- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
12

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 2 jan. 1932 - Tekniska föreningar - Tekniska samfundet i Göteborg, av S. G. H. - Ingeniörsföreningen i Halmstad, av E. Ö. - Tekniska föreningen i Karlskrona, av N. Lk. - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till sist hade föredragshållarens erfarenheter om
Sveriges efterblivenhet i fråga om anslag till tekniskt
forskningsarbete ytterligare bestyrkts, vilket kommer
att närmare belysas vid ett kommande föredrag i
Tekniska samfundets allmänna avdelning.         S. G. H.

Ingeniörsföreningen i Halmstad
höll lördagen den 28 november sammanträde å hotell
Mårtensson i Halmstad under ordförandeskap av
stadsingenjör R. Lyttkens. Till sammanträdet hade
inbjudits medlemmarnas damer.

Sedan diverse föreningsangelägenheter behandlats,
därvid bl. a. förrättades inval av ingenjörerna G.
Levinson och John A. Andersson, Halmstad, samt K.
Bergman, Oskarsström, höll överste G. Hedengren,
Stockholm, föredrag över "Nordiska flygstambanor".

I allmänhet är det med en viss tvekan, som folk för
första gången ger sig upp i luften, sade talaren, men är
det då så farligt att flyga? För atlantflygare,
provflygare och militärflygare kan risken vara stor.
Militärflygningen är ingenting annat än en högt uppdriven
konstflygning, där flygaren får med sin egen kropp
balansera maskinen. Att risken vid provflygningar är
stor, säger sig självt. I reguljär flygtrafik är däremot
risken icke större än med vilket annat motorfordon som
helst. Aerotransport har under sin 5-åriga verksamhet
befordrat över 75 000 passagerare utan att någon av
dessa blivit på minsta sätt skadad. I våra dagar, då
konkurrensen är så stor, måste man se till, att det
snabbaste transportmedlet kommer till användning.
Det snabbaste är flyget. Detta måste våra affärsmän i
allt större utsträckning börja använda sig av, om de ej
skola bliva efter i konkurrensen. När Svenska
luftfar tsförbundet startades 1927, var dess första mål snabb
expediering av post. Den trafik, som allt sedan dess
pågått, har också visat, att förbundet kunnat gå i land
med detta, trots att landningsfält, trafikfyrar etc. icke
ännu finnas i den utsträckning, som är nödvändig för en
reguljär och säker trafik. Vi ha ännu inga riktiga
flygvägar, men dessa måste vi nu skapa. Meningen är, att
två stora flygstambanor skola uppläggas. Den s. k.
östra skall från Estland gå över Helsingfors–Stockholm
–Jönköping–Malmö till Hannover; den västra skall
gå från Oslo över Göteborg–Halmstad–Malmö.
Livsvillkoret för att det hela skall kunna bära sig är, att en
reguljär trafik såväl natt som dag uppehälles året om.
För att detta skall låta sig göra, måste hjälplandningsfält
och flygfyrar anordnas. Sådana hjälplandningsfält
av minst 36 hektars yta räknar man med att anlägga på
var femte mil. Så småningom skall väl varje stad få
sin landningsstation för utväxling av post och
passagerare. Större flygfyrar om ett par millioner
normalljus skola anbringas på var femtonde kilometer samt
mindre fyrar däremellan. Varje landningsfält skall
inramas med belysning och förses med vindriktningsvisare,
som även på natten medelst olikfärgade lampor
skall kunna visa vindriktningen.

