Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 6
TEKNISK TIDSKRIFT
VAG- ocH^TTENDYGGNADSRONST
#£ DAKTÖR: WALO FlNflE
IVEN AV SVENSKA TEKNOLQGFC
JUNI 1931
INNEHÅLL: Flottningen och vattenkraften, av civilingenjör Walo Finné. - Beräkning av trafikbelastning, av
civilingenjör S. Ribbing. - Brobyggnaden vid Lilla Bält. - Litteratur. - Notiser.
FLOTTNINGEN OCH VATTENKRAFTEN.1
Av civilingenjör WALO FINNÉ.
Flottningen i Sverige började på 1300- å 1400-talet
och de första flottningsbestämmelserna stiftades år
1739 med en kunglig resolution. Trots denna
flottningens aktningsvärda ålder kan vattenkraften
berömma sig av ännu flera anor. Utnyttjandet av
vattenkraften var emellertid ända intill senare delen ,av
1800-talet ett lokalt intresse. Först i och med
uppfinningen av växelströmsgeneratorerna och av
trefassystemet, som tillät kraftöverföring på längre avstånd
(omkr. 1890), vidgades vattenkraftens
verkningsområde. I närvarande tid överspännes vårt land med
kraftöverföringslinjer, distribuerande energi från
samverkande kraftstationer, belägna i vitt skilda delar -av
landet. Utvecklingen av industrien har i hög grad
möjliggjorts genom exploateringen av våra
vatten-krafttillgångar, med påföljd att vi i dag trots
världsdepressionen befinna oss i ett relativt gott läge och
att den allmänna levnadsstandarden hos oss är
kanske den högsta i världen.
Då den gällande vattenlagen för något över 10 år
sedan utformades intog vattenkraftindustrien redan
ett framstående rurn i landets hushållning. Staten
själv ägde ju också de största kraftverken. Ehuru
utnyttjandet av vattendragen för kraftalstring visat
sig vara ett incitament till snabbt framåtskridande,
ansågo sig lagstiftarna icke kunna åsätta vattenkraften
den hallstämpel, som flottriingen med fullt
berättigande sedan gammalt varit i åtnjutande av, nämligen
att klassificeras såsom ett "allmänt intresse". Tidén
rider fort! I närvarande stund torde den allmänna
uppfattningen icke gå med på, att
vattenkraftindustrien betecknas som ett blott och bart
"privatekono-miskt intresse".
Vattenlagen är utformad efter den traditionella
principen: "Flottningen, som är ett allmänt intresse,
går före vattenkraften, som icke är ett allmänt
intresse". Hänsyn skall visserligen enligt lagen tagas
till andra än flottriingen, då det gäller byggnad i
vattendrag och fördelning ,av vattenmängden, men
bestämmelserna äro i allmänhet så avfattade, att
tolkningen av dem i mycket måste bli mer eller mindre
subjektiv. Vattenkraftintressenterna måste noga
bevaka sina intressen gentemot flottningen. Att detta
icke är lätt inses t. e. därav, att ägaren av ett
obebyggt strömfall icke underrättas eller kallas till syne-
Föredrag vid Svenska vattenkraftföreningens årsmöte
1931.
förrättning, då fråga är om flottleds inrättande i
vattendraget. Jag erinrar även om, att om genom
flottleds inrättande utnyttjandet av ett obebyggt
vattenfall försvåras eller omö j liggöres, ägaren av dets.amma
dock icke är berättigad till ersättning. Jag skall icke
närmare uppehålla mig vid de båda intressenas
rättsliga ställning, utan ber att få hänvisa till
vattenrättsingenjör SMEDBERGS mycket upplysande
föredrag vid Svenska vattenkraftföreningens årsmöte
1923 (Sv. vattenkraftföreningens publikationer 153,
1923: 8).
l "kampen om vattnet" har flottningen en betydligt
starkare utgångsställning än vattenkraften. Den
förra kan inskränka sig till att med traditionens och
lagens hjälp förbliva i utgångsläget, under det att
den senare har att med anlitande av teknikens alla
hjälpmedel arbeta sig fram, den är, för att fullfölja
bilden, hänvisad till att leva av det, som motståndaren
icke tagit vara på.
Den frågan uppställer sig då: "Kan icke denna
kamp om vattnet förbytas i en samverkan?"
Låt oss ett ögonblick betrakta flottningen och
vattenkraften enbart från flottningsintressets
synpunkt.
Flottleden har måhända existerat i flera
mansåldrar. Flottningen har vant sig vid att betrakta
vattendraget såsom sin tillhörighet. Allt tillgängligt
vatten har stått till flottningens disposition.
Vattenregleringar och vattenbesparande åtgärder ha
vidtagits endast i den mån som hela den naturliga
vattenmängden icke visat sig tillräcklig för att
möjliggöra en bekväm flottning. Så länge som
arbetskraften var billig och lätthanterlig förelåg heller
ingen anledning att handla på annat sätt.
Så uppträder en dag en inkräktare, ägaren av ett
strömfall, som med stöd av första paragrafen i
vattenlagen vill tillgodogöra sig sin vattenkraft. Han har
till äventyrs endast fäst sig vid huvudsatsen i första
paragrafen, som säger: "Envar äger att råda över
det vatten, som finnes å hans grund", och glömt att
noga begrunda den inskjutna satsen "med här nedan
stadgade eller eljest lagligen gällande
inskränkningar". Flottningens representant känner bäst till
dessa inskränkningar, som befästa flottningens rätt
att praktiskt taget sitta i orubbat bo. Han här med
lagens stöd inrättat sin flottled så, att den fyller sitt
ändamål. Varför skall han avstå något av sitt
privilegium? Har flottningschefen någon orsak att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
