Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 3
MARS 1931
TEKNISK TIDSKRIFT F
MEKANIK
REDAKTÖR: H.f.NoRDSTPÖM
AV SVENSKA TEKNOLOG FÖR £ N IfSGELM
INNEHÅLL: Några synpunkter beträffande driftkostnader vid industrianläggningar utförda enligt äldre och
modern praxis, av civilingenjör Lage Malm. – Pulviskopplingen i praktisk drift, av löjtnant S. Walberg. -
Föreningsmeddelanden.
NÅGRA SYNPUNKTER BETRÄFFANDE DRIFTKOSTNADER
VID INDUSTRIANLÄGGNINGAR UTFÖRDA ENLIGT
ÄLDRE OCH MODERN PRAXIS.1
Av civilingenjör LÅGE MALM.
Inledning.
Strävandet att förbilliga anskaffnings- och
driftkostnader för anläggningar avsedda att generera
kraft och fabrikationsånga har under det senaste
decenniet varit en ständigt aktuell fråga, icke minst i
de stora industriländerna U. S. A., England och
Tyskland. Speciellt i Amerikas industricentra har,
till följd av ständigt stigande tomtpriser, behovet av
små effektiva enheter på ett påtagligt sätt gjort sig
gällande. Tekniken med sin mångfald arbetsområden
torde ej heller kunna uppvisa någon gren, där
intresset från alla håll varit så stort, som just för denna
fråga, ej endast från den sida. som representerar den
tekniska sakkunskapen, utan även, och detta i kanske
ännu högre grad, från industriella samt kommunala
värme- och kraftdistributionsföretag. Resultatet av
denna vidsträckta livaktighet har även resulterat i en
revolutionerande utveckling inom ang- och
förbränningstekniken. Under det man år 1920 tvekade att
tillåta maximala avdunstningar över 25 å 30 kg pr
m2 eldyta och timme, hyser man f. n. icke några
betänkligheter att vid s. k. utpräglade strålningspannor,
dvs. ångpannor utförda med helt vattenkylda
förbränningsrum och liten konvektionsdel, allt efter
detalj utförande, tillåta maximala avdunstningar av 100
å 150 kg ånga pr m2 eldyta och timme. År 1920
rådde en stor osäkerhet, huruvida det var tillrådligt
att arbeta med ångtryck över 25 åto. F. n. är ett
anmärkningsvärt stort antal anläggningar i drift med
ångtryck av 70 å 125 kg/cm2. Höjningen av ångans
överhettningstemperatur har även drivits mycket
långt. Ångtemperaturer av 400 å 425°C höra
numera ej till ovanligheterna och förefinnes, efter vad
den tekniska litteraturen på området kan förmäla,
kondenseringsångturbinanläggningar i drift, arbetande
med ångtemperaturer av 450 å 530°C.
Glädjande nog hava flera av de tekniska detaljer,
som utgöra grundvalen för denna resultatrika
utveckling, framfötts i vårt eget land och behöver endast
i Föredrag hållet vid Tekniska förbundets i Borås
ångtekniska föreläsningsserie den 15 november 1930.
sådana banbrytande namn nämnas som DE LAVAL,
LJUNGSTRÖM, FORSSBLAD och BLOMQUIST. Trots
detta glädjande faktum samt de goda ekonomiska
resultat, som i de stora industriländerna världen runt
vunnits med bl. a. utpräglade strålningspannor, har
inom vårt land i allmänhet en oförklarlig rädsla för
införandet av dessa ångpannetyper gjort sig gällande,
varigenom tills dato denna utföringsform ej i
nämnvärd utsträckning gjorts ekonomiskt fruktbärande för
svensk industri. Ett krafttag av banbrytande
karaktär gjordes emellertid, då Borås Wäveri a.-b. år 1926
tog steget fullt ut och beslöt att vid den centralisering,
som nu genomdrivits vid företagets olika avdelningar,
gå in för kolpulvereldning och vattenkylda
förbränningsrum, de sistnämnda i den utsträckning, den
dåvarande erfarenheten ansåg tillrådligt. Under de två
år, som centralen nu varit i drift, har det även från
dag till dag visat sig, att den inslagna vägen varit
riktig, och det är min fasta övertygelse, att efterföljare
i ganska stort antal ej komma att saknas. I början
av år 1930 kom även inom svensk industriell drift den
första efterföljaren i Holmens bruks- & fabriks a.-b.,
Norrköping, som då beställde pannor med helt
vatten-kylda förbränningsrum för styckekoleldning.
Med anledning av de i många fall anmärkningsvärda
resultat, som under senaste decennium vunnits med
utpräglade strålningspannor, är det givetvis av
intresse för svensk industri att söka bilda sig en
uppfattning om i vilken utsträckning man i vårt land kan
göra dessa moderna idéer fruktbärande. I allmänhet
äro, med undantag av cellulosaindustrien, våra
industrianläggningar ur ren ångkonsumtionssynpunkt
jämförelsevis små, varför i regel centralisering av ett
flertal mindre ångkonsumenter till en gemensam
ångcen-tral är nödvändig för att uppnå ångcentraler av sådan
storleksordning att lägre ångpris kan uppnås, än vad
som är fallet med de för mindre enheter och måttliga
ångtryck använda eldrörspannorna, vilka fortfarande
vid mindre anläggningar överlägset behärska
marknaden. Det är givetvis ej möjligt att uttömmande
behandla detta synnerligen komplicerade problem, utan
det är min avsikt att genom anförande av några exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
