Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 JULI 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
91
kopplade medelst en långsgående koppelstång,
ställes på båda sidorna om monoliten en man vid varje
spak och sänkningen sker genom manöverspakarnas
förande fram och äter. Det är visserligen icke
nödvändigt att använda så stor arbetsstyrka för
sänkningen, ty denna kan ske genom växelvis mindre
nedskrtivningar av först den ena, därefter den andra
sidan av monoliten, med arbetarnas förflyttning från
den ena till den andra pontonen, men erfarenheten
har visat, att det är mest ekonomiskt och mindre
risk med detta antal, enär nedskruvningen då kan
ske oavbrutet, vilket arbete vanligen kan utföras på
en tid av ca l timme vid 5 å 6 m vattendjup. Då
gängningen på alla skruvar är lika, och då dessa
genom sammankopplingen av spakarna erhålla lika
rörelse, få de alla samma belastning under hela
sänkningen.
Orsaken till att järnbalkarna uppläggas på
murkroppen före fastkopplingen av lyftskruvarna är, att
det ytterst sällan är så lugn sjö, att balkarna kunna
kvarligga på pontonbockarna under det att
fastkopplingen av skruvarna sker. Då en sänkning är gjord,
föras pontonerna med balkarna kvarliggande i
orubbat läge till nästa murkropp, som skall sänkas, och
balkarna nedläggas på denna genom att pontonerna
vattenfyllas, varefter dessa senare undanflyttas
medan fastkopplingen pågår, ty innan denna skett,
skulle pontonerna vid minsta sjöhävning rubba
tvär-balkarna ur sina lägen.
När fastkopplingen är gjord, läggas de vattenfyllda
pontonerna åter under balkarna och lyftningen från
bryggan sker, på ovan beskrivet sätt, genom
pon-tonernas länspumpning.
Vid sänkningen av en monolit uti Vågbrytaren
avslutas nedskruvningen, när monoliten befinner sig ca
10 cm över den avplanade bottnen. Dessa sista 10
n m sänkas genom insläppande av vatten i pontonerna.
Härigenom kan man, om monoliten, på grund av
sjöhävning eller annan orsak, ej intager det önskade
läget, åter lyfta den vid lugnare sjö genom att pumpa
ur det insläppta vattnet och justera läget genom ny
sänkning.
Sedan monoliterna blivit försänkta på sina platser
i Vågbrytaren, fyllas de med betong. När fyllningen
är färdig och monoliterna dessutom erhållit en extra
belastning, tätas fogarna mellan dem med hjälp av
dykare. Dessa fogar bliva vid nöjaktig försänkning
icke större än ca 2 cm såsom en vanlig murfog.
Härefter fylles det rum mellan monoliterna, vilket
uppstått genom att gavelväggarna indragits minst ca 15
cm, med fet grusbetong gjuten i vatten genom rör,
som under hela tiden gjutningen pågår, hållas fyllda
med betong, varvid denna utpressas mellan fogarna.
Genom detta förfaringssätt blir vågbrytarens
underbyggnad till hela sin längd en massiv murkropp,
endast försedd med dilatationsfogar i den mån sådana
anses lämpligen böra anbringas. Sedan
underbyggnaden utförts på förenämnda sätt, uppmurades
överbyggnaden av sten och betong, med utsidan mot sjön
beklädd med kilad och fogtuktad granit av i
allmänhet 0,6 m skifthöj d murad i cementbruk l : 3 med
fogstrykning i l : 2, och med insidan mot
hamnbassängen merendels beklädd med storgatsten murad
i cementbruk samt innermurverk av stampad betong
i l : 5 : 7 + 20 å 25 % sparsten. Bröstvärnsmuren
mot sjön uppfördes såsom murverk av kilad och fog-
tuktad granit i cementbruk och gångplanet murades
i cementbruk av gatsten eller av kalksten, där sådan
av god beskaffenhet fanns tillgänglig i närheten.
Såsom skydd mot underskärning och utgrävning av
bottnen längs Vågbrytaren täcktes den avjämnade
bottnen med stora betongblock av efter förhållandena
lämpad storlek, utlagda i reguljära, täta rader
utmed foten av Vågbrytaren.
Att utbygga vågbrytare av monolitkroppar i
enlighet med detta vid Hönö-Klova fiskehamn inventerade
tillvägagångssätt visade sig synnerligen förmånligt
och i flera avseenden att föredraga framför de förut
använda metoderna att bygga vågbry tärna i kasuner
med löstagbara väggar eller inom fångdammar.
Först och främst blevo kostnaderna för sådana
delar av arbetena, som endast utgjorde medel för
åstadkommandet av själva slutprodukten, den färdiga
Vågbrytaren, utan att utgöra någon däri ingående
del, med detta arbetssätt reducerade till en relativt
ringa del. Kostnaderna för bryggor,
bockkonstruktioner, järnbalkar, upphängnings- och lyftanordningar
m. m. voro betydligt lägre än kostnaderna för
fångdammar eller för kasuner med löstagbara väggar, allt
per 1m vågbrytare räknat, och blevo desto mindre
ju större längder vågbrytare, som skulle byggas,
emedan samtliga anordningar voro desamma och till
omfattningen oförändrade, huru långa vågbrytarna
än skulle byggas, och kunde efter hamnbyggnadens
avslutande användas vid efterföljande byggnader
utan att behöva förnyas, under det att däremot
fångdammar och kasuner till längder och antal växte i
samma mån som vågbrytarelängden och därtill icke
kunde utnyttjas vid efterföljande hamnbyggen utan
att där på nytt byggas med ny arbetskostnad och till
stor del nya materialier och ny tidsutdräkt.
Vidare var rnan mycket mera fri från de stora
riskerna för stormskador, som man ständigt var
utsatt för vid byggandet inom fångdammar eller med
kasuner med löstagbara väggar av trä eller järn.
Till dessa fördelar kom även, att man vid
användande av detta byggnadssätt kunde erhålla samma
stora grad av homogenitet för Vågbrytaren som när
denna kunnat utföras inom fångdammar, en
homogenitet väsentligen mera tillfredsställande än om
Vågbrytaren utbyggts enligt de system, med väldiga
betongblock, som tillämpats t. e. vid Zeebrygge,
Sche-weningen och Talcahuano. Och åt hela Vågbrytaren
kunde givas en i möjligaste mån betryggande styrk n
genom stor tyngd och massa och på samma gång ett
alltigenom fast sammanhang hos hela
vågbrytarkrop-pen alltifrån grunden till krönet samt ett säkert
fotskydd mot underskärning.
Allt arbete med tillverkningen av monoliterna
försiggår ovan vatten Litan användande av kasuner eller
fångdammar och kan därför utföras av allra bästa
beskaffenhet men utan så farliga och i tiden ut
sträckta risker som när sådana användas. Det
erfordras dock, att de korta bryggor, på vilka
monoliterna byggas, skola kunna förläggas så, att de
komma i någorlunda skyddat läge vid sidan av en
lossnings- och lastningsbrygga. Har man emellertid
kunnat ordna sig så, kan arbetet vid detta
byggnadssätt fortgå även, om vädret icke är det bästa och
likväl vara i långt mindre grad utsatt för
stormskador än vid byggande inom fångdammar eller i kr.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
