetare.
Ristenparts arbete avsåg undersökningar beträffande
oxicellulosabildning vid blekning av bomull. Hans
metod grundar sig på mätning av vithalten hos den
oblekta och blekta bomullen före och efter färgning
vid 20°C med 0,001 %-ig metylenblåttlösning. Vid
färgningen användes 5 cm2 stora vävprov, som flitigt
omrördes i 1/2 liter av färglösningen under 10
minuter, varefter de tvättades i vatten och torkades.
Ristenparts metylenblått-tal beräknas ur formeln
M = a^b . 10o
b
där M = metylenblått-talet, a - förhållandet mellan
vithalt hos den blekta bomullen före och efter
me-tylenblåttfärgningen och b samma kvot för den
oblekta bomullen. Hos försiktigt blekta vävnader
1 Leipzig-er Monatschr. f. Text. Ind. 1923, sid. 84, 208, 263.
1925 sid. 307.
2 Journ. of the Text. Institute 1923, T. 297. 1925, T. 13.
1926, T. 126 och T. 145.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
