Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 jan. 1932 - Notiser - Tysk ångpannestatistik - Nordisk byggnadsdag 1932 - Industriförbundet om socialiseringsnämndens förslag till domänverkets omorganisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysk ångpannestatistik. Ångpannebeståndet i
Tyskland uppgick den 1 januari 1930 till 137 299, därav 87 112
stationära och 8 579 sjöångpannor. Av de stationära
pannorna tillhörde 13,1 % allmänna elektricitetsverk och
78,9 % industriella anläggningar. Av de stationära
pannorna hade 10 595 större eldyta än 200 m2; på denna
grupp falla 45 % av den av de stationära pannorna representerade
totala eldytan. 8 562 av dessa pannor voro vattenrörpannor.
Endast 313 av de stationära pannorna drivas med
högre tryck än 30 at. Medeleldytan hos dessa
högtryckspannor uppgick till 590 m2. Det övervägande
flertalet pannor äro avsedda för högst 15 at, vilket liksom
det relativt ringa antalet moderna eldningsanordningar
beror på att flertalet i drift varande pannor tillkommit
under tidsperioden 1880–1909.
Antalet ångackumulatorer var 259 med sammanlagt
22 278 m3 rymd, därav 27 stora ackumulatorer med
tillsammans 8 322 m3. Vidare funnos 49 elektriska pannor
och 620 eldlösa lokomotiv.
Nordisk byggnadsdag 1932. Som Teknisk tidskrift
redan i föregående häfte meddelade, kommer den
byggnadstekniska kongressen i Helsingfors att åtföljas av
olika utställningar, däribland den Nordiska byggnads,
och bostadstekniska utställningen.
Till deltagande i denna utställning har i dagarna
Sveriges kommitté för Nordisk byggnadsdag utfärdat
inbjudning till svenska fabrikanter och leverantörer.
Den ledande principen för utställningen är en strävan
att giva en klar bild av de sätt, på vilka man i de
nordiska länderna löser de olika problem som framträda
vid uppförandet av byggnader och vid dessas inredning,
av de hjälpmedel som härför användas och de sätt på
vilka svårigheterna övervinnas, men den vill också söka
giva riktlinjer för vidare utveckling.
Vid sidan av detta sitt pedagogiska syfte kommer
utställningen dessutom att utgöra en effektiv reklam för
god teknik och goda material.
Utställningen anordnas i Gardesmanegen och
uppdelas i avdelningar efter utställningsföremålens art
och beskaffenhet. Inom de olika avdelningarna komma
de representerade ländernas tillverkningar att såvitt
möjligt grupperas särskilt för sig och förses med tydliga
specialskyltar liksom huvudnamnskyltar för varje
utställare. Utställare, som så önska, kunna uppställa egna
specialpaviljonger på utställningsområdet intill
Gardesmanegen enligt godkända förslag.
Anmälan om deltagande skall senast den 15 febr. hava
inkommit till kommissarien för Sverige. Utställningsmaterialet
kommer att granskas av en jury, bestående
av arkitekt Axel Eriksson, överstelöjtnant Ernst Lind
och arkitekt Eskil Sundahl. Endast material som
godkänts av juryn får utställas.
Prospekt och anmälningsformulär erhållas å
tidskriften Byggmästarens expedition, Sveavägen 68,
Stockholm. Upplysningar i övrigt lämnas av kommissarien
för Sverige, arkitekt Eric Rockström, Götgatan 31,
Stockholm, tel. "Konsum" (säkrast 11,30–12).
Industriförbundet om socialiseringsnämndens förslag
till domänverkets omorganisation. Industriförbundets
yttrande (återgivet i förbundets meddelande nr 6, 1931)
angående socialiseringsnämndens utredning och förslag
till domänverkets omfattning, uppgifter och organisation
bjuder, som man kan förstå, på åtskilliga kritiska
uttalanden. Förbundets kritik berör dels nämndmajoritetens
inställning till frågan om statens skogsinnehav,
dels dess uppfattning av statens förädlingsverksamhet
samt slutligen de föreslagna formerna för domänverkets
organisation.
