Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TEKNISK TIDSKRIFT
14 NOV. 1931
nerhet gör sig "startförmågan" gällande i länder med
kallt klimat, t. e. i vårt land. Ofta bedömes en
bensin uteslutande med hänsyn till nyss nämnda
egenskap. Misslyckade startförsök innebära, att
vevhusoljan utspädes med oförbränd bensin, och att
energi hos startbatteriet förloras. Man anser, att två
minuters fruktlösa startförsök med en dålig bensin
åstadkommer mer skada på motorn än två dagars
normal körning.
35 %-punkten sammanhänger med den tid, som
erfordras för att värma upp motorn, För god
acce-leiation fordras, att åtminstone 30-40 % lätt
förångas.
65 %-punkten sammanhänger med den lägsta
luft-bränsleblandningstemperatur, vid vilken jämn gång
erhålles hos motorn.
90 %-punkten skall ej vara så låg, att "torr"
gasblandning erhålles, emedan motorn då förlorar i
kraft och dess accelerationsförmåga försämras.
Tack vare en serie av Brown genom praktiska
försök erhållna jämförelsesiffror är det således möjligt
att med tillhjälp av 10, 35, 65 och 90 % punkterna
på destillationskurvan på ett utmärkt sätt
karakterisera en bensin.
Bestämningen av en bensins destillationskurva är
en tämligen enkel operation, som utföres med den
s. k. A. S. T. M.-(American Society for Testing
Materials)-destillationsapparaten. Dess dimensioner
äro standardiserade över praktiskt taget hela
världen. Siffrorna, avlästa vid 2 dubbelförsök, få ej
differera mer än 2 cc., och resultatet skall
korrigeras för barometertrycket.
I destillationskurvan anges den avlästa
temperaturen som funktion av mängden kondensat i förlaget.
Detta är dock något olämpligt, emedan
destillations-förlusten i detta fall huvudsakligen kommer att
inverka på de högkokande fraktionerna. I
verkligheten är det ju de lägst kokande
bensinbeståndsdelarna, som framför allt orsaka förlust. Det
korrektaste är att angiva temperaturen som funktion av
den mängd vätska, som bortkokats ur
destillations-kolven, och på flera håll gör man även detta genom
att helt enkelt addera destillationsförlusten till varje
volymavläsning.
I flyktighetshänseende kan således bensinen
karakteriseras med hjälp av tämligen enkla medel.
Betydligt dyrare och vidlyftigare apparatur fordras för
fastställandet av bensinens förhållande i
"knack-ningshänseende".
S. k. knackning uppkommer hos förgasaremotorn,
då denna går med låg hastighet och är tungt
belastad. Om hastighet, belastning etc. hållas
konstanta och kompressionsförhållandet ökas, så ökas
den nyttiga effekten, tills vid ett visst
kompressionsförhållande "knackning" inträder, vilket medför, att
den nyttiga effekten starkt sjunker.
Förgasaremotorkonstruktörerna sträva efter att
öka motorns kompression, emedan den uttagna
effekten då stegras. Bestämmande för hur långt
denna ökning kan drivas är motorbränslets
"knackningsfasthet", dvs. det kompressionstryck, den tål
utan att knackning inträder.
Genom H. R. RICARDOS banbrytande arbete på
detta område har intresset för
"knackningsfeno-menet" väckts över hela världen, och tack vare ett
intenrivt forskningsarbete har man lyckats fram-
ställa "knackningsfast" bensin, vilket möjliggjort
tillkomsten av den moderna högkomprimerade
förgasaremotorn. Ännu har man dock icke lyckats
teoretiskt fullt klarlägga knackningens orsak.
Somliga anse knackningen bero på för tidig tandning,
andra åter mena, att den är ett
eftertändnings-fenomen.
Bensinens "knackningsvärde" bestämmes i hög
grad av dess komponenters kemiska
sammansättning.
Man har funnit, att paraffmkolvätena äro minst
knackningsfasta. Naftener, olefiner och aromatiska
kolväten tåla hög kompression. Bäst i detta
avseende äro bensolkolvätena, ehuru flera olefiner och
diolefiner ha visat sig överträffa bensol i
knack-ningsfasthet.
Standardiserade metoder ha utarbetats i England
och Amerika för bestämning av halten aromatiska
kolväten. Metoden grundar sig på bestämning av
bensinens kritiska lösningstemperatur i anilin före
och efter sedan de aromatiska kolvätena avlägsnats
med koncentrerad svavelsyra. Denna analysmetod
är dock ej användbar, om bensinen innehåller större
mängder olefiner.
I många fall, då man ej har möjligheter att ur
råoljan framställa en bensin med gott
knackningsvärde, förbättrar man bensinen genom att tillsätta
bensol eller lätta bensinkolväten, extraherade ur
petroleumgas.
Etylalkohol är även ett utmärkt tillsatsmedel till
bensinen. Den i vårt land förekommande
bensin-alkoholblandningen, "lättbentyl", tål ett betydligt
högre kompressionstryck än vanlig bensin.
Man har nedlagt mycket arbete på att finna
ämnen, som i minimala kvantiteter inblandade i
bensiner, åstadkomma god antiknackningsverkan.
Största framgången har tetraetylbly haft. Dess
giftighet har dock lagt vissa hinder i vägen för
"Ethyl"-bränslets användning. Andra
"antiknack-ningsmedel" äro t. e. anilin och järnkarbonyl, men
ingen av dessa har vunnit någon varaktig framgång.
Då en motor blir sotig, ökas dess kompression.
Ett knackningsfast bränsle har då fördelen, att
motorn ’fortfarande arbetar lugnt, och att dess nyttiga
effekt t. o. m. ibland något ökar.
Åtskilligt arbete nedlägges för närvarande på att
få fram en maskinprovningsmetod, som kan
standardiseras. Härför fordras en standardmotor,
standardiserade jämförelsebränslen, med vilka en
knack-ningsvärdeskala kan erhållas, samt ett standardiserat
provningssätt.
Utmärkta provningsmotorer finnas föreslagna. Som
exempel kan nämnas Anglo-Persian Oil Companys
motor för "Engine test". Fig. 4 visar en skiss
av denna, som utgöres av en vanlig encylindrig
förbränningsmotor, försedd med anordning för
variation av kompressionsförhållandet.
Knacknings-intensiteten mätes av den gasmängd, som utvecklas
i en svavelsyrevoltameter, till vars strömkrets
impulserna från förbränningsrummet överföras medelst
en i cylinderlocket placerad indikator, bestående av
en ten vilande på en metallmembran i
förbränningskammarens "tak" - s. k. "bouncing pin".
Bensinen jämföres med en blandning av en vätska,
som förorsakar stark knackning och en sådan, som
är mycket knackningsfast. Som standardvätskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
