Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 JULI 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
89
som tillstampades bakom dessa med dykarnas tunga
skor. Härefter göts omedelbart bakom stenarna
fet betong l : 4. Efter två dygn länspumpades
mellanrummet, varefter beklädnadsstenen murades i
cementbruk l : 2 och rummet utfylldes med betong
1:3: 5.
På en del platser, där man vågade antaga, att det
läte sig göra utan alltför stora risker under
byggandet, utfördes hela vågbrytarekroppen från
havsbottnen upp till över m. v. y. inom fångdammar.
Därvid uppfördes vågbrytarekroppen ända från bottnen
med vertikala eller nära vertikala sidor av betong,
vanligen i l : 5 : 7 -f 20 % sparsten till det inre
murverket, med yttersidorna skyddade för saltvattnets
och isgångens förstörande verkningar genom granit
beklädnad murad i cementbruk l : 3, med
fogstrykning i 1:2. Även det yttre fotskyddet för
vågbry-tarna utfördes då inom fångdammarna antingen
genom gjutning av ett 0,5 till 0,6 m tjockt däck av
betong 1:2:4 på ett packat underlag av mindre
sten och skärv eller genom murning av tät glacis av
granit i cementbruk på enahanda underlag. På
utsidan mot sjön uppmurades en kraftig
bröstvärnsmur av 1,0 till 1,5 m bredd till 2,5 m över m. v. y.,
vilket skedde vid alla vågbrytare, vilket
byggnadssätt som än kom till användning för utförandet av
vågbrytarekropparna i övrigt.
Metoden att uppföra vågbrytärna inom
fångdammar kunde användas vid GislÖf, Stenshamn, Hellevik
och Grönhögen m. fi. platser i Skåne, Blekinge och
på Öland.
Båda de till en början använda byggnadsmetoderna
förutsatte ett måttligt vattendjup på byggnadsplatsen.
Och både där man måste bygga vågbrytarnas
underbyggnadsdelar i kasuner med löstagbara väggar och
där underbyggnadsdelarna kunnat uppföras direkt
från havsbottnen inom länspumpade fångdammar,
kunde man vinna den för vågbrytarens bestånd
utomordentligt stora fördelen, att deras
överbygg-och underbyggnad utgöra en enda fast
sammanhängande, ensartad kropp av tillräckligt stor tyngd
och massa för att kunna emotstå även våldsamma
stormars åverkan.
Förutom denna viktigaste fördel erbjöd byggandet
i kasuner den fördelen, att riskerna under det
pågående murningsarbetet voro i sådan måtto mindre än
vid byggandet inom fångdammar, att förstörelsen I
allmänhet går ut över endast den korta sträckan av
Vågbrytaren, som rymmes inom en kasun,
åtminstone om man utan dröjsmål skyndar att igenmura
öppningen mellan den senast utmurade kasunen och
den närmast föregående, så att icke stormvågorna
kunna vräka in genom dessa öppningar och där
åstadkomma utskärning av bottnen och
underminering av de föregående kasunmurade partierna.
Systemets nackdelar voro emellertid, att det är
ganska dyrbart i följd av det myckna trävirke, som
åtgår; att kasunerna kräva ett ganska tidsödande
och noggrant arbete för att få dem tillräckligt täta,
och att denna kostnad och denna tid för det
myckna-virket och dess bearbetning och behandling måste
- liksom när fångdammar användas - nedläggas
och offras på anordningar, som sedan Vågbrytaren
väl är utförd, icke mera hava någon betydelse för
dennas motståndskraft och bestånd, samt att man.
för att bekvämligen få ut gavelväggarna efter loss-
tagningen och bogsera dem undan för ny
använd-ning, måste utsätta kasunerna på ett avstånd från
varandra, som merendels blev ca 0,9 å 1,0 m, där icke
dyningar eller andra omständigheter vållade, att det
blev ännu större. Det var även nödvändigt att för
justering av läget lätta på den en gång sänkta
kasunen, om den vid försänkningen drivit för mycket
på sidan ur linjen. Öppningarna mellan monoliterna
voro ganska besvärliga att få igenmurade på ett
tillfredsställande sätt. Det kunde icke undgås, att dessa
hopfogningspartier erhöllo en mindre styrka än själva
monopolitpartien. Slutligen är det förenat med
mycket stora svårigheter att kunna fastskruva nya
väggar på den kvarliggande kasunbottnen, om
väggarna under storm blivit inslagna och sönderbrutna
och bultarna avslitna. Både vid Glommens och Östra
Torps hamnbyggnader inträffade dylika missöden vid
ett par tillfällen, då stark storm växte upp inom
loppet av ett par timmar.
Byggandet inom fångdammar hade den fördelen, att
vågbrytarekroppen kunnat uppföras direkt från
havsbottnen, efter dennas beredning på tjänligaste sätt,
när sådan kunde erfordras.
Metodens nackdelar voro, att relativt stora
kostnader och mycken tid och arbete måste offras på
utförandet av anordningar, som efter vågbrytarnas
fullbordande icke längre hade någon betydelse för
dessas motståndskraft och bestånd, och att långa
perioder av för arbetet gynnsamma
väderleksförhållanden fingo utnyttjas blott för utförandet av själva
f ang dammarna, samt att riskerna av dammbrott voro
stora under de pågående murnings- och
betonggjut-ningsarbetena inom fångdammarna, vilka arbeten
stundom fingo ske under mindre gynnsamma
årstider. För att i möjligaste mån skydda sig mot
dammbrott under stormtillfällen, nödgades man ofta
avbryta murningen och åter släppa in vattnet inom
fångdammarna och sedan, när stormen upphört,
ånyo verkställa länspumpning, innan arbetet kunde
återupptagas. Vid Grönhögens fiskehamn, som har
ett mycket svårt utsatt läge på södra udden av
Öland med hård sjö från Östersjön vid sydvästlig
storm, måste man under utförandet av vågbrytarens
mest utsatta, delar bereda skydd för själva
fångdammarna genom att utsätta stenfyllda sänkkistor i en
rad på lämpligt avstånd utanför fångdammarna för
att bryta sjön så mycket som möjligt, så att den
icke med full kraft skulle vräka in mot dessa.
Lyckligtvis kunde man för ändamålet utnyttja och
provisoriskt utsätta utanför fångdammarna alla de
timrade kistor, som voro avsedda att utgöra
underbyggnad för den långa lastbrygga, som skulle utbyggas
inne i denna hamn.
Båda systemens nackdelar och olägenheter
befunnos emellertid snart så stora med hänsyn dels till
kostnaderna, dels till att alltför långa perioder av
för arbetet gynnsamma väderleksförhållanden fingo
utnyttjas blott för utförandet av själva kasunerna
och fångdammarna, att man ansåg angeläget att
söka utfinna en arbetsmetod, varigenom dessa
nackdelar skulle kunna undgås.
Under byggandet av fiskehamnen vid Hönö-Klova
på västkusten utarbetades av arbetschefen därstädes
ingenjören SVEN SEGERFORS efter ett av författaren
givet uppslag ett tillvägagångssätt för uppförande av
vågbrytare, vilket, för första gången tillämpat vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
