Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
16 MAJ 1931
Provets
i nr i
l:sta fukt
2:dra fukt
Tot.
Åska, luft-torrt prov
Eff. värmevärde (beräknat) |
! i
3,32
2.00
5,3
7,1
6928 Cal/kgJ
! 2
3,10
2,08
5,1
7,3
6 922
3
3,04
2,28
5,25
8,9 16786 min.
4
3,16
1,97
5,1
7,7 16 900
o
4,22
1,71
5,85
8,35
6792
6
2.68
2,34
5,95
6,6 16 994 max.
! ?
3,16
1,87
5,0
7,3 i 6 938 i
! Medeltal
-
5,22
7,61
6894 !
Utgående från ett beräknat kalorimetriskt
värmevärde av 8 200 Cal/kg å den brännbara substansen lia
de i ovanstående tabells kolumn 6 anförda värdena i
effektiva värmevärdet för de olika proven beräknats.
Jämföres det högsta värdet i denna serie med det
lägsta, finner man att en differens av 208 Gal eller
3,02 %. Utgående från (let beräknade medelvärdet
som bas uppkommer en differens av +1,45 % resp.
- 1,57 %.
Föregående års resultat + M % resP- -1*22 %
verifierades således genom här anförda
undersökningsresultat.
Mer än en gång har jag hört ingenjörer uttala sin
misstro mot tillförlitligheten av att den lilla kolmängd
(l-2 gram), som av generalprovet uttages för att
förbrännas i kalorimeterbomben, kan vara representativ
för en stor kolhög. Fjolårets undersökning visade,
Fig. 1.
att ett jämförelsevis litet generalprov icke med någon
säkerhet kan uppdelas i smärre prov av enhetlig
sammansättning. Här beskrivna undersökning har visat
att felet icke ligger enbart hos uttagningar av
råpro-vet. De båda undersökningsseriernas resultat hava
till fullo ådagalagt, att inan med en viss försiktighet
måste upptaga till jämförelse analyser å kol från ett
och samma lager samt framför allt icke draga allt
för säkra slutsatser av skiljaktiga värden å
värmevärdena i de till jämförelse uttagna kolproven.
OM GRAFISK FRAMSTÄLLNING AV VATTENÅNGANS
TILLSTÅNDSEKVATION.
Av A. MELDAHL.
Sambandet mellan vattenångans specifika volym,
tryck och temperatur har betydande tekniskt
intresse, och många försök ha gjorts att framställa
de av olika experimentatorer funna värdena dels i
rent matematisk, dels i grafisk förra.
De rent matematiska framställningarna ha ofta
stort teoretiskt intresse, men för praktiskt bruk bli
de som oftast alltför komplicerade. För tekniskt
bruk ha därför de grafiska framställningarna större
betydelse, och många sådana finnas.
De första cntropi-diagrammen för vattenånga
utfördes således med linjer både för p = konstant och
v - konstant. Det visade sig emellertid snart att
dessa diagram voro föga överskådliga. På de nyare
upplagorna slopades därför ^-konstant linjerna och
därigenom uppstod behovet av ett enkelt sätt att
beräkna ångans specifika volym ur dess tryck och
temperatur.
Den hittills enklaste och mest praktiska
framställningen torde vara den av JAKOB föreslagna. Jakob
utgår från ekvationen för en ideal gas p . v - R T. Då
ångan ej är någon ideal gas, kan R ej vara konstant,
utan blir i sin tur återigen en funktion av tryck och
temperatur. Fördelen av den Jakob’ska
framställningen är den, att den procentuella variationen av R
är relativt liten, så att den grafiska framställningen
lätt kan utföras med tillräcklig stor noggrannhet.
Vanligen framställes R såsom funktion av t med
p som parameter. Ett dylikt kurvblad medföljer
således STODOLA’S senaste entropidiagram.
Sedan R tagits ur kurvbladet, beräknas specifika
volymen enligt v ~ R . T ’/p. Denna formel är
visserligen av enklaste slag, men då T = t + 273, måste
man varje gång först beräkna T, vilket i längden är
ganska tröttsamt och tidsödande. I sin kritik av min
metod för beräkning av ODQViST’ska
flänsmät-ningen1, betecknar civ.-ing. HÄRLIN2 med full rätt
additionen ifråga såsom "operation17, och jag har
därför försökt att göra den onödig.
Vid vilka räkningar begagnas R? Inom tekniken
är det huvudsakligen i följande fall:
1) Ångmängden som strömmar genom ett
munstycke
2) Ångmängden som strömmar genom en turbin
G= 104- C . p/\/RT.
(C - turbinkonstanten.)
3) Ångmängden som strömmar genom en mätfläns
1 Teknisk tidskrift Mekanik, häfte 11, 1928.
2 Teknisk tidskrift Mekanik, häfte 12, 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
