Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 11
I TEKNISK TIDSKRIFT
NOV. 1931
REMI
lV£Rf tfoBLIN
UTOIVEN AV SVENSKA TCKHOLO6FÖRENINGE.Ni,
INNEHÅLL: Kort översikt över fysikaliska och kemiska reningsmetoder för framställning av
vattenledningsvatten, av fil. dr Bertil Groth. - Om bensin, dess framställning, egenskaper och analytiska karakterisering, av
civilingenjör Ragnar Winbladh. - Föreningsmeddelanden.
KORT ÖVERSIKT ÖVER FYSIKALISKA OCH KEMISKA
RENINGSMETODER FÖR FRAMSTÄLLNING AV
VATTENLEDNINGSVATTEN.1
Av fil. dr BERTIL GROTH.
Förbrukningen av renat vatten har under senare år
varit stadd i ständig, kraftig ökning. Härtill har
bidragit ej blott nutidsmänniskans allt större
anspråk på hygien och komfort2 utan också den
moderna industriens ökade behov av renat vatten för
sin fabrikation och kraftalstring. De fordringar, som
ställas på det renade vattnets kvalitet ha även
skärpts, oaktat vattentäkterna i allt större
utsträckning förorenas genom utsläppande av kommunalt
och industriellt avfallsvatten, innehållande
föroreningar av de mest olika slag. Vattenkemisterna
och ingenjörerna ha därför under senare år ställts
inför synnerligen svåra problem, som på en relativt
kort tid måst lösas. Man torde dock kunna påstå, att
de fullt lyckats häruti, så att man för närvarande,
även ur mycket starkt förorenat ytvatten, kan till
överkomligt pris framställa i hygieniskt avseende fullt
oklanderligt, smak- och luktlöst förbrukningsvatten,
som fyller alla berättigade anspråk. Det är dock
givet, att man ej ur alla råvatten kan erhålla lika
goda renvatten, enär vissa beståndsdelar, särskilt
lösta oorganiska salter, äro svåra eller omöjliga att
avlägsna till rimligt pris.
Under vattenreningens tidigare skeden var det i
huvudsak Tyskland och England, som förde
vattenreningstekniken framåt. Under senare år har
emellertid U. S. A. i stort sett verksammast bidragit härtill,
och det är i detta land, som våra moderna kemiska
reningsmetoder i huvudsak utarbetats och fulländats.
Härtill har bidragit att amerikanarna i stor
utsträckning varit nödsakade att använda sig av starkt
förorenade vattentäkter, men också deras oräddhet att
pröva nya vägar och nya metoder. Många
amerikanska vattenverk förarbeta råvatten, som äro så
starkt förorenade, att vi här i Sverige knappast
skulle våga tänka på att föreslå dem till rening.
1 Föredrag vid sammanträde i avdelning- för Kemi och
bergsvetenskap den 9 oktober 1931.
2 Jfr t. e. "Förslag till reningsanläggningar med
sam-lingsledningar för avloppsvattnet i Stockholm" av
gatudi-rektör N. K. Sundblad. Teknisk tidskrift, Väg- och
vattenbyggnadskonst, sid. 116, 1931.
Förr, då reningsmetoderna voro mera primitiva och
de tekniska hjälpmedlen mindre utvecklade, använde
man sig för täckande av vattenbehovet nästan
uteslutande av grundvatten samt vatten från isolerade
sjöar med klart, humusfattigt vatten. Grundvatten
är i regel mera fritt från bakteriologiska och
organiska föroreningar än ytvatten, ofta klart och
färglöst samt av angenäm smak. Sådant vatten erfordrar
därför endast filtrering genom sandfilter, event. efter
föregången luftning för utfällning av ingående
järnföreningar, för att erhållas bakteriologiskt-hygieniskt
oklanderligt och av tilltalande utseende. Med ökad
vattenförbrukning har det emellertid blivit allt
svårare att anskaffa tillräcklig mängd grundvatten. Man
har också mer och mer fått erfara, att grundvattnet
i vissa avseenden ej alltid är så förstklassigt, utan
att även det ofta måste undergå en viss kemisk
rening, innan det slappes ut i ledningsnätet. Så är
grundvattnet i regel mer eller mindre hårt, rikt på
kalk- och magnesiasalter, innehåller ofta järn och
mangan samt relativt stor mängd klorider och
sul-fater. En mycket vanlig beståndsdel är aggressiv
kolsyra, som gör vattnet korrosivt och
rostbefräm-jande, varigenom ledningsnätet hastigare förstöres,
och konsumenterna erhålla vattnet mer eller mindre
järnhaltigt. Grundvattentillgången kan ofta variera
avsevärt med årstid och nederbördsförhållanden, och
vattnets kvalitet kan även, med ökad förbrukning och
därmed sammanhängande ansträngning av
vattentäkten, försämras. Som redan nämnts, är industrien,
även om den i stor utsträckning äger egna
reningsverk, numera en stor avnämare av kommunalt
vattenledningsvatten. Vid kommunala nyanläggningar
bör därför om möjligt hänsyn tagas till industriens,
önskemål beträffande vattenkvaliteten. Man önskar
på detta håll utom de mera allmänna fordringar, som
ställas på ett vattenledningsvatten, i regel mjukt,
saltfattigt vatten för såväl fabrikation som
kraftalstring, önskemål, som i övrigt sammanfalla med
hemmens, där hårt vatten förorsakar många
olägenheter. Detta har gjort, att under senare år
utvecklingen gått mot ökat användande av kemiskt renat,
mjukt ytvatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
