Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5. 30 jan. 1932
- Kolmarknadens utveckling, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 5 ÅRG. 62 30 JAN. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Kolmarknadens utveckling. – Om framställning av smidbart järn direkt ur malm,, av professor
Bo Kalling. – Notiser. – Tekniska föreningar. – Sammanträden.
KOLMARKNADENS UTVECKLING.
Iden översikt beträffande kolmarknaden 1930, som
i dessa spalter för ungefär ett år sedan lämnades,
framhölls angående framtidsutsikterna, att 1931
sannolikt skulle gå till eftervärlden såsom ett av de
svåraste åren i kolindustriens historia. Man kan
knappast säga, att denna pessimistiska förutsägelse
gått i uppfyllelse. Den slog visserligen in såtillvida,
att driftinskränkningar i mer eller mindre stor
utsträckning måste företagas i så gott som samtliga
kolproducerande länder, samtidigt som väldiga lager
anhopades, men någon nämnvärd nedgång i
prisnivån har icke inträffat. Kolet torde därför för
närvarande vara den av de stora stapel varorna, som
jämfört med förkrigsnivån. har det högsta prisläget.
Under ett år då grosshandelsprisnivån varit stadd i
ständigt sjunkande, och de stora stapelartiklarna
satt det ena rekordet efter det andra i billighet,
måste det anses högst anmärkningsvärt, att
kolpriserna hållit sig praktiskt taget oförändrade. Såsom
orsak härtill skulle man ju kunna anföra, att själva
arbetslönen utgör en så väsentlig del av
produktionskostnaden, att en sänkning av den nuvarande
prisnivån skulle omöjliggöra en fortsatt brytning utan
stora förluster. Förklaringen låter ju visserligen
antagbar, men då man på så många andra
produktionsområden kunnat iakttaga, huru prisbildningen skett
utan den ringaste hänsyn till framställningskostnaden,
skulle det ju vara egendomligt, om
kolindustrien skulle intaga en särställning i detta avseende.
Vad kan då orsaken vara? För den som närmare
följt utvecklingen, kan svaret knappast bliva mera
än ett, nämligen den engelska kollagen. Denna av
snart sagt de flesta gruvägare och kolexportörer
förkättrade lag har otvivelaktigt varit huvudorsaken
till att prisnivån kunnat bibehållas oförändrad trots
att överproduktion förelegat.
Kollagen bestämde som bekant, dels att produktionen
skulle regleras efter ett visst kvotsystem, dels
att minimipriser för olika kolkvaliteter skulle
fastställas. I Skottland har man visserligen kringgått
andemeningen i sistnämnda bestämmelse genom att
fixera priserna vid en så låg siffra, att fullkomligt
fri prisbildning ägt rum, men i övriga distrikt,
isynnerhet i Durham och Northumberland, har under hela
året minimipris, vilka motsvarade prisnivån under
undra halvåret 1930, varit gällande. Då prisläget
sålunda i stort sett kunnat hållas oförändrat i
England, har någon anledning icke förelegat för
huvudkonkurrenterna på exportmarknaderna, Tyskland
och Polen, att sänka priserna. Sådant var läget
under de trenne första kvartalen 1931, men med det
engelska pundets depreciering inträdde en
förändring, som vi skola sysselsätta oss med längre fram.
Om vi närmare betrakta den allmänna
depressionens inverkan på kolindustrien sådan denna framgår
av produktionssiffrorna och i första hand skärskåda
förhållandena i England, finna vi, att totalproduktionen
där, som redan 1930 sjönk med 10 000 000 ton
under 1931, fallit med ytterligare 22 000 000 ton eller
9 % till ca 228 000 000 ton. Kolexporten har
samtidigt gått tillbaka ungefär 12 000 000 ton från ca
55 000 000 ton 1930 till ca 43 000 000 1931.
Hemmamarknadens minskade förbrukning och tillbakagång
i exporten ha ungefär till lika delar orsakat
produktionsminskningen. Även om depressionens
verkningar varit hårda nog i England, måste de dock
anses som relativt lindriga jämfört med läget i
Tyskland. Den tyska totalproduktionen, vilken 1929
utgjorde ca 163 000 000 ton sjönk 1930 till ca
142 000 000 ton och under 1931 till ca 118 000 000
ton. Jämfört med 1930 är tillbakagången icke
mindre än 17 %. Koksproduktionen har emellertid
drabbats ännu hårdare av lågkonjunkturen i det att
denn,a under 1931 minskats med ca 9 000 000
ton eller 28 %. Huru dåligt industrien har det i
Tyskland får man en uppfattning om av det
förhållandet, att den minskade kolproduktionen till och
med november till 95 % förorsakades av minskad
avsättning på hemmamarknaden och endast till 5 %
av minskad export. Ur produktionssynpunkt
erbjuder Polen en betydligt ljusare anblick. Här har
man, naturligtvis endast tack vare statlig subvention,
kunnat hävda produktionen jämfört med 1930 och
till och med kunnat kraftigt öka exporten. Under
det att under det första halvåret 1931 den engelska
kolbrytningen föll med 11,7 % och den tyska med
17,8 %, gick den polska endast tillbaka med 0,35 %.
Den engelska kolexporten sjönk under samma tid
med 21,8 % och den tyska med 4,36 %, men don
polska steg med 18 %. Den franska kolindustrien,
som under 1930 var praktiskt taget oberörd av
lågkonjunkturen, har under 1931 fått rätt kraftigt känna
av denna, ehuru myndigheterna genom licensförordningar
och importtullar sökt skydda kolindustrien.
Även den belgiska kolindustrien har haft stora
svårigheter att kämpa emot, och samtidigt som
produktionen minskats, ha lagerna vid gruvorna ökats
i starkt tempo. Enligt uppgift utgjorde de vid
gruvorna i oktober befintliga kol- och kokslagerna
omräknat i kol i England ca 7 500 000 ton, i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0055.html