Talaren kom därefter in på frågan om den tilltänkta
landningsstationen i Halmstad, vilken enligt vad
utredningarna visat lämpligast bör förläggas till den s. k.
Slottsjorden, där ett rullningsfält på 700 meter kan
erhållas. Efter att ha något berört den ekonomiska planen
för dessa arbeten påvisade talaren, att flyget är det
billigaste transportmedlet. Ännu så länge är visserligen
en flygtur ganska dyr, men detta beror på, att vi ännu
få betala stora pengar för patent, prov osv. Så snart
flygmaskinstyperna slutgiltigt utformats, kunna
flygmaskinsfabrikerna i likhet med bilfabrikerna gå in för
serietillverkning, och därigenom sänka tillverkningskostnaderna.
Råoljemotorn bör också snart kunna
anses färdig för användning på flygmaskinerna. Detta
kommer att medföra lägre bränslekostnader, varjämte
eldfaran är betydligt reducerad. Genom större frekvens
på flyglinjerna komma också transportkostnaderna att
sjunka. Men det är ej endast de stora reguljära
linjerna, som skola tillgodoses. Så småningom måste även
mindre "luftlandsvägar" anläggas för reguljär trafik
och privat bruk. Man måste nämligen räkna med, att
det ej skall dröja så länge, förrän många affärsmän
lägga sig till med egna flygmaskiner.

Talaren avslutade sitt anförande med att förevisa ett
flertal instruktiva skioptikonbilder över flygstationer,
landningsfält, belysningsanordningar, flygmaskiner,
luftskepp m. m.

Det synnerligen intressanta och medryckande
föredraget avtackades med livliga applåder, varpå
ordföranden framförde Ingenjörsföreningens tack till
överste Hedengren.

Efter sammanträdet följde supé, dans och ett angenämt
samkväm, varunder teknologfilmen "Lyckans galoscher"
visades.                                                                 E. Ö.

Tekniska föreningen i Karlskrona
avhöll ordinarie sammanträde lördagen den 28
november i Stadshotellets lilla säl under ordförandeskap av
vägingenjör W. Mannerfelt. Inval verkställdes av fem
nya medlemmar. Föreningen beslöt, att "lilla julafton"
skulle firas på Stadshotellet den 19 december samt att
medlemmarnas damer skulle inbjudas deltaga.
Styrelsen fick i uppdrag att ordna festligheten.

Härefter följde aftonens föredrag av maskiningenjör
S. F. Åberg över ämnet: Tåguppvärmning genom
tiderna, från sand till elektrisk energi. Föredraget, vilket
illustrerades med skioptikonbilder, framfördes
synnerligen väl samt gav en god framställning över
tåguppvärmningens olika utvecklingsstadier.

Genom välvilligt tillmötesgående från maskinaktiebolaget
Karlebo i Stockholm hade till föreningens disposition
ställts Kruppverkens film för Widia-metallen,
vilken rullades. Den synnerligen intressanta och
givande filmframställningen fick stort beröm. Härefter
följde supé och eftersits, varunder ordföranden
avtackade föredragshållaren. En livlig diskussion över
aftonens föredrag ägde även rum.                         N. Lk.

SAMMANTRÄDEN


Svenska teknologföreningen.

Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst

sammanträder å restaurant Gillet måndagen den 11 januari 1932
kl. 19,30. Sammanträdet öppnas efter enkel kvart.
Ärenden: 1) Protokolljustering. – 2) Inval. – 3)
Inkomna skrivelser. – 4) "Revy över vad som hänt inom
väg- och vattenbyggnads facket under år 1931"
av följande
referenter: bro- och byggnadskonstruktioner
civilingenjör Bo D. Ekelund; järnvägar – förste byråingenjör
Karl J. Ahlberg; kommunalteknik – förste ingenjör
Nils A. F. Lidvall; vattenkraft – civilingenjör Erik
Upmark
och vägar – kapten Nils von Matern.
Supé och nachspiel. – Vid nachspielet kommer kapten
H. N. Pallin att visa "Några bilder från V3:s studieresa
1931’’.
– Pris för supé (smörgåsbord med småvarmt,
snaps, pilsner, kaffe och betjäning) kr. 5:50.

Avdelningen för Kemi och bergsvetenskap sammanträder
å restaurant Gillets festvåning fredagen den 15 januari
1932 kl. 19,30. Ärenden: 1) Val av justeringsmän för
aftonens protokoll. – 2) Inval. – 3) Inkomna skrivelser.
– 4) "Något om jästsyntes", föredrag av överingenjör
Henry Brahmer. – Supé och samkväm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free