Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 9 jan. 1932 - Skärpt lågkonjunktur och nya hinder för ekonomiskt tillfrisknande. 1931 års facit, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningväsende, som ägt rum, är ägnad att i allra högsta
grad försvåra det internationella varuutbytet, vars
hållande på en hög nivå är av grundväsentlig
betydelse för varje lands ekonomiska blomstring. Den
internationella kreditmarknadens försvinnande
försvårar och fördröjer en allmän sanering av
valutaförhållandena och verkar hämmande på
produktionen genom att de kapitalsvaga länderna ej längre
förmå absorbera industriländernas produkter
En reorganisation av kapitalmarknaden är sålunda
en av betingelserna, för att vi skola kunna nå
någorlunda drägliga valutaförhållanden utan dessa för
handeln och produktionen så besvärande
fluktuationer i kurserna liksom också för att
exportmarknaderna icke skola förbliva starkt beskurna. Med
den fördelning mellan stor staterna av möjligheterna
att lämna krediter, som nu råder, är det dock stor
fara för att återgången till någorlunda normala
förhållanden å den internationella kapitalmarknaden
blir en mycket långsam procedur. De franska
spararna ha gjort så stora förluster på sina
förkrigsplaceringar utomlands, att de föredraga ringa eller
nära nog ingen avkastning framför att taga även en
mycket begränsad kapitalrisk. I detta avseende
skilja sig de franska bankerna och bankirerna icke
från sin klientel, om man bortser från de fall, då
rena politiska motiv bliva helt utslagsgivande. När
så sker, torde dock de franska spararnas intentioner
icke gå i samma riktning som deras pengar.
Utsikterna för det kommande året te sig sålunda i
detta avseende allt annat än ljusa. Det gångna året
har dessutom trots den starka nedskärningen av
produktionsvolymen icke medfört någon reducering
av de inneliggande lagerna av de stora
världsmarknadsvarorna. Konsumtionen har sjunkit i takt med
och i vissa fall starkare än reduceringarna av
produktionen. Lagerställningen, som spelar en mycket
dominerande roll för storleken av de krafter, som
måste vara verksamma för att åstadkomma ett
omslag i konjunkturen och för snabbheten i en
eventuell förbättring, har .alltså icke undergått någon
nämnvärd ändring utan är alltjämt mycket
oförmånlig. De psykologiska faktorerna, som
åtminstone i närheten av konjunkturens bottenpunkt ha
en synnerlig stor betydelse, torde f. n. vara allt
annat än gynnsamma; det politiska perspektivet,
framför allt oron beträffande den närmaste tidens
utveckling i Tyskland och farhågorna för ett för
konjunkturen ogynnsamt utfall av förhandlingarna om
de tyska betalningsskyldigheterna, är icke ägnat att
inge optimism. De höga räntesatserna i det stora
flertalet länder verka ock i hög grad förlamande på
eventuella initiativ från företagarnas sida, Till detta
ränteläge ha ett flertal omständigheter medverkat.
Den genom förtroendekrisen framkallade allmänna
åtstramningen på penningmarknaden liksom också
valutapolitiska hänsyn har varit utslagsgivande, och,
så länge denna allmänna misstro och strävan till
högsta möjliga likviditet inom alla företag och då i
främsta rummet bankerna och bankirfirmorna
kvarstår samt valutaförhållandena ännu förbliva så
utpräglat labila som f. n., så länge kunna vi icke vänta
en förbättring på penningmarknaden. Förutan en
dylik kan icke produktionen – främst framställarna
av kapitalföremål – få den stimulation som är en
av de faktorer, som med största visshet fordras för
att konjunkturrörelsen skall vända i gynnsam
riktning. En annan faktor, som är ägnad att i hög grad
förlänga och försvåra de ekonomiska kriserna, äro
de utomordentliga svårigheter det icke minst tack
vare den moderna fackföreningsrörelsens starka
ställning möter att anpassa lönenivån efter
prisnivåns förändringar. De länder som lämnat
guldvalutan ha fått denna fråga löst på ett relativt
smärtfritt sätt, dvs. säga som biprodukt av åtgärder,
som ur annan synpunkt voro ofrånkomliga.
Anmärkningsvärt nog befinna sig bland dessa länder
just några av de där fackföreningsrörelsen nått
sin starkaste ställning, nämligen England,
Skandinavien – däri ej inräknat Finland –, Australien
och Nya Zeeland. För U. S. A:s del ha de höga
lönernas politik haft samma verkningar som den
starka fackföreningsorganisationen i nyssnämnda
länder. Först på senaste tid har m.an mera
oförbehållsamt erkänt, att det är en oframkomlig väg
att godtaga den automatiska löneökning, som
prisfallet innebär, och att genom bibehållande av höga
löner söka öka den allmänna köpkraften och
motverka den nedgående konjunkturrörelsen. Man
börjar nu allmänt gå in för en anpassning av lönenivån
efter den förändring i de produktionsekonomiska
förhållandena, som ägt rum. Redan tidigare har dock
de höga lönerna i mycket stor utsträckning varit
väsentligen nominella; trycket från de stora skarorna
av arbetslösa har icke kunnat undgå att via
småfabrikanter påverka lönerna.
Medan sålunda det aktuella läget måste betecknas
så.som allt annat än ljust och framtidsutsikterna
utomordentligt ovissa, bör det dock understrykas,
att de psykologiska faktorerna spela en mycket stor
roll i det nuvarande läget och att därför en
förbättring av läget kan komma att äga rum relativt
snabbt.
Den amerikanska produktionen visar, såsom förut
påvisats, sedan maj en tilltagande avmattning och
de senast framlagda produktionsstatistiska data äro
för de flesta av de ekonomiskt tyngst vägande
industrierna de oförmånligaste. Tackjärnstillverkningen
under november var sålunda den lägsta för någon
månad sedan konjunkturomslaget – 1,12 mill. ton
mot 1,19 föregående månad och 1,90 mill. under
november 1930 – och hela tillverkningen under årets
elva första månader ha uppgått till 17,57 mill. ton
mot 30,21 för samma tid året förut. Bottenrekord
utgör ock den föreliggande preliminära siffran för
automobiltillverkningen under november med endast
40 000 vagnar eller endast en knapp tredjedel av
motsvarande månadssiffra 1930, som var den lägsta under
nämnda år nådda. Hela tillverkningen under
jan.–nov. har uppgått till 2 1/4 mill. vagnar mot 3,19 samma
tid året förut. Byggnadsverksamheten befinner sig
i kraftigt avtagande, och siffran för under november
kontrakterade byggen är den oförmånligaste på
denna sidan konjunkturomslaget. Stålproduktionen
visar visserligen en mindre ökning under november
– 1,70 mill. ton mot 1,62 månaden förut – men
gentemot första halvåret framträder försämringen
synnerligen markerat. Den totala ståltillverkningen under
jan.–nov. uppgick till 24,04 mill. ton, vilket innebär
en minskning på 13,84 mill. ton gentemot samma
månader år 1930. Ståltrustens orderreserv per
november var den lägsta hittills. Stenkolsbrytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
