Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 JULI 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
87
utsidan mot sjön genom en synnerligen mäktig yttre
stenfyIlning, som skulle bryta sjön, minska dess kraft,
förhindra den direkta bearbetningen av själva
kist-väggarna och, genom att förinta en del av vågens
rörelsekvantitet, nedsätta den återstående
kraftverkan, och sålunda minska de farliga
påfrestningarna av kistorna och reducera möjligheterna för
sprickbildning i överbyggnadsmurverket. Den skulle
vidare skydda kistväggarna för en stark nötning
under isgången och under den hårda strömsättningen
utmed vågbrytaresidan under svåra stormar.
Vågslagen verka emellertid under dylika stormar
förstörande på den yttre stenfyllningen, som därför
måste kräva ett ständigt vidmakthållande i
oförminskat skick. Skulle den kunna utgöra ett pålitligt
skydd, måste den för att i möjligaste mån ligga kvar,
utläggas med så stor mäktighet och i så svag
släntlutning samt med så tillräckligt stor sten som
betäckning, att den på grund av den stora stenåtgången
bleve ett dyrt skydd, som därtill skulle kräva ett
ständigt underhåll genom nödiga påfyllningar för
dess vidmakthållande. Dyrheten såväl för utförandet
på ett sätt, som kunde antagas bliva fullt betryggande
för beståndet som för underhållet av så utförda
vågbrytare voro avgörande skäl till att frångå en sådan
byggnadstyp. En utfyllning av betongblock på
ytter-skyddet eller dettas betäckning med i regelbundna
skift ordnade betongblock skulle avsevärt fördyra
byggnadssättet utan att medföra vågbrytarnas säkra
bestånd.
Att utföra vågbrytarna genom utfyllning av sten
mellan två på havsbottnen uppförda murar av
betongblock eller granitblock, förbundna medelst
tvärmurar, var icke heller tillrådligt, då ett dylikt
byggnadssätt dels vore förenat med alltför stora risker
under själva utförandet och - även om vågbrytarna
erhöllo som skydd en kraftig yttre stenfyllning, som
vore dyr i både utförande och ständigt underhåll -,
dels vore icke betryggande. Ty när denna yttre
stenfyllning under starka, långvariga stormar
ut-rivits av sjön, skulle stormvågorna obehindrat pressa
sig in genom fogarna mellan betongblocken eller
granitblocken i kallmuren under v. y. och då framkalla
denna ständigt upprepade kraftiga tryck- och
stötverkan och dessa farliga skakningar i den inre lösa
stenfyllningen, som skulle våldsamt åverka
underbyggnaden liksom den därpå uppmurade
överbyggnaden och i längden medföra svåra stormskador å
vågbrytarna.
Uppförande av massiva kallmurar genom
försänkning av stora betongblock, lagda i förband eller i
oberoende, vertikala eller snedlutande staplar, och
med stora betongblock längs foten av blockmuren
såsom skydd mot bermens utrivning och murarnas
undergrävning genom bränningar eller de återfallande
stormvågornas nedslag, skulle icke trygga mot
ojämna sättningar i underbyggnadsstenfyllningen
med därav härflytande förstörelser och icke medföra
erhållandet av ett fast helhetssammanhang och
homogenitet hos vågbrytarekroppen, och vågbrytarnas
utförande skulle vara förenat med stora svårigheter
och risker under själva arbetet samt stora kostnader
för ett noggrant dykeriarbete.
Vid ett utbyggande av vågbrytarna genom
betong-gjutning mellan formväggar vore svårigheterna och
kostnaderna samt riskerna vid formsättning på för
svårare sjö utsatta platser alltför stora, för att
metoden skulle kunna med fördel och nödig trygghet
komma till användning. Även om man på själva
den plats, som vågbrytarna skulle intaga, skulle ha
kunnat direkt framställa huru stora block som helst
utan behov av kostsamma anordningar för deras
förflyttning ut till deras plats i Vågbrytaren, varigenom
man vunne möjlighet till ernående av större
stabilitet, så vore utfallet av metoden mer än vid andra
byggnadssätt i hög grad beroende av, att den största
noggrannhet och omsorg ständigt iakttoges under
hela gjutningen. Och likafullt bleve ändock betong
utfylld i öppna havet alltid en mindre god betong,
än när man på land framställer betongblock. Själva
byggnadsarbetets utförande bleve dessiitom mycket
beroende av väderleksförhållandena, varjämte större
cementförluster uppstå vid gjutningen i havet med
dess strömmar, som svårligen kunna helt och hållet
utestängas från formrummen, och genom plötsligt
inträffande stormar vore formsättningarna och de ännu
icke hårdnade delarna av byggnaden utsatta för att
bliva förstörda.
Arbetssättet att, för undgående av svårigheterna
att utföra formsättningar i öppen sjö, utfylla
betongen i större eller mindre säckar, erfordrade ett
noggrant och kostsamt dykeriarbete, om en massiv
under vattenskropp, väl hopbunden, regelbunden och
tät skall kunna erhållas, varjämte arbetets
bedrivande, liksom vid formsättning i öppna sjön och
betonggjutning inom formväggar, är så beroende av
gynnsamt väder, att svårigheter att sysselsätta
arbetsstyrkan under tider, då vädret är ogynnsamt, uppstå.
Från dylika bekymmer vore man visserligen fri och
kunde arbeta mera oberoende av vädret och snabbare,
om man utförde vågbrytarnas underbyggnad av på
land förut färdiggjorda betongblock, som kunnat
utläggas i dem med tillhjälp av dykare och
ponton-kranar eller flyttbara spårkranar monterade på fasta
ställningar, sedan havsbottnen under vågbrytarna
beretts på erforderligt sätt, vare sig genom sprängning,
muddring, utfyllning av betong i tunt skikt eller i
säckar eller genom utfyllning av stenskärv samt
bottnen av dykare noggrant avjämnats och under
blockläggningen hållits ren från sandavlagring, vilket
senare i särskilda fall kan vara förenat med stora
svårigheter. Den svaghet i byggnadssättet
förefunnes dock även vid detta arbetssätt, att byggnaden
under v. y. bleve kallmur med dess svårigheter och
olägenheter, med kostsamhet i utförandet och
bristande fast helhetssammanhang och homogenitet
alltifrån bottnen till krönet.
Användning av den Pneumatiska
grundläggnings-och byggnadsmetoden kunde svårligen komma ifråga,
på grund av de stora kostnaderna för de behövliga
tryckluftsinstallationerna och de stora riskerna för
deras förstörelse vid storm.
Och från användningen av sådana väldiga
monolitiska betongblock som i utlandet tillgripits t. e. vid
Zeebrygge, Scheweningen och Talcahuano - vilka
block genom sin stora massa och tyngd särskilt skulle
lämpat sig att kunna emotstå stormvågornas angrepp
- måste avstås, med hänsyn till att svårigheterna
att tillverka och transportera dylika väldiga
monoliter i regel kunna bliva betydande och förenade
med stora risker. Vidare måste de mycket stora
kostnaderna för byggnadsanordningar och nödiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