Ifråga om statens skogsimiehav har nämnden anfört
åtskilliga skäl, som tala för att staten även i
fortsättningen bör äga och förvalta skog och att minskning av
statens nuvarande skogsinnehav ej får förekomma. Mot
de för denna ståndpunkt anförda skälen har
industriförbundet åtskilligt att invända, Mot nämndens
uppfattning, att skogarna tillföra statskassan goda inkomster,
anföres sålunda, att det ingalunda är uteslutet att det i
dessa skogar investerade kapitalet, placerat på annat
sätt, skulle ge bättre avkastning, och att det skulle vara
nationalekonomiskt fördelaktigare, att statsskogarna
överfördes i privat ägo. Den senare tidens händelser
hava även ådagalagt, att kapitalplacering i skog kan
medföra risker lika väl som annan placering i
industriföretag.
Ett annat av nämnden anfört skäl vore, att statens
skogsinnehav skulle innebära garantier för
skogsbeståndets vård. Härvid har nämnden, som det synes
förbundet, kritiklöst anammat den gängse uppfattningen,
att den privata skogsdriften vid tiden för den
norrländska trävaruindustriens tillkomst varit förenad med
skövling av skogen. Förbundet söker visa, att detta i
allmänhet icke varit fallet, och att de tidigare
till-lämpade avverkningsmetoderna varit de enda
ekonomiskt tänkbara. Numera, då massaindustrien medfört,
att 20–40-åriga skogsbestånd stundom kunna utnyttjas
med ekonomisk vinst, är givetvis faran för rovdrift
mindre än förr. Förbundet anför även riksskogstaxeringens
resultat, som visar, att tillväxten varit större än avverkningen.
Däremot motsäger förbundet icke nämndens uppfattning,
att statens skogsinnehav äger stor betydelse som
virkesreserv, vilken lämnar en viss garanti för
jämnheten i landets virkesproduktion. För ett bibehållande
av den nuvarande uppdelningen mellan staten och
privata ägare talar även den omständigheten, att därigenom
alstras en nyttig tävlan om skogsvårdens höjande.
I fråga om omfattningen av statens egen förädlingsverksamhet
hyser nämndmajoriteten uppfattningen, att
sådan verksamhet bör bedrivas i den mån man
härigenom kan driva upp vinsten från statsskogsbruket.
Häremot anför industriförbundet bl. a., att därest
domänverkets verksamhet omlägges att omfatta
träförädling i större omfattning, kommer verket att i fråga
om företagsuppgifter bliva likställt med den privata
industrien på området. Ett statligt träförädlingsföretag
måste skötas affärsmässigt. På samma sätt som den
privata industrien måste det ovillkorligen begagna sig
av de chanser som finnas på affärsmarknaden. En
dylik industri får ett betydande kapital att förränta
och en stor personal att sörja för. Under sådana
förhållanden bliva helt naturligt de riksvårdande uppgifter,
som enligt nämndens egen uppfattning utgöra det
verkliga motivet för statens skogsinnehav, lätt försummade.
Staten som företagare är alltid handicapad i den mån
den samtidigt söker tillvarataga både företagsekonomiska
och nationalekonomiska uppgifter. Med
hänsyn härtill är det enligt förbundets mening lyckligast,
att den statliga företagsverksamheten begränsas till
sådana områden, där dylika konfliktsanledningar så
långt som möjligt undvikas och där staten lättast kan
ombesörja de intressen den i sin egenskap av
överhöghetsorgan har att tillvarataga. Att ur sådan synpunkt
det inom domänverket hittills tillämpade systemet med
rotvirkesförsäljningar är långt överlägset en
förädlingsverksamhet ligger i öppen dag.
I fråga om domänverkets organisation är nämnden
synnerligen öppenhjärtlig i den kritik den består de
hittills tillämpade förvaltningsmässiga metoderna inom de
statliga affärsverken. Sådana yttranden som "i skuggan
av statspolitisk företagsledning mognar svårligen några
ekonomiska frukter" eller "civilförvaltningens myndigheter
må väl registrera och ordna samhällets materiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
